|

LSS och Liberalerna

Syntolkning av bild: Linnéa står med armarna i kors och ler mot kameran. Hon har sitt blonda hår uppsatt och har på sig en röd klänning. I bakgrunden syns en sjö och ett hus.

– Det handlar om någon slags statsindividualism, berättar LUFs socialpolitiska talesperson Linnéa Bjärum om Liberalernas arbete för LSS-lagen. I ett samtal om den nuvarande LSS-lagen och om lagens framtid redogör Linnéa för hur Liberalerna och Sverige som stat ska säkerställa att lagen efterföljs.

Under flera decennier har Liberalerna varit i framkant när det gäller att klubba igenom förslag till förmån för personer med funktionsvariationer. 1994 införde Liberalerna med Bengt Westerberg LSS-lagen, och under våren har en motion gällande en LSS-inspektion lagts fram, även där från Liberalernas håll. Lufs socialpolitiska talesperson Linnéa Bjärum berättar om hur såväl Liberalerna som LUF arbetar för att upprätthålla detta rykte:

– Det går ju tillbaka till de ideologiska tankarna från John Rawls Okunnighetens slöja, om hur samhället utformas om man inte vet vilken position man föds in i. Arbetet med LSS är någonting som verkligen är en praktisk implementation av dessa tankar. Att samhället ska finnas där för att kompensera för att alla skall få så bra förutsättningar som möjligt livet. 

Den praktiska implementationen

Linnéa menar att den nuvarande LSS-lagen i grunden både är viktig och bra, däremot finns det problem som sker i arbetet med den, exempelvis att missbedömningar gällande tillämpning av assistans sker och att det grundläggande syftet därmed inte uppfylls:

– Det är ett jättestort problem att det kommer mindre direktiv om indragningar, där påföljderna riskerar att handla om att någons behov andningsstöd dras in, indragningar som sker till följd av att ansökan för assistans måste förnyas efter x antal år. Det är ju inte så sannolikt att vederbörandes behov av hjälp förändras på exempelvis två år. Beslut om personlig assistans och hjälp varierar också från kommun till kommun, vilket innebär att fråga om livskvalité beror på vilken kommun man lever i.

Linnéa menar att den primära lösningen på problemet är att låta direktiv om assistans ske på nationell nivå, eftersom LSS handlar mycket om pengar. I Linnéas egen kommun Malmö, där hon även där arbetar för partiet, har de tillsatt resurser för att halvera handläggningstiden för dessa beslut:

– Det ska finnas en trygghet i att veta att man inte helt plötsligt riskerar att bli av med essentiell hjälp, och det tror jag ligger i prioriteringar av pengar eftersom det är just pengar som behövs för att motverka problemen som riskerar att uppdagas. Det måste därför finnas ett tydligare nationellt ansvar för dessa frågor eftersom det är en rättighetslag.

Hur jobbar ni i Liberalerna specifikt för dessa frågor?

– På nationellt håll arbetar vi med förhandlingar i olika situationer, i förhandlingarna kring Januariavtalet var LSS-frågan en viktig punkt för oss, utöver det gäller det för oss att vara delaktiga i utredningar samtidigt som vi träffar olika människor och organisationer som arbetar med frågan. Jag tror att det är viktigt att arbeta nära det som händer när det gäller en så pass viktig fråga som en människas vardag.

Linnéa nämner också hur Liberalerna i Malmö har arbetat för att höja ersättningen i daglig verksamhet som från början är en LSS-insats i syfte att ge personer med funktionsvariationer en möjlighet att vara del av ett sammanhang. Utöver det har Malmö kommun arbetat för att förvaltningar ska anställa personer från daglig verksamhet:

– Det är en extremt liten andel av personer med funktionsnedsättning som kommer i egenförsörjning.

Förändringar och förslag under fjolåret

I fjol byttes Liberalernas partiledare Jan Björklund ut mot Nyamko Saboni, något som Linnéa menar inte har förändrat deras arbete för dessa frågor något nämnvärt:

– Alla i partiet är väldigt enade kring var komma med dessa frågor, det är ju en av grundstenarna i vårt parti. Utöver bytet av partiledare har även en motion lagts fram, en motion som handlar om en LSS-inspektion, inspektionen handlar om att det behövs samlad översyn gällande dessa frågor.

– LSS är en rättighetslag, därför måste vi som ett samhälle se till att rättigheterna uppfylls och efterföljs, vi har bland annat sett att det sker missbedömningar, däribland extrema fall där sondmatning och andning inte har bedömts som basala behov. Inspektionen ska avlasta IVO och se till att man har personer som har specifik koll på dessa lagar, det behövs ju en särskilt instans som har koll på dessa frågor så att vi kan förebygga att någon hamnar mellan stolarna och att färre då får avslag.

