Analysen visar: Riksdagspartierna delar bilden att unga inte bara ska ses som problem

Riksdagens samtliga partier är eniga om en sak: Unga beskrivs alltför ofta i samband med problem, risker och utsatthet, medan positiva exempel är färre i riksdagens dokument. Oenigheten uppstår när frågan blir varför bilden ser ut så och hur den bör förändras. Ung Press reporter Fenix Davies Pamlin har gjort en analys av hur unga beskrivs i riksdagens dokument där partiernas svar visar både deras syn på ungdomars roll i samhällsutvecklingen och vilka slutsatser de drar av resultatet.

När riksdagens samtliga partier fick ta del av en analys om hur unga beskrivs i riksdagens dokument blev resultatet oväntat samstämmigt. Ingen av dem som svarade avfärdade analysens grundläggande slutsats: att unga ofta beskrivs utifrån problem, risker och utsatthet snarare än som resurser, möjligheter eller samhällsbyggare. Samtidigt skiljer sig partierna åt i sina förklaringar, sina politiska prioriteringar och i hur tydligt de formulerar en alternativ berättelse om unga.

Jag har tidigare gjort en analys av hur unga beskrivs i riksdagens dokument. Resultatet visade att unga framför allt beskrivs i samband med problem, risker och utsatthet, medan deras idéer, möjligheter och potential att bidra till samhällsutvecklingen får betydligt mindre utrymme. Jag kontaktade därför samtliga åtta riksdagspartier för att undersöka hur de ser på resultatet, varför de tror att bilden ser ut så och vad de anser behöver förändras.

Partiernas svar visade sig vara oväntat eniga. Ingen av dem som svarade avfärdade analysens grundläggande slutsats. Däremot skiljer sig partierna åt i sina förklaringar, politiska prioriteringar och i hur tydligt de formulerar en alternativ berättelse om unga.

Partier som vill förändra berättelsen om unga

Den första gruppen utgörs av Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Liberalerna och delvis Centerpartiet. Dessa partier accepterar analysen och betonar att unga behöver få större inflytande, bli sedda som en resurs och i högre grad inkluderas i samhällsutvecklingen.

Isabel Mixter, tidigare riksdagsledamot för Vänsterpartiet, kopplar den negativa bilden av unga till skolpolitiken, ungas möjligheter att känna framtidstro och deras möjligheter att delta i samhället. Hon betonar också behovet av att ungas röster hörs oftare och lyfter konkreta reformförslag, bland annat ett försök med rösträtt från 16 års ålder.

Miljöpartiet instämmer i analysen och kopplar frågan till klimatpolitiken. Partiet lyfter särskilt fram ungas förmåga att påverka samhällsutvecklingen och behovet av en mer hoppfull framtidsberättelse.

Socialdemokraternas svar är kortare men följer samma grundlinje. Aida Birinxhiku skriver att unga behöver ses både som en resurs och som en drivkraft i samhällsutvecklingen. Lawen Redar framhåller att unga är avgörande för Sveriges framtid och hänvisar vidare till SSU och S-studenter.

Liberalerna delar analysens grundläggande bild men betonar att den bara är en del av sanningen. Partiet beskriver unga som en viktig resurs med idéer och drivkraft, avgörande för samhällsutvecklingen. Liberalernas konkreta svar kretsar framför allt kring skolan: goda kunskaper, höga förväntningar och lika möjligheter ska stärka ungas självständighet och framtidstro. Partiet lyfter också mindre klasser, tidigt stöd, elevhälsa, studier och utbyten i Europa, vägar in på arbetsmarknaden samt möjligheten att spara till en första bostad. Sammantaget framställs unga som en del av lösningen genom innovation, entreprenörskap, demokratiskt engagemang och delaktighet i arbetslivet.

Centerpartiets Martina Johansson delar bilden men pekar samtidigt på att politiska motioner nästan alltid fokuserar på sådant som behöver förändras. Det kan ge en skev bild av partiernas syn på unga. Invändningen handlar alltså om att politiska dokument ofta tar upp problem som behöver lösas. Den gäller vilken typ av dokument som undersöks, inte analysens grundläggande resultat, och återkommer även hos flera andra partier.

