Karaktären Violet Sorrengail har ett enda mål, att överleva till examen. I en kombination av mord, intriger, svek och kärlek är böckerna i The Empyrean-serien en nagelbitande trio.

Bild: Brit + Co

Rebecca Yarros är The New York Times bästsäljande författare med fantasyböckerna Fourth Wing, Iron Flame och Onyx Storm, som alla är en del av The Empyrean-serien.

Seriens första bok, Fourth Wing, handlar om den 20 åriga Violet Sorrengail som på sin mors vägnar tvingas in i krigsskolan Basgiath. Hon är fragil, liten och har ett enda mål, att överleva till examen. Det finns en slags igenkänningsfaktor i det där, “överleva till examen”, givetvis under helt andra premisser än de som huvudkaraktären står inför. Man riskerar ju inte döden för att man misslyckas med en tenta. 

På Basgiath träffar hon den mystiske sistaårseleven Xaden Riorson, vars far ledde rebellerna och dömdes till döden, av ingen mindre än Violets mamma. Relationen mellan Xaden och Violet börjar som en “katt och råtta” lek, där Xaden vill hämnas på Violet för sin fars död. Ett öga för ett öga. 

Efter att Violet har bondat med draken Tairn, och blivit dennes ryttare, förändras Xadens och Violets öde. Xadens drake, Sgaeyl och Tairn är makar. Detta innebär alltså att Xaden och Violets liv är sammansvetsade, vare sig de vill eller inte. Det blir en slags skräckblandad förtjusning av en stundtals destruktiv, stundtals fantastisk, kärleksrelation.

Levde upp till mina orimliga förväntningar

Fourth Wing öppnade mina sinnen inför en helt ny värld, med drakar, mord och intriger. Jag var ju därför tvungen att läsa uppföljaren Iron Flame. Det finns alltid en rädsla att läsa en uppföljare, tänk om den inte är lika bra som den första? Ack så fel jag hade. Spänningen under bokens gång var olidlig. Den är fylld med oväntade ögonblick och läsaren sitter på nålar genom hela handlingen. Iron Flame är en kamp mellan ryttare och så kallade “venin”, och blev startskottet för ett oåterkalleligt krig som komma skall. 

Har du ännu inte läst The Empyrean-serien, så vill jag härmed varna för spoilers. Under de sista sidorna av Iron Flame dör Violets mamma i ett försök att skydda Navarres “wards” (sköldar på svenska) och redan där vred det sig i magen. Xaden offrar en del av sin själ, i ett försök att skydda Violet, och har nu själv blivit en venin. Där drogs mattan undan från mina fötter och kvar stod jag med tusen frågor och en klump i magen.

Förväntningarna inför The Empyrean-seriens tredje, och nyaste tillskott, Onyx Storm, var därför skyhöga. Boken släpptes tidigare i år och är en kamp mot klockan. Kommer Xadens själ att tas över helt, och kommer han att bli en fullkomlig venin bortom all räddning? Violet kämpar med att försöka hitta ett botemedel, som ingen ens vet om det existerar. Men tiden är knapp, för varje dag försämras Xadens tillstånd. Onyx Storm levde verkligen upp till mina orimliga förväntningar.

Boken kastar läsaren mellan ett hoppfullt tillstånd och ett totalt mörker. Plötsligt förstår jag hur de som följde Game of Thrones kände sig när man tvingas säga adjö till omtyckta karaktärer, eller som det heter i böckerna ”De möter Malek” (dödens Gud). Läsningen av Onyx Storm är en stabil blandning mellan att känna en rädsla över vad nästa kapitel har att erbjuda, samtidigt som man inte kan förmå sig att lägga ned boken. 

Onyx Storm är den tredje boken i vad som kommer att bli en bokserie i fem delar. Rebecca Yarros berättar i en intervju med ELLE att hon nu planerar att ta en paus från skrivandet, för att återhämta sig och umgås med sin familj. Att författaren vill ta en paus är förståeligt, hälsan kommer först. Men jag kan inte undgå känslan av att känna mig lämnad vid stupets kant.

Reporter

Jonna Ekström, Ung Press

Fler artiklar