Elin Callmer, initiativtagare till festivalen och en av kvällens artister. Foto: Clara Fritzon

Elin Callmer, Lisa Javette och Tina Wilhelmsson respekterar Taube och Vreeswijk för deras låtskatter men tyckte det var dags att bredda perspektiven. Resultatet blev Sveriges största feministiska visfestival. I lördags var det äntligen dags.

Klockan är 14.30 och förberedelserna är i full gång. Om en och en halv timme börjar insläppet. Det har sålts över 100 biljetter. Lisa Javette kämpar med att få projektorn att fungera, Elin Callmer hjälper artisterna i logen och Tina Wilhelmsson är mitt i sitt genrep. Hon sjunger sin låt Jag vill tacka Ikea som handlar om hur kvinnor i historien har suddats ut. Texten ger lyssnaren en tankeställare, precis som de flesta andra texter som kommer att framföras under kvällen.   

Samtliga arrangörer är verksamma visartister. Tina Wilhemsson och Elin Callmer är står för två av kvällens nio framträdanden. Alla tre de har gått på Nordiska visskolan i Kungälv, det var därigenom de träffades. Idag är de bosätta på olika platser i landet. Elin bor i Falun, Lisa i Stockholm och Tina i Ånge. Att de valt att hålla festivalen i Göteborg beror på att det är här visbranchen är som störst. Det var Elin Callmer som tog initiativ till festivalen. Hon kände att det saknas perspektiv, att det är en väldigt ensidig och homogen tradition inom visan. Både gällande vilka som spelar visor och vilka låtar som spelas. Callmer berättar att hon saknat kvinnliga förebilder och queera-perspektiv. Hon funderade kring huruvida hon skulle försöka armbåga sig in på de festivaler som redan fanns eller om hon skulle börja i andra änden och starta något nytt, något eget.
– Då kändes det mycket roligare att tänka att ”fan, vi breddar perspektiven”. De som håller på med den traditionella visan de kör på med det så gör jag något eget, en festival där jag bjuder in artister som jag hade velat se på scenen, säger Elin Callmer.Arbetet kring festivalen började redan i augusti. För att samla in pengar till festivalen anordnade de swish-kampanjen Swisha en Taube vars namn kommer från att 50-lappen pryds av Evert Taube. Genom kampanjen fick de in drygt 17 000 kronor. Festivalen finansieras även genom bidrag och biljettintäkter. Arrangörerna arbetar på ideell basis men de artister som medverkar får betalt.

Feministiska artister
I urvalet av artister och band har de utgått från vissa kriterier.
– Vi har valt artister som i sitt artisteri tydligt har en feministisk agenda. Alltså artister som kallar sig själva för feminister och som med sin musik vill skapa förändring. Det är det vi har utgått ifrån. Sedan har vi försökt ha spridning på vart folk bor i landet och såklart velat ha med både yngre och äldre artister. Vi hade dock kunnat tänka på många fler perspektiv. Det är bara att vara självkritisk. Det är ändå en ganska homogen grupp men vi har försökt tänka till kring vilka vi bokar, förklarar Elin Callmer.

Festivalen har bemötts av fina och positiva reaktioner. Många artister har hört av sig för att lovorda initiativet och fråga om de får medverka. Under arbetet med festivalen har arrangörerna fått upp ögonen för hur många feministiska visartister det finns runt om i landet. 
– Jag önskar att vi hade kunnat boka jättemånga till. Jag har insett hur många vi är som är engagerade i vårt artisteri och i de här frågorna, säger Elin Callmer. Vissa av artisterna har hon känt till sedan tidigare, till exempel vislegendaren Marie Selander. Flera är dock relativt okända artister som arrangörerna hittade när de letade runt.  

Vad betyder begreppet feminism för dig?
– Att vara feminist är för mig att se att det finns ett problem med strukturerna. Att det är en ojämlik struktur som ger gruppen män privilegier och fördelar över gruppen kvinnor. Att vara feminist är att ha ett kritiskt synsätt. Det handlar om att se att de här strukturerna finns, vara kritisk mot dem och att vilja förändra dem. That’s it. Det är vad att vara feminist är för mig. Som feministisk musiker tänker jag då att jag vill använda mitt konstnärskap för att skapa förändring och påverka de strukturerna, säger Elin Callmer. 

Hur uppfattar du musikbranschens syn på kvinnor?
Jag tänker på När musiken tystnar, #metoo-uppropet fick över 2000 underskrifter från svenska kvinnliga artister. Som ett upprop mot sexism inom musikbranschen visar det väldigt tydligt att det finns problem. Att det finns problem med sexism, sexuella trakasserier och ojämlikhet inom musikbranschen. Jag hoppas att musikbranschen vill förändra sig. Jag hoppas att våra barn i framtiden kommer se tillbaka och säga ”Usch, fy fan för hur det var förr, nu är det annorlunda”.

Vad tänker du om de män som invänder med ”inte alla män”?
För dem är det bara att visa att det inte handlar om enskilda individer, det handlar om strukturer. Det handlar om att vi alla är fast i strukturer och fast i könsroller. Det handlar inte om enstaka män, det handlar om machostrukturer som kvinnor också kan vara med att upprätthålla. Så fort den frasen kommer är det bara att bolla tillbaka ”strukturer”.

Vilka är dina bästa tips på vardagsfeminism?
– Att tänka på vårt språkbruk. Hur pratar vi med varandra och om varandra? Vem kallar vi för slampa? Kom ihåg att använda könsinkluderande uttryck, begreppen hen är fantastiskt. Jag eftersträvar även mer solidaritet med varandra, också kvinnor emellan. Vi är marginaliserade som grupp men låt oss vara solidariska med varandra. Jobba mot det gemensamma systerskapet! 

Blir det en festival nästa år?
Jag hoppas det! Jag hoppas att vi sitter här om tio år och jag säger att nu är det tionde året, säger Elin Callmer med ett leende.

Inte bara festival
Utöver festivalen har arrangörsgruppen bedrivit en studiecirkel genom NVB det senaste halvåret. Målet med studiecirkeln har varit att sätta frågor om en jämlik musikbransch på agendan. I höst planerar trion att vara medarrangörer till en konferens om visans framtid på Nordiska folkhögskolan i Kungälv.

Text: Tova Ulleryd

Fler artiklar