Utöver en möjlighet att färre får avslag menar Linnéa också att LSS-inspektionen kan tillgodose individens självbestämmanderätt och i det även underlätta när en person som är i behov av assistans byter kommun:

– Att en så enkel grej som att byta kommun helt plötsligt kan bli något stort på grund av det administrativa problemen, på grund av att kommuner måste göra egna utredningar för att bevilja assistans. Det är just de olika direktiven i olika kommuner som avgör huruvida någon får assistans eller inte, där skulle LSS-inspektionen inkorporera på ett nationellt plan för att säkerställa att det finns likvärdiga förutsättningar oavsett var i landet man bor. 

Finns det inte en risk att dessa personer hamnar mellan stolarna om insatsen görs nationellt och inte kommunalt?

Det finns det absolut, men inspektionen skulle möjliggöra att man kan vända sig till en instans om man upplever att ens rättigheter inte är tillgodosedda, en sådan skulle då kunna skapa olika former av prejudikat för att en generell mall som kommuner kan få efter finns. 

Linnéa avslutar med att belysa vikten av att LSS-lagen måste fullföljas:

– Det är en grundläggande uppgift för staten att garantera att personer med olika funktionsvariationer har rätten till hjälp och stöd. Föräldrar, barn och personer som föds med omfattande funktionsvariationer ska kunna sova lugnt på natten och inte vara rädda för att någon kommer kvävas för att de inte får den hjälp de fordrar.

Mina Asp Romefors

Fler artiklar som kan intressera dig

  • Stockholms Universitets tips från Järvaveckan – så hittar du rätt utbildning för dig

    Till hösten öppnar återigen antagningen till universitetens utbildningar. Många unga ställs inför stora beslut som kan upplevas som både påfrestande och utmanande, allt från valet av universitet till beslutet om vilka program eller kurser man vill läsa. Stockholms universitet var på plats under Järvaveckan tidigare i juni för att ge vägledning om allt från utbildningsprogram till studentliv.

  • Sverige har finansieringsmöjligheter för klimatet – om man vågar ta risken

    Under Almedalens tredje dag höll Miljöpartiet ett seminarium där forskare och politiker deltog. De medverkande är överens om att Sverige har goda möjligheter att finansiera välfärd, minska ojämlikheter i samhället och motverka klimatförändringar. Det som krävs är en större statsskuld.  – Det finns stora behov framåt, välfärden underfinansieras samtidigt som vi står för en klimat-…

  • |

    100 år efter Joe Hills avrättning diskuteras klass och folkmusik

    Joe Hills levnadsöde som fattig immigrant, fackförbunds-profil och folkmusiker diskuterades i TCO-huset under Folk- och Världsmusikgalan. Känd för låtar som ”There is Power in a Union”, ”Casey Jones” och uttrycket ”Pie in the sky”. Joe Hills liv handlade liksom frasen om ett ständigt flyktigt hopp.

  • Yttrandefrihet har ingen åldersgräns

    – Ungdomars mediaanvändning ur ett vuxet perspektiv Yttrandefrihet är temat för årets bokmässa och i seminariet “Yttrandefrihet har ingen åldersgräns” intervjuade Peter Becker fyra stycken vuxna människor, alla aktiva inom media, om hur man kan nå ut till ungdomarna genom sociala medier. De fyra gästerna var Olle Wästberg, Helena Dal, Dilsa Demirbag­Sten och Brit Stakston. Olle Wästberg, som ledde 2014 års demokratiutredning, säger bland annat att de vuxna måste komma till ungdomarna istället för att locka ungdomarna till de vuxnas medier. Han berättar ungdomarna idag är mer intresserade i samhällsdebatten än för 30 år sedan. Däremot är det få ungdomar som går med i politiska partier utan istället är aktiva på sociala medier. Han säger också att politikerna inte bör använda Facebook som en anslagstavla utan att de istället bör skapa en dialog där, så att ungdomar kan känna sig inkluderade i politiken och inte bara känna det som att de tittar på. Helena Dal, verksamhetsansvarig för statens mediaråd, berättade om statens medieråd som kartlägger ungdomars medieanvändning varannat år. Deras uppgift är att stärka och skydda ungdomar på nätet. Dilsa Demirbag ­Sten, författare, debattör och frilansjournalist berättade om berättarministeriet. Berättarministeriet är en organisation som anordnar skrivarverkstäder i områden med hög arbetslöshet. Deras ambition är att barnen ska lära sig att tänka kritiskt och upptäcka hur kul det är att läsa och skriva. Hon betonade att det är viktigt att, även om internet är en bra källa, ställa kritiska frågor och ifrågasätta informationen som de hittar. De har hjälpt 35 000 barn hittills och resultatet är positivt. Brit “Mediagurun” Stakston, bland annat aktiv i kampen för att fria Dawit Isaak, berättade om hur ungdomar använder Twitter för att sprida sina åsikter och debattera. Hon menar att det är ett viktigt forum och hon sade att det är viktigt att öppna upp för debatt. Vi tycker att innehållet var bra men att det inte var konsekvent för temat. Samtidigt känns det lite konstigt att ett seminarium om ungdomars mediaanvändning inte inkluderade någon ungdom. Om man vill inkludera dagens ungdomar i debatter och median tycker vi att det kan vara en bra idé att de bjuder in några ungdomar. Av: Nils Walter och Fanny Åhl Norling, Hvitsnurran