Sverige är ett av få länder i Europa där det har blivit norm att aktivt arbeta mot att missnöjespartier som grundar sig i populism ska få inflytande över politiken. På flera håll i Europa har de högerpopulistiska partierna – Dansk Folkeparti, Freiheitliche Partei Österreichs, Lega Nord, Partij voor de Vrijheid, o.s.v. – mött betydligt mindre motstånd och blivit i princip rumsrena, och i flera av de här länderna har de resterande partierna i sin tur också anpassat sin politik till deras populistiska agenda för att locka över väljare. Trots att Sverigedemokraterna går starkt framåt i opinionen ser vi inte den här förskjutningen i svensk politik och det är något vi ska vara väldigt stolta över.
Men det får inte gå till överdrift. Det är naturligtvis bra om de resterande riksdagspartierna jobbar på att inte anpassa sig efter Sverigedemokraterna, men det får inte gå så långt att de lämnar sina egna politiska övertygelser för att ta ytterligare avstånd. Det är viktigt att komma ihåg att även två väldigt olika partier kan vara överens i flera sakfrågor. Feministiskt Initiativ och Sverigedemokraterna – svensk politiks kanske största motpoler – är till exempel överens om att skärpa lagen för djurskydd, att järnvägen bör byggas ut och att Sverige inte ska gå med i NATO.
Att två helt olika partier kan komma överens i vissa fall borde vara självklart, men tenderar ofta att glömmas bort. Till exempel har Alliansen ett flertal gånger kritiserat de rödgröna för att ha röstat med Sverigedemokraterna i riksdagen, eftersom de efter valet 2010 lovade att inte på några villkor samarbeta med Sverigedemokraterna. Det bör tilläggas att kritiken är helt obefogad, då Alliansen själva får stöd av Sverigedemokraterna i nio fall av tio. Men vad som framförallt upprör mig är att Alliansen ser de rödgrönas agerande som något förkastligt, och jag skulle vilja veta vad Alliansen ser för alternativ. Ska de rödgröna helt ge upp sina ideologiska övertygelser och lägga ner sina röster i avgörande frågor som de dessutom har gått till val på – bara för att Sverigedemokraterna tycker likadant?
Och det slutar inte där. Så sent som igår publicerade DN en artikel om att både Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna vill beskatta bankerna hårdare. Så här löd Magdalena Anderssons, Socialdemokraternas ekonomisk-politiska talesperson, kommentar: ”Olyckligt att förslagen kommer samtidigt. Jag vill inte sammanblandas med Sverigedemokraterna.”. Att Andersson väljer att ge en sådan kommentar är oroande. Sverigedemokraterna har en minst sagt restriktiv invandringspolitik som samtliga resterande riksdagspartier gör rätt i att ta starkt avstånd från, men vad gäller deras ekonomiska politik är de till största del ett vanligt mittenparti något förskjutet åt höger.
Det är inte olyckligt att Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna samma dag går ut med att de vill beskatta bankerna hårdare. Vad som däremot vore olyckligt, vore om Socialdemokraterna och övriga partier inte vågade stå för sina egna åsikter och värderingar. För då får ju Sverigedemokraterna precis det som vi vill undvika – inflytande över politiken.
