Magnus Henrekson höll pressträff under februari med skolministern Lotta Edholm. De föreslår en ny betygsskala, mellan 1-10. Syftet är att mer rättvist spegla elevernas färdigheter, men är det lösningen på elevhälsan?
Regeringens utredare Magnus Henrekson höll en pressträff tillsammans med skolministern Lotta Edholm (L), där de föreslog att ersätta betygsskalan A-F med siffrorna 1-10, där ett motsvarar “mindre än godtagbara kunskaper” och tio motsvarar “utmärkta kunskaper”, rapporterar SVT.
Syftet enligt Magnus Henrekson är att skalan ska “mer rättvist spegla elevernas kunskaper”. Han föreslår även att ta bort betyget underkänt (F) för att fler ska få gymnasiebehörighet. Den nya betygsskalan har ingen bestämd gräns för underkänt. Men “mindre än godtagbara kunskaper” låter i mina öron som underkänt.
Det föreslås även att det ska införas nationella slutprov i årskurs nio som till 30 procent ska avgöra meritvärdet när man sedan ska söka till gymnasiet. De nationella slutproven ska införas i ämnena matte, NO, SO, svenska och engelska.
Skolstressen har ökat bland unga
Tanken med förslaget är alltså att fler elever ska få gymnasiebehörighet. Samtidigt tycker Magnus Henrekson att det är fullt rimligt att hela 30 procent av slutprovet ska avgöra elevernas meritvärde? Parallellt med detta visar en undersökning från Folkhälsomyndigheten att skolstressen bland unga har ökat markant under det senaste decenniet.
Jag undrar genuint ifall Magnus Henrekson hade tagit del av den här statistiken innan han formulerade sitt förslag? Tveksamt.
Även andelen unga med självrapporterade hälsobesvär har ökat, både hos 13-åringarna men även hos de som är så unga som elva år. Istället för att underlätta för barn och ungdomar så föreslås det att införa ännu mer krav.
Resultatet från Folkhälsomyndighetens undersökning visar att ökningen av skolstress bland unga är särskilt tydlig efter den nya skollagen 2011. Den nya lagen innebar att fler nationella prov och betyg infördes redan i sjätte klass, istället för åttonde klass.
Orättvisa förutsättningar
Jag minns det så väl när betygen skulle införas för oss som började sexan. Det kändes spännande och märkligt på samma gång. Om jag inte missminner mig så var min årskull den första som skulle prova på det nya systemet. Man kände sig som de stora barnen som gick i högstadiet, men med facit i hand så vet jag inte om det tillförde något bra.
Ta ämnen som till exempel matematik, där du antingen duktig på det eller så förstår man det inte (som jag själv). Jag har aldrig under min studietid stött på någon som är “helt okej” på matte, och då har jag gått både grundskola, gymnasium och läst en mattekurs på Komvux. För de som inte kan förstå matte, hur mycket man än försöker, blir det orättvisa förutsättningar att ha nationella slutprov i nian.
Med andra ord skulle mina icke-existerande matematikkunskaper avgöra 30 procent av mina meriter och samma princip för dem som har dyslexi. Vi ger inte eleverna rätt förutsättningar. Hela den nya betygsskalan är dessutom vag. De vill ta bort betyget underkänt men betygen 1-3 definieras som “mindre än godtagbara kunskaper”. Är inte det underkänt?
Den nuvarande betygsskalan har åtminstone bara en form av underkänt, betyget F. Det nya systemet har tre, hur är det hjälpsamt? Det blir i sådana fall tre gånger så stor risk för underkänt.
När min mamma var ung hade de betygsskalan 1-5 och när jag gick i grundskolan och gymnasiet hade vi A-F. Nu på universitetet har vi U-VG. Oavsett vilket system som införs är det alltid lika oklart hur mycket som ska till för att höja sig från G till VG, eller D till C. Istället för att lägga allt krut på att komma på nya innovativa idéer till nya betygssystem borde energin läggas på att lösa problematiken med elevhälsan.
Reporter
Jonna Ekström, Ung Press