Partier som menar att bilden beror på politikens uppdrag

Den andra gruppen består av Moderaterna och Kristdemokraterna. Båda partierna delar analysens resultat men menar att det främst speglar politikens natur. Politik handlar om att identifiera samhällsproblem och föreslå lösningar. Därför dominerar beskrivningar av problem som behöver lösas naturligt i politiska dokument.

Moderaternas Ulrika Heindorff accepterar analysen men menar att samma typ av generaliseringar även drabbar äldre. Hon introducerar dessutom begreppet ålderism och varnar för att alltför ensidiga beskrivningar av olika åldersgrupper kan bidra till stereotyper.

Partikollegan Ida Drougge menar att nästa steg vore att undersöka om unga faktiskt beskrivs mer negativt än andra grupper eller om samma mönster gäller exempelvis äldre. Hon efterlyser också jämförelser mellan problem- och lösningsorienterade beskrivningar och föreslår fler satsningar på entreprenörskap, politiskt deltagande och utbildning.

Kristdemokraternas Christian Carlsson resonerar på liknande sätt. Han framhåller att politiken i första hand fokuserar på sådant som fungerar dåligt och menar att den verkligt intressanta forskningsfrågan är om unga beskrivs mer negativt än andra samhällsgrupper.

En mellanposition

Sverigedemokraterna representerar en tredje position. Tobias Andersson bekräftar kortfattat analysens slutsats utan att utveckla någon alternativ förklaring. Efter en följdfråga hänvisar han i stället till två egna motioner om ungas psykiska hälsa och nästa generations företagare som exempel på hur han försökt lyfta fram unga ur ett mer möjlighetsorienterat perspektiv. Partiet accepterar därmed analysen men utvecklar inte någon bredare diskussion om varför bilden ser ut som den gör.

Den kanske mest intressanta slutsatsen är hur eniga partierna är i sin utgångspunkt. Ingen hävdar att analysen är felaktig eller att unga redan beskrivs på ett balanserat sätt. Oenigheten handlar istället om hur resultaten ska förstås och vad politiken bör göra åt dem.

För Moderaterna och Kristdemokraterna är problembeskrivningen främst en konsekvens av politikens uppdrag att lösa samhällsproblem. För Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Liberalerna pekar resultaten snarare på ett behov av att tydligare beskriva unga som resurser och samhällsbyggare. Centerpartiet rör sig mellan dessa perspektiv genom att både acceptera analysen och problematisera de politiska dokumentens karaktär. Sverigedemokraterna bekräftar slutsatsen och hänvisar till egna initiativ utan att utveckla någon övergripande förklaring.

Den största samsynen handlar alltså inte om politiska lösningar utan om själva utgångspunkten. Alla riksdagspartier accepterar att unga i stor utsträckning beskrivs genom problem och risker. Den politiska skiljelinjen uppstår först när frågan blir varför detta sker, vilken del av bilden som saknas och om den bör förändras.

Sammanfattning av partiernas svar

Parti	Huvudsakligt budskap	Tolkning av analysen
V	Unga behöver ses som en resurs och få större inflytande.	Accepterar analysen och vill förändra berättelsen.
MP	Delar bilden och vill lyfta framtidshopp och ungas kraft.	Accepterar analysen.
S	Unga är en resurs och bör få större delaktighet.	Accepterar analysen.
C	Delar bilden men menar att motioner naturligt fokuserar på problem.	Mellanposition.
M	Politik handlar om att lösa problem och därför dominerar problembeskrivningar.	Accepterar analysen men ger en alternativ förklaring.
KD	Samma huvudlinje som Moderaterna.	Accepterar analysen men ser den som en följd av politikens natur.
SD	Bekräftar analysen och hänvisar till egna exempel där unga lyfts positivt.	Accepterar analysen utan att utveckla någon övergripande förklaring.
L	Unga är en resurs; skolan ska ge kunskap, frihet och framtidstro.	Accepterar analysen och betonar ungas potential.