En dag på bevakning för Ung Media

Det är en konstig känsla att få besöka ett ställe man endast fått se på en skärm. Men efter en försenad tågresa från Uppsala in till vår vackra men gråa huvudstad, ett snabbt stopp för kaffe och en liten promenad genom staden, kommer jag fram till Ung Medias kontor på Drottninggatan 112A. Jag möter Frida, redaktör precis som jag för Ung Press, utanför dörrarna och jag är säker på att bland gatans buller kan man höra en röst som ropar action!

Innanför dörren möter Louise oss med entusiasm, glädje och te. Vi kör igång direkt med en genomgång om dagen och vad det faktiskt innebär att vara pressrepresentant för Ung Media. Vi ska till den andra och sista dagen av Mänskliga Rättighetsdagarna, efter att flitiga reportrar var på plats under tisdagen blir det endast jag och Frida som fortsätter under onsdagen. Efter genomgången slussas vi vidare till teknikskåpet där vi får förtroendet att låna en kamera och ett par telefonmickar för dagen och lika snabbt som vi kom lämnar vi för att ta oss vidare till Kistamässan. 

Frida får visa vägen genom tunnelbanan och in på tåget igen. Men båda våra kunskaper sätts på prov när vi missar vårt stopp första gången. Andra försöket  träffar vi rätt och som att ingen miss hänt alls står vi i entrén för att hämta våra presspass. Dagen har redan dragit igång för länge sedan för de flesta och vi tar oss in mitt under ett pass när många samtal redan dragit igång. Vi bestämmer oss för att unna oss lite lunch och strategiplanering innan vi tar oss an vad resten av dagen har att erbjuda.   

Vi börjar med att lyssna på “Intolerans, oro och brist på tillit – hur ser ungdomar på sin omvärld?” och personligen tycker jag att det är ett intressant och viktigt samtal. Men även med 21-årige Elias Fjellander som paneldeltagare, som kan representera de ungas röster, finner jag mig i tankar runt “hur tänker unga, vuxna rapporterar?” Samtalet gör mig glad för Ung Media och dess mål att stärka just dessa röster, de unga rösterna, framtidens röster. Vi fortsätter vidare mot nästa panelsamtal, ett personligt val från mig, “Ett samiskt perspektiv på historisk rättvisa”. Efter andra provet för dagen, hissen, hittar vi ner en våning med rum E5 i ett hörn. Ett mindre samtal, men det håller mig trollbunden och jag suger in varje minut jag kan. 

Dagens slut anländer efter många timmar med ögonöppnande konversationer och nya skriv möjligheter. Vi tar oss till det allra sista samtalet för hela mässan, “Frihetsberövandet av Joakim Medin och kriminaliseringen av journalistik”. Vi får några fina bilder och jag nöjer mig med det efter en intensiv dag. Jag lämnar med tacksamhet för media som tillåts finnas i vårt samhälle när vi traskar mot tågstationen. Ett snabbt hejdå med Frida som ska tillbaka in mot Stockholm medan jag smiter in på tåget till Uppsala, mina tankar fyllda av vad jag vill skriva om först.