Jag är introvert – inte otrevlig

Jag är vad man skulle klassa som en introvert person. Jag laddar mina sociala batterier när jag är ensam och är inte rädd för tystnaden, jag tycker snarare om den. Ändå verkar många tro att jag är blyg, sur eller ointresserad, som om hela mitt sätt att vara behöver förklaras.

Flera gånger har jag fått höra att folks första intryck av mig var att jag verkat dryg, något som gjort mig uppriktigt ledsen. Dryg, otrevlig eller kall är inget jag ser mig själv som. Tvärtom. Det känns som att andra misstänker min tystnad, som att tystnaden vore ett tecken på brist, mer än ett val.

“Varför är du så tyst?” frågar någon med en ton som antyder att det borde åtgärdas. Det blir ofta att jag svarar att jag bara är trött. Det är lättare än att försöka förklara att jag egentligen är mätt. Precis som man inte orkar desert efter varje måltid måste inte varje del av dagen fyllas med prat, framförallt inte menlöst sådant. 

Världen uppskattar synlighet och det finns en romantiserad bild av det sociala. Man ska mingla, nätverka och vara ständigt uppkopplad till omvärlden. Lite som att samhället värderar dig utifrån hur högt du pratar och hur mycket du syns. Jag hatar att mingla, men jag gör det ändå, för att det är så man ska göra. Innan varje social tillställning värmer jag upp framför spegeln med potentiella scenarier jag skulle kunna råka ut för. Övar in ett manus med svar på frågor som ska besvaras snabbt och lättsamt. Det gör att jag känner mig mindre rädd för att  försvinna bland allt svammel.

Missförstå mig rätt, det är inte så att jag bara uppskattar konversationer om det handlar om existentiella frågor eller livets stora gåtor. Jag älskar gossip, att diskutera nya tv-serier och prata om relationer som inte är mina egna. I mindre sammanhang, bland vänner, faller jag oftast in i samtal naturligt. Det är först när tempot höjs och rösterna blir för många som jag tenderar att backa några steg. Inte hela vägen in i ett hörn där folk med någon slags självömkan brukar sitta, jag lämnar bara plats åt den som tycker om att ställa sig på borden och berättar om det sjukaste som någonsin har hänt dem. Jag är istället närvarande på mitt sätt. Jag lyssnar, skrattar, dansar, håller med och säger emot.

Psykologer har beskrivit introversion och extroversion som dimensioner i den så kallade femfaktormodellen, som beskriver fem grundläggande dimensioner av personligheten. Ungefär 30-50 procent tenderar att luta åt det introverta hållet. Vi är alltså inte direkt en udda minoritet. Viktigt att notera dock är att personligheter inte är binära. De flesta människor har en blandning av både introverta och extroverta drag, även jag.

Men i mötesrum kan skillnaderna märkas tydligt. Snabba repliker mellan kollegor studsar fram och tillbaka som pingisbollar, medan jag och kanske en annan sitter tysta och lyssnar. Ibland har samtalen redan sprungit vidare innan man får chansen att flika in. Både i skolan och yrkesvärlden belönas den som är snabbast att ta för sig.

Och visst finns det en poäng i det. Introversion är ingen superkraft och den som aldrig säger något riskerar att bli förbisedd oavsett hur kloka tankar man har. Men det finns faktiskt styrkor i att vara introvert. Förmågan att lyssna, fördjupa sig i saker, tänka ett steg till, läsa av rum och människor. Vi är ofta bra på det långsamma. Relationer som växer fram och idéer som får mogna i lugn och ro. Det blir ett problem för oss när lösningen alltid är att vi förväntas “överkomma” det beteendet och ta för oss mer för att inte bli osynliga.

Det bästa med att vara introvert är att jag sällan känner mig ensam. Jag väljer sällskap med omsorg och en helg utan planer kan vara lika återhämtande som en weekend till ett yogaretreat.

Att vara introvert är lite som att ha ett inre bibliotek. Det är tyst där inne, men aldrig tomt. Tankarna står prydligt uppställda på hyllor redo att plockas ner i lugn och ro. Ibland hamnar de på fel plats, i fel ordning. Men då är det bara att byta plats eller vrida och vända på tankarna igen. Allting i lugn och ro. Problemet uppstår bara när världen utanför envisas om att driva nattklubb precis utanför dörren.