Dagbok från Eurovision

Kära dagbok

Jag var på träning när jag såg en notis från Isak på redaktionen. Ivrigt gick jag in på mobilen och öppnade Snapchat, då jag hade en aning om vad det handlade om.

Isak: Vi har fixat presspass till dig i Eurovision!

”YES YES YES!”, skrek jag över hela idrottshallen. Efter att ha varit fan av Eurovision i snart 12 år (sedan Loreen vann 2012), skulle jag äntligen gå på Eurovision för första gången – med presspass! Nu var det dags att förbereda sig!

Direkt fick jag kontakt med Louise från Ung Media, hjälten som skulle hjälpa mig under Eurovision-veckan. Möte efter möte uppkom med mängder av information om hur Eurovision-veckan skulle gå till: Vad ska man ta med sig? Hur träffar man artisterna? Hur ser dagordningen ut? Det var mycket frågor, men med tiden fick jag även svar.

Lördagen den 4 Maj

Idag hämtade jag mitt presspass! Innan jag kom in på Malmömässan blev jag kollad av två poliser. Den ena rotade i min väska och den andra bad mig att visa qr-koden som bevis på att jag skulle få ett presspass. Kort därefter ställde jag mig i kön och efter en lång väntan kom jag äntligen fram till infodisken. De skannade min qr-kod och äntligen fick jag passet! 

Det var en så cool känsla att hålla i sitt alldeles egna Eurovision-presspass och jag var tvungen att ta på mig det rosa-blå bandet runt min hals direkt. Stolt gick jag ut från Malmömässan och väntade på att min personliga skjuts (mamsi) skulle hämta mig för att köra mig hem.

Måndagen den 6 Maj

Äntligen hade Eurovision-veckan börjat! Klockan 18.00 träffade jag Louise inne på Malmömässan för att gå igenom vad vi skulle göra under veckan. 

Inne på Malmömässan var det mäktigt! Mässan var riktigt stor och flera enorma skärmar var monterade upp på varje vägg. På dessa skärmar kunde man se allt som hände på scen, från dress rehearsals till den riktiga live-showen. 

När jag kom in sjöng Benjamin Ingrosso på skärmen, mellanakten för semifinal 1. Jag var nära att filma skärmen, innan jag såg att rakt över skärmen stod det att: “Filming or Photographing the screen is extremely prohibited”. Snabbt la jag ner mobiltelefonen i fickan innan någon såg hehe. 

Tyvärr missade jag precis Dress Rehearsal 1, vilket är den enda man som media får gå på. Tydligen kunde man inte gå på rep 2 och 3, då det skulle vara betald publik. Men dagen var kul ändå! I mässan fanns det platser överallt som man kunde sitta på, och längst bak i mässan stod det långa bord och stolar där massvis med journalister jobbade. När man kollade upp såg man stora färgglada tofsar som hängde från taket, kanske för att festa till stämningen lite? 

Plötsligt såg jag en svärm av människor som närmade sig ”pressväggen”. Kan det vara? Omg det är det. Det var en av artisterna som skulle vara med i semifinal 1! Jag tog en närmare titt och såg att det var Silvester Belt från Litauen. 

Med kameran jag fick låna från Ung Media under veckan framöver, med snabba steg, lyckades jag ta mig fram genom folkmassan för att ta ett fåtal bilder. Plötsligt kom det artist efter artist. Kaleen från Österrike, Luna från Polen, Teya Dora från Serbien och Iolanda från Portugal kom fram genom skynket och ut till Pressvägen för att bli intervjuad. Jag väntade och väntade men fortfarande ingen Marcus och Martinus. Suck. Bättre lycka nästa gång! 

Isak hade nämnt för mig innan att det finns en chans att man kan gå på efterfesterna om man har ett presspass! Ivrigt gick jag fram till Malmö ”helpdesken” och frågade om efterfesterna (Euroclub). Efter ett långt samtal satte de mig på väntelistan och om jag får ett mail så är jag inbjuden! Hoppas, hoppas, hoppas! 

Efter en stund började artisterna försvinna från media centret för att förbereda sig inför dress rehearsal 2 med publik! Louise sa tack för dagen och lämnade kvar en kamera och en mick till mig för att använda under veckan. Jag lutade mig tillbaka på en fåtölj mitt framför en av de enorma skärmarna och kollade på repetition 2 semifinal 1 från media centret.

