Under Bokmässan anordnar Tankesmedjan Timbro och tidningen Katalys flertalet seminarium och panelsamtal tillsammans. Gårdagens seminarium med rubriken “Klass på klassdebatten” var ett samtal mellan Daniel Suhonen som är chef på Katalys, Moderata ungdomsförbundets ordförande Benjamin Dousa och författarna Agnes Lidbeck och Eric Rosén. Samtalet moderarades av Annie Reuterskiöld som är journalist på Svenska Dagbladet. Vad är egentligen klass? Vad finns det för skillnader mellan rika och fattiga? Handlar klass bara om pengar? Jag hämtade mycket inspiration från samtalet till att skriva den här krönikan.
Sverige har alltid varit väldigt duktiga på att prata om klass. Debatten blossar upp på nytt lite då och då och nu är det tydligen dags igen. Som jag ser det så finns det en sak gemensamt för alla som väljer att diskutera klass. Det handlar om att man är så fruktansvärt noga med att försvara klass som begrepp. Det media, debattörer och politiker lägger sin tid på är att göra människor uppmärksamma på att det finns olika klasser och ännu viktigare är det vilka personer som ingår i respektive klass. Det tycker jag är helt fel. Makten borde snarare fokusera på att presentera lösningar på hur vi kan göra det lättare för människor som har det sämre ställt än andra att göra en “klassresa”. De flesta av oss är rätt överens om att det finns människor som har det bättre ställt än andra och om man vill kalla det klass eller inte spelar inte mig personligen någon större roll. Det är inte allt för sällan som debatten kring klass slutar med att vänstersidan på den traditionella politiska skalan respektive högersidan ställs mot varandra. Då stannar diskussionen ofta i att högersidan vill införa bidragstak och sänkt skatt och vänstersidan vill kanske snarare höja skatten för dem som tjänar mest för att sedan kunna höja bidragen.
Är vi inte rätt trötta på det resonemanget? Jag tror att vi behöver flytta fokus från att så ihärdigt göra skillnaderna mellan människor ännu mer tydliga till att faktiskt komma på hur vi kan ge möjligheter till en person i en lägre “klass” att utvecklas och jobba för att bryta sig ut från den klass som han eller hon förväntas att stanna kvar i. När resonemanget som bygger på att “det finns vi och det finns dem” dominerar debatten sätter vi en generell prägel på hela samhället. Föds du in i en lägre klass förväntas du också att bli kvar där och det finns ingen som tror eller tycker att du ska göra en s.k klassresa och det tankesättet tror jag inte på överhuvudtaget. Jag tror att alla kan göra en klassresa men då måste alla också få möjligheter och verktyg för att kunna jobba och utvecklas. Då fungerar det inte att så fort klass kommer upp på agendan så ska man diskutera bidrag, skatt eller matkuponger.
Jag tror verkligen att alla kan bli precis vad de vill och jag tror att alla har förmågan att utvecklas och jobba för att uppnå sina drömmar. Det handlar bara om att få rätt förutsättningar. Det handlar om att samhället måste se alla som egna individer med egna förmågor, drömmar och mål istället för att placera människor i grupper där vissa har förmågan och andra inte. I media så lyfts lägre- och underklassen fram som offer för ett kapitaliserat samhällssystem och redan där så sätter media underklassen mot medel- och överklassen. Tänk ett barn som hela tiden får lära sig att det är “överklassens fel” att deras familj inte har så mycket pengar och “Överklassen är onda och jag ska inte bli som dem”. Då är det väl självklart att barnet tänker “jag vill såklart inte bli som dem”. Jag tror att det tankesättet etsar sig fast i hjärnan och jag tänker att det kommer prägla hela det här barnets uppväxt och alla de val som den här personen gör i livet. Det är väldigt problematiskt för då lär sig barn redan från tidig ålder att det inte ens är någon idé att försöka. Jag tror att det krävs att vi går ifrån klass som begrepp, till att titta på vad det faktiskt går och göra så att fler människor kan jobba och utvecklas till att bli vad de vill.
I Sverige har vi ett fritt skolval och det tycker jag är bra. Det är bra att man som förälder kan välja att låta sitt barn gå i en skola för att den är bra oavsett om den ligger 500 m eller 2 mil från hemmet. Det finns ingen poäng med att tvinga föräldrar att välja en skola till sitt barn bara för att den råkar ligga närmast. Dock så ska jag understryka att om de här ska fungera så krävs det att föräldrar i alla olika klasser är beredda på att ge sina barn bästa möjliga förutsättningar för att lyckas. Då gäller det att föräldrar i lägre samhällsklasser är beredda på att ge sina barn en utbildning i världsklass för den möjligheten har alla idag. Då ska inte deras tidigare erfarenheter av skolan spela någon som helst roll. Även om ens förälder inte fick de bästa möjligheterna när dom gick i skolan så tycker inte jag att det ska vara ett argument för att barnen inte ska få det. För en bra utbildning är grunden om man på sikt vill göra en klassresa.
Jag tror verkligen att den debatt som förs kring klass idag är mer skadlig för människor än behjälplig. Vi behöver gå ifrån att vara så himla noga med att försvara klass som begrepp, till att faktiskt tillsammans jobba så att alla barn från tidig ålder oavsett klasstillhörighet lär sig att alla kan lyckas. Föds du in i en högre samhällsklass så ska du veta att du har samma förmåga att lyckas som den som föds i en lägre samhällsklass och vise versa. Med det sagt så menar jag inte att alla har samma möjligheter, för så är det tyvärr inte, men alla sitter på förmågan för det är något personligt och något som finns inom en själv. Förmågan finns där helt oberoende av pengar, tid eller makt. Det gäller bara att vi får alla att inse att de, oavsett klass, sitter på en förmåga att förändra världen och för att göra det behöver vi sluta upp med att fixera oss själv vid begreppet klass och vi måste sätta klass på klassdebatten.
