Vanligare med social ångest hos unga – Sophie är en av dem

Ungas intresse för att träffa andra har minskat under de tio senaste åren, enligt Ungdomsbarometerns Generationsrapport från 2025. Social ångest är även vanligare bland ungdomar än hos andra åldersgrupper. Ung Press har intervjuat Sophie, som är i 20-årsåldern och har social ångest.

Jag möter upp Sophie, som egentligen heter något annat, i Kulturhuset i Stockholm där vi sätter oss ner för intervjun. 

Sophie är i 20-årsåldern och har social ångest. När hon var runt åtta-nio år märkte hon att hon tyckte det var ansträngande med sociala situationer. 2021-2022 fick hon sin diagnos. 

Några situationer som är extra jobbiga för Sophie är att träffa nya människor, prata i telefon med folk hon inte känner och gå på arbetsintervjuer. Det många med social ångest gör är att hitta metoder för att undvika och slippa undan sociala situationer i vardagen. 

– Jag väljer restauranger med skärmar som man kan beställa på, men jag försöker också att inte göra det. Det är ju det som är så jobbigt, att man märker att det blir bättre ju mer man utsätter sig för situationerna, men man vill ju inte göra det. Man måste också göra det på sina egna villkor, jag kan inte göra det om någon annan säger åt mig. Då går det inte, då blir det värre. Men om jag känner att jag vill, då funkar det, iallafall lite, säger Sophie.

Sophie berättar om hur den sociala ångesten har påverkat hennes skolgång. Det gick bättre i mellanstadiet, värre i högstadiet och värst var det i gymnasiet, berättar hon. Hon betonar hur viktigt det är att ha en vuxen i närheten som förstår, som exempelvis lärare. 

– Vuxna som förstår är viktigt, och som inte dömer! Det är det värsta, det gör allting värre. Mina lärare hanterade det bra, så det tyckte jag var jätteskönt. En lärare som jag bara hade i trean på gymnasiet i svenska och ungdomskultur. Hon tog mig till ett annat rum och vi pratade, sedan fick jag gå hem efter halva lektionen någon gång. Med tal i skolan fick vi göra det inför smågrupper, speciellt i trean på gymnasiet – jag tror det var två som lyssnade på mitt nationella prov-tal. 

Vissa av hennes lärare var dock inte lika tillmötesgående. Några av de använde metoder i klassrummet som hon inte tyckte om, såsom att använda sig av namnlappar och popcornläsning i klassrummet (popcornläsning är att läraren börjar och läser två meningar, sedan ska någon annan börja efter de två meningarna och så vidare). Just nu studerar Sophie själv till att bli lärare. Hon tar upp hur hennes situation och erfarenheter har format synen på yrket och fått henne att inse vad hon inte ska göra mot sina framtida elever. 

– Jag vill ju inte ha lappar på samma sätt, jag vill inte göra popcornläsning, jag vill inte tvinga någon att hålla tal framför hela klassen – vill de får de, annars delar vi in de i grupper. Och att man kanske inte måste gå upp framför hela klassen, för det står ingenstans i läroplanen. Man ska kunna ha tal framför grupp, det står ingenstans hur stor gruppen ska vara. Ingenstans. 

Sophie berättar även att hon har märkt att det blir annorlunda beroende på vilken roll hon har. När hon själv har testat på att vara lärare eller lägerledare försvinner det, då kan hon nästan prata hur mycket som helst.  

– Jag tycker väl att det är kul, och jag har övat på det, men hellre det än att sitta på en stol och räcka upp handen alla dagar i veckan. Av någon anledning är det jätteannorlunda, jättekonstigt. 

Vissa av Sophies vänner har liknande problem med social ångest så de har kommit på ett system där de kan byta av vem som ska vara den utåtriktade personen i sociala situationer. Hon tycker att det är skönt att de kan hjälpas åt, förstå och relatera till varandra. 

Trots att Sophie tycker det är jobbigt med sociala situationer tog hon mod till sig för att flyga till ett annat land helt själv för första gången för att möta upp en internetkompis och gå på en efterlängtad konsert. 

– Jag och min kompis klickade bra från första stunden, vi kom väldigt bra överens. Och jag kände väl att jag behövde vara lite vuxen och utsätta mig för något lite jobbigt, för jag ville ju ändå åka. Det var en konsert jag ville se, en stad jag ville besöka, en ny kompis som jag ville lära känna. Och, jag vet inte, jag kanske bara hade svårt att säga nej. Hon var väldigt duktig på att övertala mig, men det var också väldigt värt det. Jag mådde ju bättre efter att jag hade gjort det, då känner man sig lite cool.

Om du mår dåligt eller har social ångest kan du vända dig till denna sida, där olika föreningar listas där stöd på telefon, mejl och chatt finns tillgängligt.