Onsdagen den 7 Maj

Nu började repetitionerna för semifinal 2! Det var ännu mer folk idag än vad det var i måndags, och man fick se fler och fler artister. Dagens höjdpunkt var när ISAAK från Tyskland sjöng live med sin gitarr mitt i Mediacentret. Fantastisk sångröst och jag var bara en meter från honom! 

Efter en hel del väntande inför repetition 2, kom plötsligt Conchita Wurst! Jag blev faktiskt så starstruck att jag glömde till och med ta upp kameran och missade att ta bilder på henne totalt. 

Plötsligt plingade min mobil, ett nytt mail! Kan det handla om kvällens efterfest? Det var det! Euroclub satte mig på sin speciella ”media-lista”, vilket innebär att jag fick gå dit gratis! Jag kollade på repetitionen och stack precis efter att den sista artisten sjungit sin trudelutt för att fixa mig inför kvällen. Temat var “glitter”, så på med glitter-toppen! 

Euroclub var detta år i Malmö live och det var riktigt stort. Två våningar, bar och merchandise-shop på våning ett och klubben var på våning två. Såklart sprang jag upp direkt. Folk var klädda med glitter från topp till tå, vissa så over the top så att de började likna discokulor. Varje kväll bjuder Euroclub in artister, både från Eurovision och Melodifestivalen. 

Jag missade tyvärr Joost Klein (my man) som spelade för ett par dagar sedan. Men plötsligt såg jag att någon alldeles speciell gick upp på scen. Gunilla maddafakking Persson. Are you kidding me??

Jag tryckte mig fram så att jag stod nästintill längst fram mot scenen. Jag stod så nära att jag kunde se varenda RYNKA på Gunillas ansikte. Känns kanske lite töntigt nu i efterhand att jag freakar ur på grund av Gunilla Persson, men ni skulle varit där. Hon var amazing. Kan gott säga att när hon stack, stack jag också – väldigt nöjd med kvällen och taggad på de kommande Eurovision dagarna.

Fredagen den 9 maj

Denna dag hade jag längtat efter länge! Det var idag jag såg finalen (dress rehearsal 1) live inne i Malmö arena. 

Jag och en massiv grupp med press-människor samlades utanför mediacentret och gick tillsammans mot Malmö arena. När jag klev in i arenan tog jag så snabba steg som möjligt för att komma längst fram mot scenen. Jag ville se artisterna så nära som möjligt! Stämningen var magisk, och folk gick runt med stora kameror och la flaggor på golvet. Plötsligt släcktes alla lampor och scenen lystes upp i gult och rosa. Äntligen började det! 

Först var den klassiska flaggparaden och jag stod (taktiskt) på ett speciellt ställe vid sidan av scenen så jag kunde träffa artisterna när de klev ner. Jag dog när jag såg Joost Klein kliva av scenen – han var så nära! Efter en stund började artisterna framföra sina nummer. Eftersom Nederländerna var min favorit längtade jag främst på dem, Joost med sin låt “Europapa” skulle vara låt nummer 5! 

Men plötsligt så hoppade de över Nederländerna. Vad hände? Skulle Joost Klein inte vara med? Artist efter artist sjöng sina nummer och klev av och på scenen, men ingen Joost. Jag tog upp min mobil från fickan för att söka upp vad som hade hänt och stackarn hade blivit diskvalificerad. Nämen näääj. Blev så besviken! Jag måste i alla fall tänka på det positiva, att jag faktiskt såg honom med sin lilla blåa kostym på flaggparaden. Dock var det fortfarande riktigt coolt att se alla artister live och vissa framföranden var fantastiska!

Efter jag hade varit på Malmö Arena kände jag mig både glad och ledsen. Denna dag var den sista Eurovisiondagen med mitt presspass, vilket var sorgligt, samt att min favvo hade blivit diskad. Men det var kul också! Även fast jag inte fick en enda intervju (synd), så var det ändå en häftig upplevelse att vara där och vara en del av Eurovision lite mer än vad jag har gjort tidigare år!