Aye Alrokaby: Sänk rösträttsåldern till 16 år för en mer inkluderande och hållbar demokrati!

Unga människor lyfts ofta fram som samhällets framtid. I tal, debatter och valrörelser betonas gång på gång att det är vi som kommer bära konsekvenserna av dagens politiska beslut. Men trots denna återkommande retorik nekas 16- och 17- åringar fortfarande den mest grundläggande demokratiska rättigheten – nämligen möjligheten att rösta. Detta är en tydlig motsägelse och ett demokratiskt underskott som Sverige inte längre bör acceptera.

De frågor som kommer att forma Sverige under lång tid framöver berör unga på ett särskilt direkt och långtgående sätt. Klimatpolitiken, skolans kvalitet, den ökande psykiska ohälsan bland unga, tryggheten i samhället och de snabbt föränderliga digitala rättigheterna är alla områden där unga redan i dag märker konsekvenserna. Ändå saknar vi möjlighet att påverka den politiska inriktningen. Det är inte rimligt att en grupp som påverkas så mycket av politiska beslut samtidigt utesluts från att kunna påverka dem. Demokratin bygger på principen att de som berörs också ska ha inflytande. Den principen gäller i alla sammanhang, förutom när det gäller unga.

I nästan alla svenska kommuner finns ungdomsråd eller ungdomsfullmäktige där unga får föra fram sina perspektiv och möta politiker. Dessa forum är viktiga, men de saknar formell beslutsmakt. Deras roll är rådgivande, inte styrande. Det innebär att ungas åsikter kan tas till vara, men att de inte behöver beaktas. Resultatet riskerar att bli ett system där unga bjuds in att tycka till, men där deras inflytande ändå inte leder till verklig politisk förändring. Det skapar en illusion av delaktighet i stället för ett genuint demokratiskt inflytande. Om ambitionen är att stärka demokratin räcker det inte att låta unga prata. De måste också få möjlighet att påverka.

Att 16-åringar får rösta i Svenska kyrkans kyrkoval visar att samhället redan bedömer unga som tillräckligt mogna för att ta ställning i komplexa frågor. Dessa val rör ekonomi, organisation, värderingar och framtidsinriktning. Ändå anses samma ungdomar inte mogna nog att rösta i riksdagsval, kommunval eller regionval. Det är en tydlig demokratisk motsägelse. Dessutom är det problematiskt att politiska rättigheter delvis knyts till religiös tillhörighet. En demokratisk rättighet ska aldrig bero på medlemskap i en religiös organisation.

Samtidigt visar unga redan politisk mognad i praktiken. Rörelsen #rösträtt16, ledd av bland annat Youth 2030 Movement, har visat hur ungdomar organiserar sig, driver sakliga argument, engagerar sig lokalt och för en seriös dialog med beslutsfattare. Argumentet att unga inte är redo står därför på mycket svag grund. Unga visar dagligen att de kan ta ansvar, analysera politiska frågor och fatta genomtänkta beslut.

Det är dessutom viktigt att konstatera att samhället redan förväntar sig ansvar av unga. Vid 16 års ålder ska vi välja gymnasieutbildning, hantera vårdval, arbeta, betala skatt, köra moped och vistas i trafiken. Många kombinerar studier med arbete och andra förpliktelser. Om samhället litar på att unga klarar dessa uppgifter, varför skulle just politiskt ansvar vara för avancerat? Mognad är inget som plötsligt uppstår den dagen man fyller 18 år. Den syns redan i de beslut unga tar varje dag.

Att sänka rösträttsåldern till 16 år handlar inte om att ge unga särskilda privilegier. Det handlar om att rätta till en obalans i fråga om demokratiskt inflytande. Vi tillhör den generation som kommer leva längst med konsekvenserna av dagens beslut och bör därför också få möjlighet att påverka dem. Att fortsätta lyfta unga som framtiden samtidigt som man stänger oss ute från demokratin är både motsägelsefullt och odemokratiskt. Sverige bör ta steget mot en mer inkluderande och representativ demokrati och sänka rösträttsåldern till 16 år. För ungas framtid och för demokratins trovärdighet.