Räcker en minut?

På en minut föds 258 barn i världen. På en minut hinner jägarvila kännas som en timme. På en minut hinner jag också tappa fokus på det framför mig. 

Sittandes på Bio-Rio med en svart stor skärm framför mig och en kulspetspenna i höger hand gör jag mig redo. TikTok-hjärnan ställer in sig på 83 minuter av korta videor.

83 filmer. Som smågodis – beroendeframkallande – är min initiala tanke. 

Första filmen rullar igång. Två killar som båda tänker att den andra är langaren, ”Hinken”. Det känns som en scen ur en ungdomsserie. Ett komiskt försök. Så fortsätter det. Några kortfilmer försöker driva med själva kortfilmsformatet. Själv gör jag detsamma i bakhuvudet. 

Jag försöker även, som en sann student, läsa in en djupare mening bakom varje film. Ett flertal minuter driver med teknologi: VR, AI, filterbubblan. Det får mig att tänka på konceptet som trendspanare har lagt fram som det nya på, ja exakt, TikTok.

Det nya enligt trendspanare är att vara så onaturlig som möjligt. Folk vill se saker som de inte kan relatera till. Tjejer, framförallt, som står framför kameran och säger saker som ”thank you” medan de låtsas äta godis och sedan får de animerade rosor skickade till sig (som kommer från riktiga pengar som någon betalat med) som de låtsas dofta på: ”rose, mmmm”.

Det låter som en vanlig sketch, förutom att tjejerna rör sig mekaniskt och är sminkade som robotar – docklikt. Det är något nytt, nästan beroendeframkallande i det hela. 

Vad säger detta fenomen oss om kortfilmer?

Kanske ingenting. Kanske också att formatet står sig inte lika starkt längre. Kan man säga något vettigt på en minut? Jag är inte helt övertygad. När vi når film 52 är jag mör i huvudet. Jag hinner fundera på om det är lite orättvist mot de sista minuternas skapare. 

Minut efter minut tickar på. Det är mycket tecknat. Min Tik Tok-skadade hjärna kan inte relatera. Tecknat har aldrig varit något för mig. Jag vill se riktiga människor. Jag vill se deras ansiktsuttryck och deras skevheter och normalitet.

Men vem är jag att kritisera andras skapelser? Ingen alls. Samtidigt har vi alla en röst. Med temat ”Höj rösten” är det viktigt att komma ihåg att det viktigaste kanske är just att höja rösten kring sådant som är svårt att höja den mot.

Men – kampen mot att minutfilmer inte är så himla viktiga eller roliga känns svagt. Det är trots allt (mestadels) ungdomar som lagt ned mycket tid på dessa filmer och vissa är faktiskt riktigt spetsfundiga. 

Motsatsen till minutfilmer torde sig vara de nya indiefilmerna som trendar. Det vill säga långfilmer på bio som helt plötsligt är långsamma. Ingenting händer på många minuter. Man ska bli uttråkad. En motreaktion till alla snabba intryck, mot TikTok.

Bra, tycker jag! Jag ser det som en mental rehab, bra för hjärnan, hjärtat och min stress. Men ändå sitter jag och ser en minuts videor på en kortfilmsfestival och känner mig trött på ett annat sätt. Kanske om jag börjat se TikToks lika intensivt som jag såg minutfilmer, hade jag inte kunnat scrolla i timmar.