Sverige har en lång tradition av studenttidningar, som fostrat generationer av journalister och engagerade samhällsdebattörer. Jag ser dock med förskräckelse hur dessa viktiga plattformar tystnar – inte på grund av bristande engagemang, utan på grund av brist på finansiering. Det här är ett hot mot ungas yttrandefrihet och hela det offentliga samtalet.
Den tionde mars rapporterade Sveriges Radio om att flera studenttidningar tvingats lägga ner. Uppsala studentkårs tidning Ergo, en av Sveriges äldsta studenttidningar, kämpar för sin överlevnad efter att kårstyrelsen beslutat att inte längre finansiera den. Liknande situationer har uppstått på andra håll i landet. Det här är en mycket farlig utveckling som riskerar att utarma både journalistiken och det unga engagemanget i samhällsdebatten.
Vi lever i en tid där desinformation sprids snabbt och hoten mot oberoende journalistik ökar. Samtidigt försvinner viktiga forum där unga kan lära sig granska makten och föra kritiska samtal. Student- och elevtidningar är ofta den första platsen där unga får praktisk erfarenhet av journalistik. Det är här många lär sig att ställa frågor, ifrågasätta beslut och lyfta perspektiv som annars osynliggörs. Att dessa tidningar nu försvinner är inte bara en förlust för studenter och elever – det är en förlust för hela det demokratiska samtalet.
Det är en paradox: vi unga förväntas vara mer källkritiska än någonsin, men möjligheterna att själva lära oss och praktisera journalistik minskar. Student- och elevtidningar är en av få platser där unga kan arbeta med journalistik utan att behöva anpassa sig till kommersiella krav eller mediehusens prioriteringar. De erbjuder en frizon där unga kan utforska idéer, ta ställning och lära oss vad det innebär att ha en röst i det offentliga rummet. Att dessa plattformar nu hotas är ett direkt hot mot ungas möjlighet att delta i samhällsdebatten.
Att driva en student- eller elevtidning är mer än en hobby – det är en demokratisk grundpelare. Dessa tidningar fyller en viktig funktion genom att bevaka frågor som ofta hamnar i skymundan i större medier. De rapporterar om utbildningspolitik, studentekonomi, diskriminering på campus och skolors brist på resurser. Låter vi det här forumet dö ut, riskerar vi att en hel generation går miste om sin chans att påverka samhället genom journalistiken.
Jag ser hur våra medlemsföreningar kämpar för att upprätthålla självständighet trots ekonomiska hinder. Ungas journalistik ska inte behöva vara en ständig kamp för överlevnad. Vi måste sluta ta ungas röster för givna och istället se dem som en självklar del av det medielandskap vi vill ha i framtiden.
Jag uppmanar studentkårer, skolledningar och politiker att ta sitt ansvar. Studenttidningar måste ses som en central del av det akademiska och demokratiska livet, och de behöver ekonomiskt stöd för att överleva.
Det handlar om mer än bara pengar – det handlar om vilket samhälle vi vill ha. Om vi menar allvar med att vi vill ha en engagerad, källkritisk och demokratiskt medveten generation, kan vi inte samtidigt låta de plattformar där unga lär sig dessa färdigheter försvinna.
Utan en satsning nu riskerar vi att se fler tidningar tystna – och med dem en hel generations möjligheter att påverka samhället. Yttrandefriheten gäller alla, och den måste börja gälla även oss unga.
Reporter
Theodora Eliasson, Förbundsordförande Ung Media
