Barn ska inte behöva kämpa för rättigheter

Alla barn har samma värde. Ändå föds de in i helt olika verkligheter. Medan ett barn växer upp i trygghet, med ett eget rum, skolgång och en familj som kan ge kärlek, föds ett annat in i fattigdom, våld och hopplöshet. Ingen väljer var den föds. Ändå är det ofta just det som formar framtiden.

När jag såg dokumentären Born Into Brothels blev de här frågorna omöjliga att ignorera. Dokumentären, som är regisserad av Zana Briski, följer barn som växer upp i Kolkatas red-light district. Deras mammor arbetar på bordeller och barnen lever i en vardag fylld av våld, droger och fattigdom. Redan från födseln verkar deras liv vara planerade av någon annan. Inte av deras egna drömmar, utan av omständigheterna.

Det som fick mitt hjärta att brista var att se att de fortfarande log. De skrattade när de fotograferade. De skämtade med varandra och berättade om sina framtidsdrömmar. Någon ville bli läkare. En annan ville bli konstnär. De var inte annorlunda än oss. De ville bara ha chansen att vara barn.

Och där någonstans insåg jag något.

Vi pratar ofta om barns rättigheter som om de vore självklara. Rätten till utbildning. Rätten till trygghet. Rätten att leka. Rätten att slippa våld. Men för många barn är de rättigheterna inte en självklarhet, utan något de måste kämpa för varje dag. 

Och det känns så himla fel. 

Ett barn ska inte behöva kämpa för att få gå till skolan eller känna sig trygg. Ett barn ska inte behöva bevisa att det förtjänar ett värdigt liv.

Det är därför organisationer som UNICEF finns, som arbetar över hela världen för att ge barn tillgång till sjukvård, utbildning, rent vatten och skydd mot våld och exploatering. De ser till att FN:s barnkonvention inte bara blir ord på ett papper, utan något som faktiskt kan förändra barns liv. Men samtidigt känns det sorgligt att en organisation ens ska behöva existera för att barn ska kunna bli tillgodosedda med sina mest grundläggande rättigheter.

Jag tänker på hur lätt det är att ta mitt eget liv för givet. Jag klagar över tidiga morgnar, läxor och stress inför prov. Samtidigt finns det barn som skulle göra nästan vad som helst för att få leva mitt liv. Jag blir frustrerad över småsaker, medan andra barn oroar sig för om de kommer få äta eller kunna somna säkert. 

Det handlar inte om att ha dåligt samvete över livet vi lever i. Men det handlar om att inse vilket ansvar vi har när vi faktiskt kan göra skillnad. Vi kan sprida kunskap, stötta organisationer och påminna människor omkring oss om att barn inte ska behöva kämpa för sina rättigheter. 

Ibland hör man att ”världen har alltid varit orättvis”. Kanske är det sant. Men det betyder inte att vi ska acceptera det. Varje gång vi väljer att bry oss, säga ifrån eller hjälpa till blir världen lite mindre orättvis.

Jag önskar att inget barn tror att deras drömmar är omöjliga, just för att de föddes på fel plats. 

Jag önskar att inget barn behövde kämpa för rätten att vara just ett barn.

För sanningen är enkel, barn ska inte kämpa för sina rättigheter. De ska få växa upp med dem.