Isobel ska ta studenten – men framtiden känns oviss

Nedräkningen till studenten har börjat för 18-åriga Isobel Jacobsson. Samtidigt finns också förväntningar och en oro för framtiden. Och hon undrar om hon är redo att ta steget i vuxenlivet, på riktigt.
– Jag kommer få mycket mer ansvar nu. Samtidigt som jag är rädd för mycket förväntningar från min familj och närstående om vad jag ska göra, säger hon.
Fågelkvitter, doft av syren och en förväntan i luften avslöjar att det närmar sig tiden för utspring. Vita mössor har redan börjat synas på gatorna och i flera butiker säljs små gosedjur och sverigeflaggor. I en lägenhet i Hornsbergsstrand träffar jag Isobel Jacobsson, 18, som är en av de många som snart ska ta ett nytt steg in i vuxenlivet.
– Det känns jätteskönt att bli klar med allting och slippa skolan. Men sen är man lite nervös också, säger hon.
Solen letar sig in genom fönstret på åttonde våningen och ritar ljusa linjer över den 50-talsinredda lägenheten. Isobel är klädd i en ljus outfit som blir ytterligare ett tecken på att våren är kommen. Hon berättar om gymnasietiden som snart är över. Om raster där hon och vännerna spelat kort och umgåtts. Om små stunder som känts obetydliga, men som nu blivit minnen hon håller hårt i.
– Man träffar sina vänner automatiskt fem dagar i veckan. Nu måste jag aktivt hålla igång relationen, och vissa är jag rädd för att tappa kontakten med.
Hon svarar snabbt på frågorna först, men när samtalet rör sig mot framtiden blir hon tystare mellan meningarna. Blicken fastnar någonstans vid bordskanten. Under flera år har gymnasiet varit en plats fylld av rutiner. Samma korridorer, samma ansikten och tider varje dag. Nu väntar plötsligt ett liv där ingenting är säkert. Där frågor om jobb, pengar och framtidsplaner blir mer än bara tankar i bakgrunden.
– Jag kommer få mycket mer ansvar nu. Samtidigt som jag är rädd för mycket förväntningar från min familj och närstående om vad jag ska göra.
Sedan hon gick i nian har hon funderat på att gå juristprogrammet. Men när tiden nu är kommen för att bestämma sig växer en osäkerhet inom henne. Hon ser ner på sina händer i soffan där vi sitter och förklarar att många av hennes vänner ska börja plugga direkt efter studenten, vilket chockat henne.
– Jag vill lära känna mig själv mer, ta reda på mina hobbys och avgöra om juristprogrammet verkligen är rätt för mig. Samtidigt kan jag känna mig lat för att jag inte har samma tydliga plan som andra. Men jag vill inte kasta mig in i något bara för att det förväntas av mig.
Många ser på studenten som den lyckligaste dagen i livet. En hel dag av firande. Champagnefrukost, utspring, åka flak, mottagning och fest. Men bakom glädjen och skratten kan det också finnas en oro som inte fångas på studentbilderna.
– När man tar studenten blir man automatiskt vuxen. Även om jag fortfarande känner mig lite som ett barn, säger Isobel och skrattar lättsamt.
Men efter en stund dör leendet ut. För samtidigt som studenten symboliserar frihet innebär det också ansvar. Att så småningom flytta hemifrån, ta hand om sig själv, skaffa en utbildning och ett jobb. Plötsligt förväntas man veta vem man är. Isobel berättar att det känns svårt att stå mitt emellan två versioner av sig själv. Ena stunden handlar livet fortfarande om sena kvällar med vänner och stress inför inlämningar. Nästa stund handlar det om att bygga en framtid.
Samtidigt pratar hon hoppfullt om tiden som är på väg. Hon och hennes jämnåriga pojkvän funderar på att snart flytta ihop med varandra, vilket hon ser fram emot. Hon drömmer sig vidare, bortom studenten och in i ett nytt liv. Så trots att dessa tider kan vara fyllda av osäkerhet och stora frågor om framtiden, finns ett hopp om nya möjligheter och drömmen om att en dag hitta det som verkligen känns rätt i livet.
– Jag hoppas att jag får ett jobb som jag verkligen gillar, min största mardröm är att gå en linje, få ett jobb och sedan bara vara miserabel. Och sedan skapa en familj med många barn. Det är det jag hoppas inför framtiden.

Reporter
Namn på författare,
Alma Acevedo







