LSS och Liberalerna
– Det handlar om någon slags statsindividualism, berättar LUFs socialpolitiska talesperson Linnéa Bjärum om Liberalernas arbete för LSS-lagen. I ett samtal om den nuvarande LSS-lagen och om lagens framtid redogör Linnéa för hur Liberalerna och Sverige som stat ska säkerställa att lagen efterföljs.
Under flera decennier har Liberalerna varit i framkant när det gäller att klubba igenom förslag till förmån för personer med funktionsvariationer. 1994 införde Liberalerna med Bengt Westerberg LSS-lagen, och under våren har en motion gällande en LSS-inspektion lagts fram, även där från Liberalernas håll. Lufs socialpolitiska talesperson Linnéa Bjärum berättar om hur såväl Liberalerna som LUF arbetar för att upprätthålla detta rykte:
– Det går ju tillbaka till de ideologiska tankarna från John Rawls Okunnighetens slöja, om hur samhället utformas om man inte vet vilken position man föds in i. Arbetet med LSS är någonting som verkligen är en praktisk implementation av dessa tankar. Att samhället ska finnas där för att kompensera för att alla skall få så bra förutsättningar som möjligt livet.
Den praktiska implementationen
Linnéa menar att den nuvarande LSS-lagen i grunden både är viktig och bra, däremot finns det problem som sker i arbetet med den, exempelvis att missbedömningar gällande tillämpning av assistans sker och att det grundläggande syftet därmed inte uppfylls:
– Det är ett jättestort problem att det kommer mindre direktiv om indragningar, där påföljderna riskerar att handla om att någons behov andningsstöd dras in, indragningar som sker till följd av att ansökan för assistans måste förnyas efter x antal år. Det är ju inte så sannolikt att vederbörandes behov av hjälp förändras på exempelvis två år. Beslut om personlig assistans och hjälp varierar också från kommun till kommun, vilket innebär att fråga om livskvalité beror på vilken kommun man lever i.
Linnéa menar att den primära lösningen på problemet är att låta direktiv om assistans ske på nationell nivå, eftersom LSS handlar mycket om pengar. I Linnéas egen kommun Malmö, där hon även där arbetar för partiet, har de tillsatt resurser för att halvera handläggningstiden för dessa beslut:
– Det ska finnas en trygghet i att veta att man inte helt plötsligt riskerar att bli av med essentiell hjälp, och det tror jag ligger i prioriteringar av pengar eftersom det är just pengar som behövs för att motverka problemen som riskerar att uppdagas. Det måste därför finnas ett tydligare nationellt ansvar för dessa frågor eftersom det är en rättighetslag.
Hur jobbar ni i Liberalerna specifikt för dessa frågor?
– På nationellt håll arbetar vi med förhandlingar i olika situationer, i förhandlingarna kring Januariavtalet var LSS-frågan en viktig punkt för oss, utöver det gäller det för oss att vara delaktiga i utredningar samtidigt som vi träffar olika människor och organisationer som arbetar med frågan. Jag tror att det är viktigt att arbeta nära det som händer när det gäller en så pass viktig fråga som en människas vardag.
Linnéa nämner också hur Liberalerna i Malmö har arbetat för att höja ersättningen i daglig verksamhet som från början är en LSS-insats i syfte att ge personer med funktionsvariationer en möjlighet att vara del av ett sammanhang. Utöver det har Malmö kommun arbetat för att förvaltningar ska anställa personer från daglig verksamhet:
– Det är en extremt liten andel av personer med funktionsnedsättning som kommer i egenförsörjning.
Förändringar och förslag under fjolåret
I fjol byttes Liberalernas partiledare Jan Björklund ut mot Nyamko Saboni, något som Linnéa menar inte har förändrat deras arbete för dessa frågor något nämnvärt:
– Alla i partiet är väldigt enade kring var komma med dessa frågor, det är ju en av grundstenarna i vårt parti. Utöver bytet av partiledare har även en motion lagts fram, en motion som handlar om en LSS-inspektion, inspektionen handlar om att det behövs samlad översyn gällande dessa frågor.
– LSS är en rättighetslag, därför måste vi som ett samhälle se till att rättigheterna uppfylls och efterföljs, vi har bland annat sett att det sker missbedömningar, däribland extrema fall där sondmatning och andning inte har bedömts som basala behov. Inspektionen ska avlasta IVO och se till att man har personer som har specifik koll på dessa lagar, det behövs ju en särskilt instans som har koll på dessa frågor så att vi kan förebygga att någon hamnar mellan stolarna och att färre då får avslag.
Utöver en möjlighet att färre får avslag menar Linnéa också att LSS-inspektionen kan tillgodose individens självbestämmanderätt och i det även underlätta när en person som är i behov av assistans byter kommun:
– Att en så enkel grej som att byta kommun helt plötsligt kan bli något stort på grund av det administrativa problemen, på grund av att kommuner måste göra egna utredningar för att bevilja assistans. Det är just de olika direktiven i olika kommuner som avgör huruvida någon får assistans eller inte, där skulle LSS-inspektionen inkorporera på ett nationellt plan för att säkerställa att det finns likvärdiga förutsättningar oavsett var i landet man bor.
Finns det inte en risk att dessa personer hamnar mellan stolarna om insatsen görs nationellt och inte kommunalt?
Det finns det absolut, men inspektionen skulle möjliggöra att man kan vända sig till en instans om man upplever att ens rättigheter inte är tillgodosedda, en sådan skulle då kunna skapa olika former av prejudikat för att en generell mall som kommuner kan få efter finns.
Linnéa avslutar med att belysa vikten av att LSS-lagen måste fullföljas:
– Det är en grundläggande uppgift för staten att garantera att personer med olika funktionsvariationer har rätten till hjälp och stöd. Föräldrar, barn och personer som föds med omfattande funktionsvariationer ska kunna sova lugnt på natten och inte vara rädda för att någon kommer kvävas för att de inte får den hjälp de fordrar.
