Under Almedalsveckan har en övervägande del av fokuset riktats mot framtidens lösningar på dagens samhällsproblem – ett samhälle som om bara några år kommer att styras av alla unga i vår värld. Den framtida generationen som nästan aldrig syns till vid politiska event som Almedalsveckan. De varken representeras eller hörs i den utsträckning som de bör.
I en av Sveriges kändaste veckor för diskussioner och samtal om världsomvälvande frågor är den unga generationen, den grupp som det senaste året synts till mest under protester, som har kämpat för allt ifrån ett hållbart samhälle till konflikten i Ukraina och Palestina, inte varit med på varken diskussionerna eller panelerna under Almedalen 2024.
Trots att man som ung tar initiativet och modet att överhuvudtaget dyka upp på event, hör man allt för ofta “men är inte du för ung för det här”.
Som om det ändå inte är för få unga som har möjligheten att vara med och prata om hur samhället ska fungera, så fortsätter man att putta bort oss så lång som möjligt från samhällsfrågor.
Ibland kan man inte undgå att tänka: är jag kanske för ung för det här? Åtminstone innan man har hunnit få lite vett i huvudet och börjar istället fråga sig själv varför man lyssnar på 60-åriga gubbar och damer som babblar om lösningar men aldrig utfärdar dem.
Nästan som att livet vore en barnserie där “allt ändå löser sig till slut”. Kanske har de glömt att det var dom som valdes som regissörer i serierna, i hopp om att de skulle “lösa allt”. Kanske har vi alla glömt saker på vägen, något som startade som hopp om fred och frihet, har övergått till propaganda och nedtystning.
Allt för ofta pratar man om direkt tystning av journalister, men ofta glömmer man bort det indirekta som även påverkar ungdomarna. För många människor som har känt sig utanför i ett eller ett annat sammanhang vet de flesta hur viktigt representation egentligen är.
Hur viktigt det är att när du går in i ett rum inte direkt frågar dig själv om du hör hemma där. För det är bara en “som dig” där, det är bara du som är ung, det är bara du som inte får rösta, det är bara du som inte har “nog med erfarenhet”. Det är bara du som inte får plats.
Varför är det just så svag representation av unga när de trots allt är framtidens ledare? Kan det bero på normer och tradition? Kanske beror det på att politiker inte tänker på unga som inte kan rösta på dem – de behöver inte övertalas, för vad gott leder det till? Inte extra röster till deras valkampanj i alla fall. Men där tror jag att politikerna börjar få ett tunnelseende.
För alla unga kommer få rösta i framtiden och om samhället inte har förberett dem på vad politik går ut på, vilka partier som tycker vad och andra samhällsrelaterade frågor, hur ska de då kunna rösta på det de tycker är rätt?
Många kan klaga på att man faktiskt undervisar unga om politik i skolan och det gör man, men om man bara håller sig till att diskutera politik på ett teoretiskt plan saknar man det praktiska.
Det jag som ung hade behövt för att greppa ämnet politik hade varit att inte bara läsa om det i böcker utan vara där på plats och se hur det utspelar sig. Att kunna förstå att detta faktiskt är verkligt och se hur det påverkar oss alla.
Om du bara läser om något i böcker, tror jag att en del av dig automatiskt gör det till fiktion, trots att du vet att det du läser är sant. Det kan också bli oviktigt eftersom det trots allt i din värld bara är något du läser om och om du inte tycker om det är det bara att stänga boken.
Under min vecka i Almedalen berättade en kollega för mig hur han såg på Almedalen. Han förklarade att den höga stolen man tidigare har satt politiker på kollapsar totalt när man ser dem gå på samma gator som en i Visby, de blir som en person man kanske råkar stöta på i mataffären.
Vad han menade var att det hela bildade en ny bild på hur man såg på politik och politiker, det visar att vi alla är lika på något sätt. Att även politiker kan göra fel ibland. Detta behöver faktiskt inte vara något dåligt, utan jag tror att detta ändrar vårt perspektiv till att vi inser att även vi “vanliga människor” kan vara med och debattera och prata om samhällsfrågor.
Det visar också att man faktiskt kan vara kritisk mot politiker för de är inte heller perfekta. Detta tror jag många unga saknar på grund av att politik just är så selektivt med vilka som får vara med på event som Almedalsveckan.
Självklart menar jag inte att Almedalsveckan inte vill ha med unga, tvärtom så försöker de varje år få med fler ungdomar. Det finns bland annat ungdomsförbund som är med, men trots detta skapas det inget generationsöverskridande mellan unga och äldre då äldre endast diskuterar med andra äldre och samma sak sker mellan unga.
Detta gör utförandet av ett jämnt plan mellan unga och äldre under Almedalen svårt, när många politiker och organisationer är fast i gamla normer och tankesätt. Jag tycker att vi borde ge ungdomar en chans att själv få sig en bild på hur politik fungerar utanför lektioner i samhällskunskap.
Reporter
Aisla Kamberi, Ung Media Väst
