Detroit, 1977. Hannah Jarrett lever det till synes perfekta livet – en förmögen affärsman till make, två barn, en filippinsk barnflicka och en skyddad tillvaro i förorten. Trots fasaden av en Stepford Wife är Hannah fången i en vardag av oändlig tristess.
Och trots förtrycket av hennes välfyllda kalender, så inleder Hannah en affär med en främling hon träffar på en välgörenhetsgala, en man som ser hennes mörka sexuella begär som hon inte ens erkänt för sig själv.
I bakgrunden av Hannahs till synes perfekta liv går en bestialisk seriemördare lös, känd för Detroits invånare som Barnvakten. Barnvakten blir ökänd för att kidnappa barn. Barnen blir sedan torterade och sexuellt utnyttjade för att till sist dödas. Barnen finner man utomhus, placerade i sexuellt antydda positioner med deras nytvättade kläder vikta i en prydlig hög bredvid dem.
Hannah är livrädd för att hennes barn, som straff för hennes utomäktenskapliga affär, kommer att bli Barnvaktens nästa offer, men hon tröstar sig också med att barnen som har mördats hittills alla har kommit från försummade områden. Tills morden kommer lite för nära hemmet.
När Hannahs liv börjar nystas upp börjar hon undra hur lite hon faktiskt vet om sin älskare och hon kämpar för att hålla ihop sin familj, allt medan Barnvaktens spöklika närvaro intensifieras.
Återigen kastar sig Joyce Carol Oates in i den kvinnliga erfarenheten utan att visa överdrivet mycket hänsyn gentemot huvudkaraktären. Vid första anblicken kan Hannah framstå som ännu en stereotypiskt misshandlad kvinna, där misshandeln verkar sakna en tydlig förklaring.
Oats skildrar råa och skavande scener av hur Hannah våldtas och förnedras, och tvingas gå hem till sin familj blåslagen. När Hannah blir konfronterad av sin make, Wes, spelar hon med i hans anklagelser om att hon blivit överfallen av en svart man.
Den obevekliga skildringen av våld och psykiskt trauma som Oates presenterar rättfärdigas genom en trovärdig utforskning av den obekväma samexistensen av rädsla, distans och erotik före och efter övergreppen.
Hannah förvandlar halvt medvetet sin förnedring till begär, och till och med kärlek som ett sätt att införa någon form av kontroll. Hon bagatelliserar sina egna erfarenheter. Lurar sig själv till att delvis glömma det. Trots detta kan hon inte befria sig från upplevelsen, som hon, under större delen av boken, inte vill lämna bakom sig. Likgiltig inför sitt eget kärlekslösa äktenskap omtolkar hon sin exploatering till en affär.
Oates konceptualiserar och gestaltar Hannahs mentala fragmentering genom att använda språkliga och stilistiska element som förenar läsaren med Hannahs sinnestämning.
Hannah framstår som en kvinna utan egen handlingskraft. Trots detta är Hannah en komplex figur som väcker känslor av medlidande och samtidigt förakt. Hon är offer och medbrottsling i sitt eget förtryck, och hennes handlingar väcker frågor om ansvar. Oates tvingar läsarna att reflektera över de komplexa sambanden mellan kön, makt och individuellt ansvar. Hannah blir en spegel där samhällets förväntningar och patriarkala strukturer reflekteras, och samtidigt en individ som gör aktiva val som påverkar hennes och andras öde.
Barnvakten visar sprickorna i den vackra fasaden, smärtan som gömmer sig bakom väl utstuderade outfits och påklistrade leenden. Är detta Oates upprättelse efter Blonde?
Skribent
Olivia Karlsson Lexberg, Ung Media Väst
