Var någonstans på vägen valde vi att överge anständigheten i politiken?

Politiken har länge varit en medlingsplats för människan att lösa sina konflikter. En mötesplats där parter i konflikter har lagt sina motsättningar och oenigheter åt sidan för att framföra ett anständigt samtal. Höger och vänster, rött och blått, centern mot resten – alla partier har samlats inför folket för att diskutera och debattera sina åsikter i en anständig ton. Men någonstans på vägen tappade vi anständigheten.

Det är sällan nuförtiden jag kikar in på de linjära tv-kanalerna. Streamingtjänster och sociala medier har bytt ut de traditionella tv-programmen som lojalt sänder enligt sitt fasta tidsscheman, men emellanåt tittar jag in nio-nyheterna och möts av slagord och upprop som slängs mellan politikerna. Det blir svårt att titta igenom en debatt utan att någon politiker hoppar på en meningsmotståndare. 

På de sociala medierna är det inte mycket bättre. Videor på politiker som avbryter mitt under ett tal, svordomar som haglar eller en stol som kastas mot en politisk opponent sprids snabbt i sociala medier. Samtidigt som videorna sprids, bidrar politikerna med egna inlägg – de allra flesta sarkastiska och hånfulla, ofta riktade mot deras motparter. Troligen som en ansats för att kamma hem röster bland de unga. Men – i denna ansträngning att vinna över de ungas röster bidrar de till att försvaga demokratin. 

Demokratin grundas och förankras i debatter, samtal och diskussioner mellan motstående parter, vilket utgör en central del för att kunna framhäva sina åsikter och komma fram till lösningar. Samtidigt ger det möjlighet för folket att kunna skapa en egen bild och åsikter på frågor. När politiken tappar sin anständighet förlorar den även en avgörande del av demokratin.

Politik är trots allt en väsentlig process som har funnits vid sidan av mänskligheten sedan dess början. Enda sedan jägartiden till nutid har överenskommelsen varit en nödvändig del för att människan ska kunna leva tillsammans. I en tid som denna, då polariseringen och splittringen mellan folket ändå är så stor, är det allra viktigaste att föra ett anständigt samtal. När vi förlorar förmågan att upprätthålla anständigheten mellan varandra försvagar vi även förutsättningen att leva tillsammans.