Sewa Hame Fattah: Min bild av Gud

Min bild av Gud är en låt. Gud är ett ämne som i all tid har diskuterats och i all tid framöver kommer att diskuteras. Kanske är det dags att ta fram ännu fler perspektiv till debatten?

Jag har alltid älskat bandet The Beatles, i alla fall sedan jag var 12 år gammal. Jag tröttnar aldrig på att lyssna på dem. Det finns något för varje stund. Vill jag gråta kan jag lyssna på Yesterday, går jag på promenad ute på landet kan jag lyssna på Mother Nature’s Son och känner jag mig hatisk mot kapitalismen kan jag lyssna på Taxman. Finns det inte något av dem som band att lyssna på, så finns det definitivt något som de har gjort i sina solokarriärer. 

Min favorit av bandmedlemmarna är George Harrison. Han är ofta den ”bortglömda” i bandet vilket är konstigt med tanke på att han har skrivit en av The Beatles mest kända låtar, Here Comes The Sun. Men det är inte någon låt som är skriven av George Harrison under hans tid i The Beatles som jag tänker på när jag tänker på Gud. Min bild av Gud kommer upp när jag hör hans låt My Sweet Lord.

Jag har identifierat mig som agnostiker i många år då jag har svårt att tro på Gud. Jag föddes in i en muslimsk familj som inte var så troende som de kanske borde ha varit. Men i deras ögon fanns det åtminstone alltid en Gud. När jag sedan började skolan och lärde mig om andra religioner tyckte jag att det var extremt spännande, men jag hade svårt att veta vad jag skulle tro på. När man lärde sig om olika religioner i skolan kändes de mer som sagor än något folk lade hela sitt liv på. När vi lärde oss om nordisk mytologi i tredje klass så trodde jag på det ett tag, och bestämde mig sedan efter det att inte tro på någon gud alls. Därför har jag inte riktigt haft en bild av Gud heller.

Men, detta ändrades för cirka 5 år när jag började lyssna på My Sweet Lord av George Harrison. Jag hade hört den innan men det var inte förrän då jag faktiskt började lyssna på den, och med åren har jag definitivt kommit närmare låten. Det lugna gitarrspelet blandat med små ljud, kören i bakgrunden och sedan Georges röst i centrum, är något så otroligt fint. Jag känner mig alldeles euforisk och som om jag relaterar till George. Hans längtan att få träffa, se och lära känna den allsmäktige är så stark även om han förmedlar det i enkla ord som går rakt på sak. 

Jag får inte en klar bild av Gud när jag lyssnar på låten. När jag var liten såg jag Gud som någon gubbe på ett moln som pekade runt på folk och fick dem att göra saker. När jag lyssnar på My Sweet Lord känner jag ett lugn. Den bilden av Gud jag får är som ett omfamnande ljus eller en röst som säger att allt kommer bli bra.

George Harrison var troende och utövande hindu, ett faktum han var väldigt öppen med. I låten hör man till och med bakgrund-rösterna sjunga “hare krishna”. För honom var låten nog ett typ av kärleksbrev till vad han ser som den allsmäktige, men den kan tolkas på så många olika sätt. 

Jag, som agnostiker, tycker att han förmedlar det som Gud ska vara – det vi vill att Gud ska vara. Gud har i mitt huvud aldrig varit någon som vill utplåna människor, mörda homosexuella eller straffa folk till oändligt helvete för att de har sex före giftermål. 

Min bild av Gud är något jag kan förlita mig på. Något som får mig att känna mig säker på något jag egentligen inte har någon rätt att vara säker på. Jag är inte säker på att det finns en Gud. Men jag blir säker på det osäkra när jag hör My Sweet Lord av George Harrison.