|

“Jag är queer as fuck” utan skam för mens

– Jag är queer as fuck.

Så påbörjar Kim Windvogel sin föreläsning under årets bokmässa. Kim är en sydafrikansk mensaktivist och UN-fellow. Hon har skrivit boken They call me queer”som är en samling uppsatser från queera, rasifierade personer från Sydafrika. Under föreläsningen pratar hon om hur det kan vara när samhället inte inkluderar alla upplevelser i debatten och hur hon, självmant, utmanade det.

— När jag blev 21 upptäckte jag att jag var queer. Jag borde ha vetat detta långt tidigare, men samhället omkring mig pratade inte riktigt om det. 

Windvogel berättar om hur det var att växa upp i ett samhälle där man inte pratade om HBTQ-frågor och där rasifierade HBTQ-personer var mest exkluderade från debatten. I ett försök att hitta information och någon hon kunde vända sig till gjorde hon som de flesta unga personer i dag gör.

— Jag vände mig till nätet. Men informationen jag fann var från USA, och jag kunde inte relatera till deras historier. Det lilla som fanns om HBTQ-personer i Sydafrika var akademiska artiklar som jag inte kunde förstå utan en ordbok i handen.

Kommande året startade hon en blogg där hon berättade om sina upplevelser som queer, rasifierad kvinna. Inom fem år blev hon en UN fellow som arbetar med mensfrågan över hela världen. Hon fokuserar på att upphöja röster från de mest marginaliserade inom HBTQ rörelsen. Terese Lann-Welin, grundaren av plattformen My period is awesome Sverige, bjöd in henne till årets bokmässa för att visa arbetet som görs när det kommer till mensfrågan världen över. 

My period is awesome är aktiv i Sydafrika, Namibia, Uganda, Kenya och Rwanda. Det projektet är ”moderskeppet” för vår organisation och i Sverige arbetar jag med projektet Menssäkrad där vi vill att mensskydd ska finnas i toaletter, berättar Lann-Welin.

Alla toaletter på Bokmässan menssäkrade vilket Lann-Walin menar är ett sätt att att minska den ångest och skam som kvinnor generellt känner kring mens. Genom att normalisera mensskydd på offentliga toaletter kan ångesten och skammen utmanas. 

— Många tjejer kommer fram och säger att de vill ha mensskydd i skolan, och det borde vara självklart.

På monitorn finns det allt från kläder till smycken med tamponger och livmödrar på. Bredvid står Kim Windvogel och signerar sina böcker och pratar med alla som lyssnade på hennes föreläsning. 

Som ung startade Windvogels sin egna blogg för att uttrycka sin identitet. I dag samarbetar hon med FN för att visa att mens är awesome, och att det inte borde finnas skam över att ha mens. Hennes röst har nått fram till Sverige där Lann-Wlin och ett flertal andra kämpar för att göra oss fria från mensskammen.

Fler artiklar som kan intressera dig

  • Blondinbella: ”Hur många kvinnor vill egentligen sitta i styrelser?”

                  Isabella Löwengrip utfrågas i Aftonbladets tält. Kl. 12 idag gästade Isabella Löwengrip Aftonbladets presstält för att frågas ut av Ehsan Fadakar och Seher Yilmaz, ordförande för Rättviseförmedlingen. Tältet var fullsatt och stämningen var stundtals intensiv när samtalet kom in på feminism, jämställdhet och diskriminering. Ung Press var självklart…

  • |

    Moderaterna satsar på 20 000 nya studentbostäder

      Klockan 13 idag höll Fredrik Reinfeldt pressträff i Visby inför kvällens tal. Han presenterade det politiska förslag som han primärt kommer tala om ikväll i Almedalsparken. Reinfeldt vill bygga 20 000 nya studentbostäder utöver de 100 000 redan utlovade bostäderna. Studentbostäderna ska bland annat byggas i området Albano i Stockholm, som ligger mellan KTH…

  • “Alla har rätt att bli hörda och få uttrycka sig”

    Therese Hartman Liungman är engagerad i Malmö ungdomsråds miljö- och klimatutskott. Hon vill att politiker ska lyssna på ungdomar och belyser glädjen i att engagera sig i samhällsfrågor. I höst börjar hon tredje året på naturprogrammet på S:t Petri gymnasieskola i Malmö. Det var just via skolan hon hittade till Malmö ungdomsråd:  – Min rektor…

  • Yttrandefrihet har ingen åldersgräns

    – Ungdomars mediaanvändning ur ett vuxet perspektiv Yttrandefrihet är temat för årets bokmässa och i seminariet “Yttrandefrihet har ingen åldersgräns” intervjuade Peter Becker fyra stycken vuxna människor, alla aktiva inom media, om hur man kan nå ut till ungdomarna genom sociala medier. De fyra gästerna var Olle Wästberg, Helena Dal, Dilsa Demirbag­Sten och Brit Stakston. Olle Wästberg, som ledde 2014 års demokratiutredning, säger bland annat att de vuxna måste komma till ungdomarna istället för att locka ungdomarna till de vuxnas medier. Han berättar ungdomarna idag är mer intresserade i samhällsdebatten än för 30 år sedan. Däremot är det få ungdomar som går med i politiska partier utan istället är aktiva på sociala medier. Han säger också att politikerna inte bör använda Facebook som en anslagstavla utan att de istället bör skapa en dialog där, så att ungdomar kan känna sig inkluderade i politiken och inte bara känna det som att de tittar på. Helena Dal, verksamhetsansvarig för statens mediaråd, berättade om statens medieråd som kartlägger ungdomars medieanvändning varannat år. Deras uppgift är att stärka och skydda ungdomar på nätet. Dilsa Demirbag ­Sten, författare, debattör och frilansjournalist berättade om berättarministeriet. Berättarministeriet är en organisation som anordnar skrivarverkstäder i områden med hög arbetslöshet. Deras ambition är att barnen ska lära sig att tänka kritiskt och upptäcka hur kul det är att läsa och skriva. Hon betonade att det är viktigt att, även om internet är en bra källa, ställa kritiska frågor och ifrågasätta informationen som de hittar. De har hjälpt 35 000 barn hittills och resultatet är positivt. Brit “Mediagurun” Stakston, bland annat aktiv i kampen för att fria Dawit Isaak, berättade om hur ungdomar använder Twitter för att sprida sina åsikter och debattera. Hon menar att det är ett viktigt forum och hon sade att det är viktigt att öppna upp för debatt. Vi tycker att innehållet var bra men att det inte var konsekvent för temat. Samtidigt känns det lite konstigt att ett seminarium om ungdomars mediaanvändning inte inkluderade någon ungdom. Om man vill inkludera dagens ungdomar i debatter och median tycker vi att det kan vara en bra idé att de bjuder in några ungdomar. Av: Nils Walter och Fanny Åhl Norling, Hvitsnurran