ag har börjat inse att jag har en fiende. En fiende vars språk jag vägrar lära mig, vars klädstil jag föraktar och vars verklighet tycks ha invaderats av AI-genererad hjärnröta. Men för att förklara hur det gick så här långt behöver vi backa bandet till en diplomat och en föreläsning.
Jag är en livs levande klyscha, jag vet detta. Men när denna text skrivs i slutet av september är sommaren över och sorgen över det nitar mig som en knytnäve i mellangärdet.
Lägg in utdraget här!
Jag har en livskris, och det är mitt blonda hår. Mitt hår, som genomgått tre dagar av helvete. Det är ingen break-up-grej, det är något betydligt värre än så.
Vi ser det på sociala medier, vi läser om det och det pratas ständigt om fast fashion påverkan på miljön, arbetsförhållandena och den överkonsumtion det leder till. Det är inget nytt, och ändå fortsätter det att påverka hur vi handlar. I mitt fall handlar jag i butiker som Zara eller H&M, och jag försöker också…
Att flytta till ett nytt land som barn kan ofta beskrivas som något man vänjer sig vid snabbt. Men för mig har det aldrig varit så. Jag visste inte att jag höll på att förlora mitt hem när Stockholm skulle bli mitt nya. Att flytta till ett annat land som barn är inte så enkelt…
Jag har följt skandalen som gjorde att Paradise Hotel avbröts 2021. Men efter att ha sett SVT:s dokumentär Tillbaka till paradiset blev jag förvånad på en nivå jag inte räknat med. Det är obehagligt och mörkt att titta på reality nu. Och jag kan inte längre se Paradise Hotel med samma ögon som innan.
Ännu en gång är min ADHD-medicin slut, och det tar över en månad till nästa tid. Det kanske inte är en stor sak för vissa, men för mig innebär det en katastrof.
Rökning verkar bli trendigt igen bland unga, något som tidningen New York Post lyfter. Inte som något farligt eller äckligt, utan som något som passar in, nästan som en “vibe”. Samtidigt finns det många som inte står ut med rökning alls. Så varför kommer något tillbaka som vi redan vet är skadligt?
Jag är halvchilenare och halvsvensk. Ibland känns det som att jag är två personer som råkar dela samma kropp. Jag bär två perspektiv, två rytmer i kroppen. Det är förvirrande ibland, och då vet jag inte riktigt var jag hör hemma.
Varje år känns det som att den extrema smalheten kommer tillbaka. Det är inget nytt, men det är svårt att inte reagera när samma ideal plötsligt dyker upp igen. Kroppar blir smalare, och det som nyss kändes avlägset börjar kännas nära och jag kan inte sluta undra: Varför återkommer det hela tiden?
Noelia Castillo Ramos blev bara 25 år. Efter att ha utsatts för våldtäkt försökte hon ta sitt liv. Hon dog senare med hjälp av läkare på ett sjukhus. Sedan dess har hennes fall spridits över hela Spanien. Åsikterna går isär. Men frågan handlar inte bara om dödshjälp utan om vem som egentligen får bestämma över ett liv.