Att växa upp med Bokmässan

En krönika
Av Helmina Särdquist

Bokmässan är en tradition för mig. Varje år så länge jag kan minnas har jag varit här. På många sätt har det varit höjdpunkten på året, i klass med jul och födelsedag. Som riktigt liten så brukade jag väl mest plocka på mig tablettaskar och pennor, men mina starkaste minnen från att jag var liten var att jag blev trött, både på att gå, bära på en tung väska och att gå och lyssna på saker jag inte förstod, då brukade jag sätta mig i lekrummet och läsa, eller lyssna på de som pratade på scenen bredvid.

 De följande åren spenderade jag nästan bara vid den scenen, för jag upptäckte något nytt om Bokmässan, något mer än att få gratis tablettaskar. När jag lyssnade på alla författare där, så hittade jag massa nya böcker! Böcker som varken mina lärare, mina föräldrar eller min syster hade hört talas om, eller som kommit till biblioteket. Böcker som jag upptäckt. Det var som att hitta en ny sorts böcker, en ny okänd värld inom litteraturen. Om det inte hade varit för timmarna spenderade lyssnades på författaren vid barnscenen, vet jag inte om jag hade upptäckt många böcker jag tyckte om som liten.

Men efter några år började jag känna att jag blev för stor för det mesta på den scenen, så då började jag försöka hitta något annat sätt att utforska Bokmässan. Men på något sätt kände jag att jag inte kunde hitta rätt. När jag var liten var det ju så lätt! Jag gick runt med mamma eller pappa, en stund, sen satt jag där framför scenen och lyssnade på vad som än dök upp. Nu kände jag mig helt plötsligt vilsen, jag vandrade runt mållöst, utan att riktigt kolla närmare på något. De flesta böckerna jag köpte var sådana jag kollat upp innan att jag ville ha så som klassiker eller nästa del i en serie. Det jag brukade tycka mest om med Bokmässan hade jag helt slutat att göra… men så började jag våga mig fram till fler montrar och plocka upp böcker, sätta mig ner och lyssna på författare som pratade om sina böcker och så sakteliga så började jag väl ta mig tillbaka till att faktiskt komma hem med en stor kasse böcker jag aldrig hade hört talas om tidigare.

Att ha fått privilegiet att få komma hit som press är fantastiskt. Möjligheten att kunna gå på seminarium har verkligen öppnat upp en ny del av Bokmässan för mig! Det känns ungefär som när jag upptäckte barnscenen som liten. Som ytterligare en ny värld, djupare in i litteraturen.

Bokmässan är fantastisk för alla åldrar. Jag har åkt hit varje år med mina föräldrar och min mormor och vi alla har alltid uppskattat den ofantligt. För även de åren när jag kände mig lite bortkommen, när jag inte kände att det fanns ett forum för den litteratur jag läste, så njöt jag av att bara gå runt bland alla böcker. Att ha växt upp med Bokmässan tror jag på många sätt har format mig till den jag är idag. Att kunna upptäcka böcker helt själv och att se den ofantliga mängd litteratur som produceras varje år, det gjorde mig gott. Att gå till biblioteket med barn är viktigt, böckerna där är ofta gamla och slitna, det visas inte att litteraturen är en levande och växande värld! Det förstod jag på Bokmässan.

 

Text: Helmina Särdquist, Skoltidningen Hvitsnurran

Bokmässan, Göteborg 2016

Fler artiklar som kan intressera dig

  • Yttrandefrihet har ingen åldersgräns

    – Ungdomars mediaanvändning ur ett vuxet perspektiv Yttrandefrihet är temat för årets bokmässa och i seminariet “Yttrandefrihet har ingen åldersgräns” intervjuade Peter Becker fyra stycken vuxna människor, alla aktiva inom media, om hur man kan nå ut till ungdomarna genom sociala medier. De fyra gästerna var Olle Wästberg, Helena Dal, Dilsa Demirbag­Sten och Brit Stakston. Olle Wästberg, som ledde 2014 års demokratiutredning, säger bland annat att de vuxna måste komma till ungdomarna istället för att locka ungdomarna till de vuxnas medier. Han berättar ungdomarna idag är mer intresserade i samhällsdebatten än för 30 år sedan. Däremot är det få ungdomar som går med i politiska partier utan istället är aktiva på sociala medier. Han säger också att politikerna inte bör använda Facebook som en anslagstavla utan att de istället bör skapa en dialog där, så att ungdomar kan känna sig inkluderade i politiken och inte bara känna det som att de tittar på. Helena Dal, verksamhetsansvarig för statens mediaråd, berättade om statens medieråd som kartlägger ungdomars medieanvändning varannat år. Deras uppgift är att stärka och skydda ungdomar på nätet. Dilsa Demirbag ­Sten, författare, debattör och frilansjournalist berättade om berättarministeriet. Berättarministeriet är en organisation som anordnar skrivarverkstäder i områden med hög arbetslöshet. Deras ambition är att barnen ska lära sig att tänka kritiskt och upptäcka hur kul det är att läsa och skriva. Hon betonade att det är viktigt att, även om internet är en bra källa, ställa kritiska frågor och ifrågasätta informationen som de hittar. De har hjälpt 35 000 barn hittills och resultatet är positivt. Brit “Mediagurun” Stakston, bland annat aktiv i kampen för att fria Dawit Isaak, berättade om hur ungdomar använder Twitter för att sprida sina åsikter och debattera. Hon menar att det är ett viktigt forum och hon sade att det är viktigt att öppna upp för debatt. Vi tycker att innehållet var bra men att det inte var konsekvent för temat. Samtidigt känns det lite konstigt att ett seminarium om ungdomars mediaanvändning inte inkluderade någon ungdom. Om man vill inkludera dagens ungdomar i debatter och median tycker vi att det kan vara en bra idé att de bjuder in några ungdomar. Av: Nils Walter och Fanny Åhl Norling, Hvitsnurran