Idag höll Föreningen Svenskt Flyg (FSF) ett seminarium som hette Framtidens Resenär – Så Vill Jag Möta Världen, där representanter från några av de större ungdomsförbunden medverkade. Tanken var att de skulle dela med sig av och framföra sin visioner av framtiden för flyg, tåg och resande i stort – vilket lät intressant så självklart tog jag mig dit.
De hade inrett sitt tält som en flygplats med vad som såg ut som en incheckning till vänster om ingången, loungesoffor till höger och en liten taxfree-affär borta i hörnet. Det hela kompletterades av en monter med modell av Arlanda flygplats i mitten av rummet. Själva seminariesalen låg rakt bortom denna.
Det här började ganska tidigt och när jag kom dit strax innan det började var det nästan tomt. När jag ramlade in lite småtrött, som man ju gör på en flygplats supertidigt på morgonen, fick jag just den känslan av att hamnat på en sådan. Jag knaprade på en macka som de bjöd på och såg hur folk började anlända. De flesta var medelålders äldre gubbar vilka såg ut som affärsresande – vissa komplett med resväskor – och detta strödde på den tidigare känslan.
När själva seminariet väl skulle börja lade jag märke till att det kanske var jag och runt sju andra under 30 år där – på en publik runt 80 st. Kanske är det så att det var lite för tidigt för andra unga att orka ta sig dit, eller så kanske det mest är äldre gubbar som vill veta hur vi kommer flyga i framtiden. Nåväl, seminariet drog igång.
”Ta med en bit av Sverige ut i världen, och en bit av världen tillbaka till Sverige”, inledde Anna Wilson, Generalsekreterare FSF, genom en mikrofon som för en stund fick ljudet att låta som om det kom ur ett pvc-rör. Målet med deras agenda var att Sverige ska ha en politisk beslutad strategi för luftfart och lyfte fram vikten för dem av ett samarbete med beslutsfattare.
Ungdomsförbundens representanter hade fått förbereda en varsin bild som gestaltade vad de tänkte på när de tänkte på flyg och resande, för att sedan motivera detta val samt tala om sina visioner. De som närvarade var Lorenz Towatt från Grön Ungdom, Arba Kokalari från MUF, Tobias Gillberg från CUF och även Niklas Säwén från SSU. Bilderna (i blandad ordning) de hade valt föreställde: En bild på jorden, en enskensbana, en med migrerande fjärilar, och slutligen en bild på Torsten Flinck. Vem som valt vilken får ni ponera på själva.
Efter seminariet passade jag på att sno tag på dem och ställa frågan: ”Vad tycker du är det absolut första vi måste göra för att förbättra för framtidens resande?”.
Först ut att svara var Gillberg:
-”Det som är väldigt viktigt är att se till att man får möjligheten ute i landsbygden också att t.ex. ta sig till den globala marknaden. Så är det ju att marknaden för arbetskraften har ju också förändrats i takt med globaliseringen.”
-”Vi måste till att börja med dra tillbaka de galna satsningar som det finns på bilvägar och satsa på järnväg istället.”, menade Towatt.
Vilket fick medhåll från Säwén:
-”Jag tror att det handlar om att göra en storsatsning på järnvägen i Sverige. Idag ser vi att underhållet är alldeles för dåligt, vi behöver investera där. Men också investera i nybyggnation.”
-”Det bästa vi måste göra, det är att se till att vi har bättre möjligheter att ta oss till och från flygplatser, på ett snabbt och miljövänligare sätt. Och då behöver vi större konkurrens mellan de färdmedel som tar oss till flygplatser.”, sade Kokalari.
Personligen tycker jag att det vore ballt om vi kunde teleportera oss dit vi ville – förstå att slippa all onödig väntetid. Börja jobba på det! Men folk kanske skulle bli jättelata helt plötsligt? Vi skippar nog det tills vi vet säkert. Är du en latmask?
