Social ångest – något som inte alla förstår sig på

Det uppskattas att ungefär åtta procent av den svenska befolkningen lider av social ångest, där fler kvinnor än män drabbas enligt Internetpsykiatrin. Jag är en av dem som har social ångest. 

I min erfarenhet har jag mött personer som inte alls förstår sig på social ångest, och istället för att försöka förstå har de blivit provocerade och irriterade. Denna text är för att sprida medvetenhet, så att färre blir irriterade över våra problem och fler istället skapar en medkänsla för något som vi inte till fullo kan rå för. 

Social ångest är något som jag har levt med sedan jag var ungefär 16-17 år, och jag var ungefär 20 när jag fick diagnosen fastställd för cirka 3 år sedan. Jag blir ledsen när jag tänker på alla gånger jag har missat stora chanser och möjligheter till att göra saker, endast för att jag inte klarade av tanken att behöva socialisera med folk. ”Finns det folk som över huvud taget kan relatera till detta?” undrade jag. Nu vet jag att jag aldrig var ensam, och det är inte du heller.

Jag var 17 år när coronapandemin slog till och någon månad senare skulle jag fylla 18 år. Mina två sista år på gymnasiet blev inte alls som tänkt eftersom hälften av min gymnasietid spenderades digitalt på Google Meet. Mer eller mindre en av de allra viktigaste och känsligaste åren för människan, gällande socialisering och vår utveckling till att hitta oss själva, försvann på bara ett ögonblick och det kan delvis vara anledningen till att min sociala ångest förvärrades.

Det är svårt att förklara social ångest för någon som inte alls kan relatera, de kommer aldrig riktigt att förstå. Det är lätt att säga ”Men gör det bara”, ”Vad löjlig du är” och ”Det är ju bara att fråga personalen, det är enkelt”. Nej, det är uppenbarligen inte enkelt. Annars hade jag gjort det vid det här laget. För dem kanske det verkar vara den mest simpla saken i världen, men inte för mig. 

Det jobbigaste är när jag ser på dem att jag blir en börda, men samtidigt vet jag att det i stunden inte är någonting jag kan rå för. Jag har fått en del verktyg för att underlätta för mig själv, men jag vill även ta det i min egen takt och på mina egna villkor. Inte för att någon annan pushar mig för hårt och får mig att känna mig ännu värre. Så snälla, försök förstå och ha tålamod istället.

Något som man som närstående kan göra för att underlätta för personen i sin närhet som har social ångest är att finnas där för personen, ha tålamod, fråga frågor, inte tvinga personen att göra något som den inte vill och uppmuntra gärna personen till att våga – men gör det på ett snällt sätt. 

Mycket fler personer i din närhet än du tror lider av social ångest och generell ångest, och man vet heller aldrig vad någon annan går igenom, så behandla andra såsom du själv skulle vilja bli behandlad. Och till dig som lider av social ångest, jag vet vad du går igenom och du är inte ensam.

Om du mår dåligt eller har social ångest kan du vända dig till denna sida, där olika föreningar listas där stöd på telefon, mejl och chatt finns tillgängligt.