2024 års Nobelpris i medicin eller fysiologi gick till Victor Ambrose och Gary Ruvkun för “upptäckten av mikroRNA och dess roll i posttranskriptionell genreglering.”
På onsdagen den 11 december besökte Ruvkun Kungsholmens gymnasium för att delta i ett seminarium med KYSS.
KG Times var där för att bevaka.
Under ljudliga applåder entrar Ruvkun scenen, och slår sig bekvämt ned vid sidan av dagens intervjuare Dante Uhlén och Oskar Hallensjö från KG:s vetenskapsförening KYSS. Han har ett nästintill vilt utseende; ett böljande hårsvall och buskig mustasch, glasögon och en närmast humoristisk uppsyn.

Gary Ruvkun mottager ett diplom och blommor efter seminariet. Foto: Hugo Ridal / KG Times
I en intervju med KG Times berättar KYSS-ordföranden Dante Uhlén om hur de gick tillväga för att lyckas boka in Ruvkun. Uhlén beskriver hur föreningen har en kontaktperson på Nobelstiftelsen som de hör av sig till årligen, och att kommunikationen fungerar bra, smidigt och snabbt. Ruvkuns besök markerar det tredje året i följd som en Nobelpristagare besöker KG.
Förberedelserna har varit grundliga, berättar Uhlén. De har gjort en omfattande faktainsamling kring hans tidigare liv och upptäckter – samt lyssnat på talrika intervjuer. “Han kom ju på det här för så länge sedan, så han har blivit intervjuad i 20 år – så det finns oändligt med material.”
Det var 1993 som Ruvkun och Ambrose upptäckte mikroRNA – en 21-24 nukleotider lång RNA-kedja som reglerar genuttrycket genom att fästa till budbärar-RNA (molekylen med instruktioner för hur proteinet ska se ut). Genom att antingen bryta ned budbärar-RNA:t, eller också endast hämma translationen, läsningen, av den, reglerar mikroRNA en av kroppens allra mest grundläggande processer proteinsyntesen.
Den banbrytande upptäckten av mikroRNA var överraskande och avslöjade en helt ny dimension av genreglering. © Nobelkommittén för fysiologi eller medicin. Ill. Mattias Karlén
Trots Uhléns och Hallsjös gedigna förberedelser är det framför allt Nobelpristagaren som styr samtalet. Han talar fritt och mångordigt, ofta vänd till publiken för att bjuda in även dem i samtalet. Han beskriver bland annat hur han redan som 8-9 åring bestämde sig för att bli forskare, kanske främst tack vare de televiserade raketuppskjutningarna, som han följde med största intresse. Det var då fascinationens låga tändes på riktigt.
Vägen till den framgångsrika karriären skulle dock inte komma att bli linjär. Efter att ha tagit examen från UC-Berkeley 1973 satte han sig bakom ratten till sin skåpbil och körde. Körde, först till bergen i Oregon, där han tillbringade ett år med att plantera träd, och sedan ned till och igenom Sydamerika under loppet av ett halvår. Ruvkun berättar om hur han tror att denna okonventionella bana gynnat hans karriär; bland annat genom att vidga vyerna och bygga självförtroende. Resorna har dessutom gett honom historier att berätta – och att kunna underhålla och vara intressant är avgörande, menar han.
Vidare berättar Ruvkun om sina kollegor och förebilder – många av dem Nobelpristagare – men även om det naturvetenskapliga arbetet. När han tillfrågas om huruvida han upplever fältet som kompetitivt eller inte svarar han nekande. ”Jag skulle säga att det är en procent av min upplevelse,” och fortsätter med att tala om den samarbetsinriktade kulturen inom forskarvärlden.
Han berättar även om humorns viktiga roll, om allt det som finns kvar att upptäcka – och om hans favoritproteinkomplex: ATP-syntasen.
KYSS-ordföranden Uhlén ser glatt tillbaka på seminariet. ”Jag tycker att Gary var otroligt pratglad. Han kunde sitta där själv, ärligt talat – han klarar det där själv. Jag är väldigt nöjd med det.”
Nobelpristagaren Gary Ruvkun på Kungsholmens gymnasium med Oskar Hallensjö (vänster) och Dante Uhlén (höger). Foto: Hugo Ridal / KG Times
Innan Ruvkun lämnar skolan får KG Times möjlighet att ställa några frågor. När vi undrar om han har några råd till elever på skolan som vill ha en karriär som hans blir svaret mycket enkelt: “Läs på högskolan.” Efter en stunds eftertanke utvecklar han dock sitt svar, och säger att det är viktigt att prata med de äldre – samt att våga prova på nya saker. Men det allra viktigaste, enligt Ruvkun, är skrivandet. “Bra skrivande är den bästa prediktorn för god vetenskap. /…/ Och vad det betyder är: bra skrivande är bra tänkande.”
Text: Lucas Lindén