Jag är trött på att se kvinnor på seminarium om jämställdhet

Rättelse, jag hatar faktiskt inte att se kvinnor på seminarium om jämställdhet, på mingel om mäns våld mot kvinnor eller panelsamtal om lönegapet mellan könen. 

Ett bättre sätt att uttrycka mig på vore kanske att säga att jag hatar att BARA se kvinnor på evenemangen och hatar avsaknaden av män på dem. Vad spelar det för roll om halva Sveriges befolkning ligger och krälar på marken, om den andra halvan går med huvudet bland molnen.

De senaste dagarna har jag besökt flera seminarier och olika event i Visby i samband med Almedalsveckan. Jag visste att jag ville skriva om jämställdhet men hade inte specificerat det mer än så.

Det var inte förrän jag satte mig på ett panelsamtal om soft girl-trenden på Tiktok som jag kom fram till något mer konkret. Det var nämligen i princip bara kvinnor där – precis som på alla andra event kopplat till jämställdhetsfrågan. I en fullproppad publik satt inte mer än en handfull män.

Helt plötsligt gav jag upp. Vad spelar det för roll om de visar upp statistik om lönegapet, som tydligen växer igen istället för krymper, när det bara når ut till den halvan av befolkningen som tystas ner. Känslorna gjorde mig så pass frustrerad att jag gick. Varför ska jag fortsätta skrika när det inte finns någon som kan höra mig?

Jag funderade på om det kanske bara var så att män inte bryr sig om jämställdhet; kanske skiter de i om deras sambo, kollega eller dotter tjänar mindre än dem själva. Jag har ju trots allt hört flera gånger att kvinnor ska vara mer empatiskt lagda än män och ha lättare att känna medlidande. 

Om detta är sant vet jag förstås inte, men det skulle förklara varför samhället ser ut som det gör och varför det tar så lång tid att bygga det där jämställda samhället politikerna snackar om.

Kanske finns det inte ens något som heter ett jämställt samhälle, det är kanske bara en illusion eller en utopi. Jag vill såklart inte tillåta mig själv att tänka såhär, men målet känns bara så fruktansvärt långt bort ibland.

Jag menar såklart inte att vi kvinnor ska sluta kämpa, verkligen inte! Jag själv kommer fortsätta gå på seminarium rörande jämställdhetsfrågan, panelsamtal om lönegapet och mingel om hur vi löser problemet med mäns våld mot kvinnor. 

Kanske skulle det vara mer gynnsamt för samhället om vi lurade med männen i vår omgivning nästa gång vi går på seminarium. Vi skulle kanske bara kunna säga att vi ska gå på ett event om bilar eller något annat lika hjärndött nästa gång. För det är trots allt först när vi har en jämställd publik som vi kan uppnå ett jämställt samhälle på riktigt.