Alina kanske inte kommer kunna återvända till Belarus

I början av oktober slog stapeln av för eventet NextGenDemocracy i Riga. På plats är
Alina från Belarus. Hon studerar i Litauen – och kanske kommer hon inte kunna
komma tillbaka till sitt hemland.
– Jag känner mig inte rädd, tiden har gjort mig tolerant, säger Alina.

NextGenDemocracy är till för unga studenter i Europa som har en journalistisk eller samhällsvetenskaplig inriktning på universitetet. I mitten av kontorslandskapet som är pyntat med de europeiska flaggorna sitter Alina, 20 år från Belarus. 

Redan när Alina föddes var Aleksandr Lukasjenko vid makten. Hennes uppväxt präglades av propaganda. På väggarna i skolan hängde tavlor på diktatorn och deras nationalsång.

– Jag har alltid trott på propagandan, varför skulle jag inte? Det var den information jag fick till mig, säger Alina. 

Hon beskriver propagandan som en del av skolgången. Under hennes historielektioner lyftes de sovjetiska diktatorerna till skyarna. Propagandan beskrev ett Europa i spillror; där folk levde i svält, inte hade elektricitet, inte hade någonting. 

– Jag reste under en tid till Tyskland, och då förstod jag att de europeiska värderingarna var långt ifrån det propagandan sa att det var. Även när jag träffar folk här i Riga från Europa, förstår man att det inte stämmer. 

Alinas törst efter kunskap ledde henne till universitetet i Vilnius. Universitetet i Vilnius har ett särskilt program för studenter från Belarus. De får rabatt på utbildningen, och tilldelas ett visum för att bo där. Alina studerar det politiskt-ekonomiska programmet. 

– När min morfar fick reda på att jag skulle flytta dit, började han skrika på min pappa. Han sa att de skickade mig till ett Europa med svält och kris. Min morfar är en av dem som har ett antidemokratiskt tankesätt, och tror väldigt mycket på propaganda, fortsätter hon sorgset. 

Under Aleksandr Lukasjenkos år vid makten har kontrollen över folket stramats åt, där greppet tydligt hårdnade efter protesterna 2020. För några veckor sedan skickade Alinas universitet ut att Belarus kanske kommer terrorstämpla hennes universitet. 

– Det finns en hemsida där man kan söka upp sitt namn på, och se om staten i Belarus har terrorstämplat dig eller inte. Jag gick direkt in på hemsidan, och som tur var stod mitt namn inte med, än i alla fall. 

Om staten i Belarus väljer att terrorstämpla universitetet i Vilnius kommer det bli svårt för Alina att återvända hem. Hon beskriver ett händelseförlopp där de kan blockera hennes bankkonto, och en vardag där hennes familj inte längre är i säkerhet. Hon berättar att hon inte vill göra något som äventyrar deras säkerhet.

– KGB eller polisen kan komma hem till oss, gå igenom huset och deras telefoner. De kan skicka mail till mina föräldrars chefer att deras dotter är terroriststämplad och uppmana de till att få sparken. 

Alina berättar mer om KGB och hur de agerar i samhället som en slags kraft åt staten. Om man väljer att interagera med innehåll som inte ligger i linje med staten, kan KGB bestämma en träff med dig. 

– De kan tortera dig, slå dig, göra hemska saker mot dig. En metod de har är att trycka in vassa föremål i dina genitalier, säger Alina. 

Hon förklarar att tortyren är vanligt förekommande, och att många av hennes klasskamrater blivit utsatta för det. Trots den totalitära kontrollen beskriver Alina en kärleksfull och trygg uppväxt, utan rädsla. 

– När man är liten förstår man inte på samma sätt vad som försiggår i samhället. Mina föräldrar tog aldrig del av protester, de ville inte äventyra min säkerhet. När protesterna bröt ut 2020 förbjöd de mig från att gå ut för att hålla mig säker, säger hon. 

När kriget i Ukraina bröt ut var Alina 16 år. Hon beskriver nyheterna hon läste den tiden. De talade illa om Ukrainare, skrev att de stal barn. Nyheterna saknade fakta och användes för att sprida propaganda. 

– När kriget började fick jag min första panikattack, det kändes överväldigande. Då tänkte jag, varför tror jag på det här? Varför ifrågasätter jag det inte? 

Vad tror du om framtiden för Belarus? 

– Aleksandr Lukasjenko kommer inte att leva för alltid. Om Belarus vill ha en demokrati måste folket agera snabbt efter att han är borta. 

Alina hoppas på att återvända till Belarus någon dag. Hon berättar om att det finns en yngre generation i Belarus som är för det demokratiska konceptet. Men trots det, är propagandan djupt rotad i samhället. Alina förklarar att det kommer att ta tid för samhället att ställa om till ett demokratiskt tankesätt.

När det är dags för fotografering av dem som deltagit på det demokratiska eventet, måste den belarusiska självständighetsflaggan tas bort, eftersom även det kan leda till en terrorstämpel. När Alina ler för de blixtrande kamerorna  står den vit-röda flaggan ensam kvar i hörnet på konferensrummet.

* På grund av den rådande situationen i Belarus kan inte Alina vara med på bild eller stå med i texten med sitt fullständiga namn.