Fast fashion utan garantier

Kritiken mot så kallade fast fashion-företag har ökat i takt med att hållbarhetsfrågan uppmärksammats i allt högre grad. Indiskas VD och hållbarhetschef, Karin Lindahl och Bodil Jönsson Lindgren, hävdar att de ständigt vill utvecklas och vara transparenta. Samtidigt finns inga konkreta svar på varför varken Indiskas uppförandekod eller leverantörslista finns publicerad.

Det svenska modeföretaget Indiska är ett av de märken som Fair Action tidigare kritiserat för att inte ha undertecknat avtalet Accord of Fire and Building Safety in Bangladesh, som binder globala varumärken, fackföreningar och återförsäljare till ett ramavtal för att skapa en säker arbetsplats inom plaggindustrin i Bangladesh. Karin Lindahl, förklarar att endast två av de 80 leverantörerna finns i Bangladesh. Att Indiska inte skrivit under beror på att det “fallit mellan stolarna, säger hon.

Efter påtryckningar av Fair Action skrevs till slut avtalet på den första september. Indiska även fått kritik angående bristen transparens, som de påstår sig värdera högt. Endast fem av 80 leverantörer är publicerade på hemsidan. Dessutom är företagets uppförandekod, riktlinjer kring hur företaget arbetar ur ett etiskt, miljömässigt och socialt perspektiv, inte offentlig. Anledning är enligt Bodil Jönsson Lindgren att de inte haft tid eller resurser att göra innehållet “mer tillgänglig” för sina kunder, något de vill göra innan informationen offentliggörs. “Innan vi listar alla [leverantörer] så kändes det roligare, eller mer genuint, att lista de större och sedan skriva lite mer om dem, än att lista alla och sedan inte ha resurserna att kunna skriva om [dem]”, säger hållbarhetschefen. Dock kommer det i samma intervju fram att exempelvis uppförandekoden funnits långt innan Karin eller Bodil började på Indiska, något som kan verka motsäga påståendet om tidsbrist.

Inför framtiden är ett av målen för företaget att bli bättre på att beräkna koldioxidutsläpp och klimatavtryck i hela produktionskedjan, något de planerar att göra tillsammans med STICA, Swedish Textile Initiative for Climate Action. På sin hemsida presenterar Indiska en karta med nålar på olika platser, vad nålarna specifikt visar framgår inte. svaret att de inte har direktkontakt, utan vidare specificering. Att inte ha koll på hela sin produktionskedja, och inte heller visa samtliga leverantörer, försvårar möjligheten till facklig inblandning och ökar risken för inhumana arbetsförhållanden i fabriker.

Både Bodil Jönsson Lindgren och Karin Lindahl menar att Indiska är i ständigt utveckling och gör vad de kan för att bli bättre på de punkter där företaget brister, likväl finns det lite som garanterar att sagda utveckling faktiskt sker.

Ida Keijser