Unga människor lyfts ofta fram som samhällets framtid. I tal, debatter och valrörelser betonas gång på gång att det är vi som kommer bära konsekvenserna av dagens politiska beslut. Men trots denna återkommande retorik nekas 16- och 17- åringar fortfarande att rösta.
Den gröna omställningen beskrivs som nödvändig för att möta klimatkrisen. Genom att ersätta fossila bränslen med förnybar energi och teknologi har detta lett till en global jakt på naturresurser, där norra Sverige pekats ut som särskilt strategiskt. Men till vems nytta sker detta?
Sverige har en lång tradition av studenttidningar, som fostrat generationer av journalister och engagerade samhällsdebattörer. Jag ser dock med förskräckelse hur dessa viktiga plattformar tystnar – inte på grund av bristande engagemang, utan på grund av brist på finansiering. Det här är ett hot mot ungas yttrandefrihet och hela det offentliga samtalet.
Att känna sig hemma borde vara en självklarhet, men för många är det allt annat än enkelt. Jag är född i Sverige, men ändå känns det ibland som om jag är en främling i mitt eget land. Vi i Sverige måste öka acceptansen för varierad etnicitet.
Stockholm Pride lockar årligen stora folkmassor och en mängd sponsorer. Men den växande närvaron av sponsorer har också gett upphov till en debatt om festivalens kommersialisering.
I varenda gränd hör man diskussioner om klimatet och den kris som pågår. Ord som “vi måste agera” strålar ut genom högtalarna. Samtidigt som företag och partier delar ut solglasögon helt gjorda av plast.
Samtliga riksdagspartier har målsättningen att driva en ambitiös och effektiv klimatpolitik. Förslagen för att genomföra den här klimatomställningen, som är så fundamental för vår framtid är alldeles för splittrad i min åsikt. En viktig princip i ett genomförande av en effektiv klimatpolitik är att vara öppen för samarbete. Att på ett diplomatiskt sätt komma fram…
Under den senaste tiden har det varit en stormig debatt om huruvida influencers har tagit över journalistyrket eller inte. Politiker och makthavare väljer att gästa influencers Youtube-kanaler och poddar istället för att svara på gammelmedias frågor. Att politiker ska vara tillgängliga inom alla olika medier är väsentligt för att vi ska få ett fungerande politiskt…
Under ett av Almedalens seminarium diskuterade organisationer hur vuxna kan motverka klimatförändringarna. Deltagarna var överens om att unga gör mycket för klimatet och att fler vuxna behöver ta större ansvar.– Vi vet alla att tiden tickar, sade deltagaren Per Hörberg. Under Almedalens tredje dag samlades medlemmar från organisationerna EarthBanc C6, We Are Laja och Initiativ…
Sweden is a country known for its humane values, but ironically enough, our government seems to have forgotten the concept of democracy regarding minorities. Young people with disabilites are not being heard, I am not being heard.
Where do we nowadays look for what people think on any issue? Of course, we go to Internet sites, forums, and look at different blogs. And sometimes there is a feeling of oversaturation. A huge category of people call the worldwide web dump and believe that there is no one to dialogue with. Such people don not even try to speak. They know that their voice will be lost, that it will become a ghost. But I tried to go back several decades, when letters were the only way to reach someone. I found a site where people put up their adresses because they want to receive letters. I sent out more than forty letters.
More and more children and youth are at risk of falling through the increasing gaps of Sweden’s social safety net, with exclusion and vulnerability as a result. When looking into the future, we see prior threats becoming reality. At the same time, current legislation does not protect the most vulnerable. Groups of children and youth in vulnerability are pitted against each other. Political efforts to support one group often take place at the expense of another, while the youth voice often is excluded from the solution building and democratic decision making processes.