Kriminaliteten bland unga i Sverige har eskalerat, och allt fler tonåringar misstänks för grova brott. För att möta utvecklingen föreslår regeringen att sänka straffåldern – men frågan delar experter och politiker. Är hårdare straff rätt väg att gå, eller krävs långsiktiga insatser för att bryta rekryteringen till kriminalitet?
Foto: Felix Willow
Debatten om ungdomsbrottslighet har under många år ofta delat opinion. Nu har riksdagen kommit med förslag om att straffåldern ska sänkas från 15 till 14 år, på grund av ökade våldtäkter och skjutningar bland ungdomar. Detta gäller brott som har minst fyra år i straffskalan.
Enligt statistik från Polismyndigheten var en fjärdedel under 18 år misstänkta år 2024, och skjutningar med dödlig utgång var en tredjedel av de misstänkta under 18 år. Trots att den totala brottsligheten i Sverige har minskat, är konfliktnivån fortfarande hög och antalet misstänkta har blivit allt yngre över tid. Sedan år 2018 har antalet misstänkta under 18 år fördubblats.
– Det är uppenbart att systemet vi har för unga brottslingar inte fungerar, sade justitieministern Gunnar Strömmer under en pressträff den 31 januari.
Resurser eller metoder?
Evin Cetin, före detta politiker och författare till boken “Mitt ibland oss”, intervjuades i Sveriges Radio år 2022 om “Unga killar väntar på sin död”.
– Den viktigaste kampen är att hela riksdagen samlas och hittar en 15-20-årsplan bort från detta. Det krävs många olika inslag för att hantera den extrema situation vi befinner oss i. Det första är att socialtjänsten, polisen, skolan och kriminalvården får långsiktiga förutsättningar. Just nu har vi hamnat i korta insatser, korta lagförändringar men vi har ingen långsiktighet.
Foto: Mondial
Hon menar att problemet behöver hänföras till de socioekonomiska bristerna i samhället. Brist i arbetsmöjligheter och utbildning i vissa områden leder till utanförskap där unga människor ställs inför begränsande alternativ och därför lättare lockas till ett liv i brottslighet.
Polismyndigheten, hävdar under 2022 att problemet inte ligger i bristen på resurser utan i polisens arbetsmetoder. Att det finns en överansträngd polisresurs, vilket resulterar till att brott inte utreds ordentligt och inte hinner polisanmälas – som i sin tur leder till att brottslingarna inte fruktar konsekvenserna, men också att de uppmuntras till att fortsätta.
Riksrevisionens granskning
I december år 2024 publicerade Riksrevisionen en granskning av statens insatser för ungdomar som misstänks för brott. Rapporten visar att statens insatser mot ungdomsbrottslighet och nuvarande metoder för att hantera unga brottslingar är bristfälliga, och att det finns betydande luckor i samarbetet mellan Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten, Socialstyrelsen och Kriminalvården.
Rapporterna visar att insatserna för att bryta kriminaliteten bland ungdomar är ineffektiva och att bristen på ett enhetligt system leder till att barn och unga inte får det stöd de behöver för att förändra sitt beteende. En av de allvarligaste slutsatserna är att många unga som får rättsliga insatser fortsätter att återfalla i brottslighet och misslyckas i skolan.
Att sänka straffåldern kan tyckas vara en logisk åtgärd i ljuset av den ökande kriminaliteten, och det är en början, men det kan riskera att bli ett kortsiktigt svar på ett växande problem. Det finns ett tydligt mönster som visar att bristen på resurser inom rättsväsendet och Polismyndigheten har en direkt påverkan på kriminalitetens bekämpning.
Nya tag
Jag tror att i vår strävan att bekämpa kriminaliteten har fokuserat alltför mycket på att hantera symptomen istället för att faktiskt gå till roten av problemet. Istället för att enbart fokusera på hur vi kan straffa dessa ungdomar behöver vi ställa oss frågan: hur kan vi hjälpa dem för att bryta den negativa spiral de befinner sig i?
Likaväl som granskningen visar våra brister visar den också att det finns stor potential att öka förmågan för att möta och fylla dessa behov. Många av de insatser som idag finns, kan med rätt resurser och samordning göras mer effektiva. Dessa styrkor förtjänar att lyftas fram och bygga vidare. Låt oss investera i resurser som ger unga en riktig chans att förändra sina liv.
Reporter
Hanna Kassaye, Ung Press
