På mitt jobb spelas bara house. Bärsen byts ut, menyn förändras precis som vädret utanför fönstren men bastrumman fortsätter dunka rytmiskt med varje taktslag. Ett tag höll jag på att bli galen. Varje gång DJ:n benådade mig en sekunds tystnad kände jag mig fri. Fri från den oändliga tamburinens bojor. Fri från Billie Jeans och Psycho Killers basgång. Fri från min rytmiska mardröm. Rätt och slätt: Jag hatar house.
Min betingade avsky till trots satte jag mig på Hagabion i Göteborg för att ta del av den svenska kortfilmen ”Dahab Dogs”. Filmen är producerad, regisserad och filmad av Malin Skjöld och saknar helt dialog. I dialogens ställe stod istället den svenska houseduon Ella Gurus fyra spårs-EP ”No Strings Attached” och vips så var jag tillbaka på jobbet. Återigen tränger sig bastrumman in i bröstet på mig, syntharna bankar på trumhinnan och den där satans tamburinen viftar sina diskanta, ihärdiga viskningar i mitt ansikte.
Men den här gången var något annorlunda. Spyreflexen kom aldrig. Istället satt jag och gungade i min stol. Kvinnan bakom mig i salongen drevs troligen till vansinne men jag kunde inte brytt mig mindre. Min fot trampade i takt med bastrumman, serotoninet flödade som blod i mina ådror och jag ville inte göra annat än att ta tamburinen och kyssa den på munnen.
I sju minuter befann jag mig i djup trans. I sju minuter var jag fullkomligt förtrollad av Ella Gurus skickliga blandning av gitarrslingor, synthar och funkiga basgångar. Aldrig i hela mitt liv trodde jag att jag skulle dansa till en låt som samplar ljudet av vågor men det visar sig att Ella Guru kan få precis vad som helst att låta bra.
Jag har dock inte bara Ella Guru att tacka för min elektroniska frälsning. Minst lika medsvepande är Malin Skjöld alldeles unika dokumentära, experimentella stil. Under en resa till den egyptiska staden Dahab bestämde hon sig för att filma stadens gatuhundar. Jag frågade Skjöld efter filmvisningen varifrån idén kom, till vilket hon svarade att hundarna helt enkelt var ”lite roligare att filma” än folket.
Det behövs ingen dialog
Skjöld är en filmskapare som vägrar rätta sig in i ledet. Hon gör exakt det hon vill och hon gör det bra. Det behövs ingen dialog, det behövs inte ens en handling, Skjöld kan skapa slående videokonst ändå. För Skjöld finns inga problem. Filmade hon en slående solnedgång men just där råkade det inte vara några hundar? Jaha, då får jag väl klippa in dem i efterhand. Var det lite ont om material? Ja men då återanvänder vi ett par scener men visar dem som akvarellmålningar.
Om Skjöld har gjort årets bästa kortfilm eller den bästa musikvideon jag någonsin sett låter jag vara osagt. Det jag kan säga är att i min kundvagn ligger en enkelbiljett till Dahab och mina fickor är fyllda av hundgodis.
Reporter
Theodor Berg, Myrornas Krig
