Harry styles konsert kostar mer än min hyra

Idag är konserter dyrare än vardagen de flesta lever i. När priset går upp mot flera tusentals kronor blir det inte längre bara underhållning, utan ännu ett område där ojämlikhet förstärks. Jag har egentligen inte råd att se Harry Styles, ändå överväger jag att köpa en biljett.

Det är den 25e januari och klockan är 10.57. Biljettförsäljningen till världsartisten Harry Styles nya turné öppnar om tre minuter. I bakgrunden spelas hans nya låt Aperture. Det känns nästan lite ceremoniellt. Ungefär fyrtio minuter senare kommer jag fram till kassan och som tur är finns det biljetter kvar. Ståplats? Absolut, om jag är redo att leva på havregryn resten av månaden. VIP-paket? Förlåt, jag vill se Harry Styles, inte köpa honom.

För de 100 bästa konserterna globalt ligger priset i genomsnitt på över 1 300 kronor. Ett VIP-paket kan kosta upp mot 20 000 kronor. Kultur, musik och liveupplevelser marknadsförs som något alla ska få ta del av, men faktum är att det bara kan konsumeras av de som har råd.

Harry sjunger we belong together och treat people with kindness. Hans nya turné heter till och med Together, together. Som en äkta fangirl är det svårt att ignorera motsägelsen. Hans musik och varumärke, precis som många andra aktuella artister idag, har blivit symboler för inkludering, queera uttryck och hälsosamma könsnormer. Konserter marknadsförs som trygga rum. Men tryggheten gäller bara tills kortet nekas i kassan. Det handlar inte om lyx eller krav på gratis nöjen. Det handlar om rätten att få delta. De som har råd får minnen för livet. Andra får nöja sig med videos på TikTok.

Många minns nog när Taylor Swifts fans åkte från Florida till Stockholm eftersom resan, boendet och konsertbiljetterna tillsammans var billigare än att se henne på hemmaplan. Ett tydligt exempel på hur höga biljettpriser sorterar bort stora delar av publiken. Alla har ju inte möjlighet att göra en sådan resa. Samtidigt visar EU:s kulturpolitiska rapporter att deltagande i kultur stärker demokratin. Personer som deltar i kulturella aktiviteter är oftare engagerade i samhällsfrågor och röstar i val. När man då sätter priser som sorterar bort majoriteten förlorar vi inte bara publik, utan något grundläggande i vårt samhälle. Jag förstår att turnéerna är dyra. Produktionen är enorm och artisterna ska få betalt. Men någonstans längst vägen har vi accepterat att VIP-paket, exklusiva förköp och en andrahandsmarknad som lever på publikens desperation är normalt.

För mig är Harry Styles mer än bara en artist. När jag var 12 år började jag lyssna på One Direction. Både deras musik och den från Harrys egna solokarriär har följt mig genom många perioder i livet. I fandomen har jag hittat tröst, glädje och vänner från hela världen. Den gemenskapen, och känslan av att tillhöra något större, har många gånger hjälpt mig att hålla ut. Det har varit något att luta mig mot när jag mått dåligt. Därför är det så otroligt sorgligt att det nu blivit för dyrt för många att få tillhöra den gemenskapen.

Jag älskar Harry Styles. Men jag älskar inte ett system där plånboken avgör vem som inkluderas. Där konserter kostar mer än weekendresor och valet blir mellan att se sin favoritartist live eller att betala hyran.