Almedalen är världens största demokratiska mötesplats för politiker, företag, ideella organisationer och andra makthavare att diskutera samhällsfrågor. Almedalsveckan grundades 1968 när då den 41 åriga Olof Palme höll tal i parken Almedalen i Visby.
Idag är det inte bara tal som hålls, utan mycket mer har tillkommit innanför murarna. Vi ser allt ifrån våra största partiers reklamblad till it-företags seminarier. Diskussionen om hur många öbor tvingas lämna sina hem och hushåll för att övre medelklassen ska ta över för några dagar har länge varit på tapeten. Men vad som verkligen händer när de tar över och hur miljön förstörs får inte den publicitet som behövs. För det är inte bara pollen som stör en dessa soliga dagar, utan även moralen.
I varenda gränd hör man diskussioner om klimatet och den kris som pågår. Ord som “vi måste agera” strålar ut genom högtalarna. Samtidigt som företag och partier delar ut solglasögon helt gjorda av plast. Företag som är medvetna om att Sverige i allmänhet redan konsumerar mer än vad som är hållbart, och i synnerhet plast som står för 5-10% av Sveriges totala utsläpp. Sverige är ett land med enorma resurser. Ett land som skulle kunna lösa så många problem kring klimatet om vi bara försökte, alla tillsammans. Men kanske är det just det som är grejen att vi har så mycket ekonomiska resurser att företagen inte vet vad de ska lägga sina pengar på. Det är såklart inte en ursäkt men förhoppningsvis en förklaring för denna idioti.
Det gör en fundersam om hur stor acceptansen verkar vara för dessa miljöförstöringar. Faktum är att om vi inte ändrar våra vanor så kommer det inte finnas en chans för vår planet att överleva. Men det verkar inte företagen se, eller förmodligen väljer de att förneka det och det gör även majoriteten av besökarna ser. För man hör knappast en enda ifrågasättning av de tusentals som är här, “vart kommer den solhatten ifrån och vem som har gjort den”. Men just nu verkar det som Visby leker tysta leken.
Det är ingen hemlighet att veckan har blivit en branschfest där det främsta målet är att sälja, men är det en nödvändighet att ge alla dessa plastprylar som sedan hittas liggande i en kullerstensbacke.
Du tar inte ett steg utan att få en kompott av känslor inom dig. Både ilskan över acceptansen, förvåningen över all denna konsumtion samt sorg över det faktum att du skådar ren och skär miljöförstöring!
Reporter: Linnea Hallberg, St: Eriks Media
