Årets Bokmässa erbjöd något för alla. Under onlineseminariet Landslaget, succé och misär diskuterades fotbollen ur olika perspektiv. Det blev ett samtal om integrering, machokultur och psykisk ohälsa.
Bokmässan i Göteborg drar till sig såväl unga som äldre från hela landet. Årets upplaga skedde som nästan allt annat i år digitalt men den levererade som vanligt seminarier om böcker, kultur, samhälle och natur. Det enda som saknades i år var möjligen all godis som brukar delas ut när Bokmässan arrangeras på plats i Svenska Mässan
Under mässans sista dag den 27 september direktsändes seminariet Landslaget, succé och misär. Programmet leddes av journalisten David Fjäll som intervjuade sportjournalisterna Olof Lundh och Erik Niva samt före detta fotbollsspelaren Martin Mutumba. Lundh har länge jobbat med att rapportera om det svenska landslaget och skildrar det även i sin bok Landslaget enligt Lundh (2020). Niva skildrar Mutumbas liv från förorten Rinkeby upp till SM-guld i boken Äkta hela vägen (2020).
Fotbollen är en sport som är älskad av många men också ogillad av andra. Seminariet handlar inte om det taktiska spelet på plan och matchanalyser. Även om du inte tillhör de som följer Premier League eller avstår en utekväll med vännerna för att se gruppspelet i Champions League kan seminariet vara av intresse. Det 30 minuter långa samtalet går att se i efterhand på Bokmässans hemsida. I inledningen säger Niva att fotbollen inte bara är en sport ”den stannar inte vid det som händer på plan. Den är världens största, mest utbredda, mest omfattade kulturfenomen”. Fotbollen lyfts ofta som ett positivt verktyg för integration eftersom det är en sport som förenar människor från diverse kulturer med olika etniciteter och identiteter. Sporten ligger dock efter många andra samhällssfärer när det gäller att lyfta frågor om psykisk ohälsa. Trots att det i dag generellt pratas mer öppet om psykisk ohälsa än tidigare, råder fortfarande tystnad kring ämnet inom fotbollen. Det finns ett flertal spelare som länge kämpat mot depression, däribland den tyske spelaren Robert Enke som Fjäll nämner som ett exempel. År 2009 avslutade Enke sitt liv efter att ha varit deprimerad under en längre period.
Mutumba berättar att det kan vara svårt att komma fram och börja prata om att en mår dåligt eftersom fotbollen präglas av stark machokultur. Om någon skulle göra det skulle andra spelare med stor sannolikhet säga ”kom igen, sluta grina nu börja träna hårdare”, säger Mutumba. De lyfter att det är avsaknaden att ha någon att kunna prata med och rädslan för att bli dömd som svag som är problemet. Eftersom statistik och analyser visar vem som presterat bra och vem som presterat mindre bra, blir det lätt för journalister, fansen och spelare att veta vem som är den mest uthållige, starkaste, snabbaste, bäste och så vidare. Lundh säger att ”omklädningsrummet är otroligt hierarkiskt. Vi vet vem som är bäst. Det behövs ledare som vågar peka ut en annan riktning”. De diskuterar även vikten av förebilder. Under seminariet får en ta del av hur det varit för Mutumba på och utanför planen. Före detta spelaren har mött rasism och hamnade under en period i kriminalitet. I dag vill han vara en förebild och visa unga från Rinkeby att de kan ta sig hela vägen upp till fotbollstoppen. Genom att fler kommer fram och berättar om det som anses vara stigmatiserat kan fotbollen i framtiden förena ännu mera.
