Golden Globes – kan man separera politik från film?

Nikki Glaser, årets värd, började sin inledande monolog för den 83:e galan med att säga: “Yes the Golden Globes. Without a doubt the most important thing that is happening in the world right now” med en sarkastisk ton. Roligt nog följdes detta inte av de faktiskt viktiga sakerna. Det som är viktigt sägs aldrig rakt ut.

Det viktiga, kan det vara ICE ute på USA:s gator som splittrar familjer och skjuter medborgare som Renee Nicole Good? Eller kan det vara att medborgarnas skattepengar finansierar krigsförbrytelser? Eller är det kanske faktum att en 34 gånger åtalad brottsling, eller, som man säger i USA, den nuvarande presidenten styr landet?

Dessa ämnen hör självklart inte till den glamorösa Golden Globes galan. Eller? 

Med detta menar jag inte att man ska sluta ta del av, njuta av eller fira konst som film och tv. Inte heller menar jag att människor som skapar konsten inte ska bli hyllade. Jag menar inte heller att jag förväntar att ett rum fyllt med Hollywood-kändisar ska bli revolutionärer.

Det jag menar är att jag har en viss förväntan på filmskapare och skådespelare att uppmärksamma de människor de gör filmer om utanför en filminspelningsplats. Jag menar att konst som film och tv inte kan existera utan människor, människor som just nu jagas ner av ICE på USA:s gator, och vi måste sluta låtsas att det inte händer. Det går inte att hylla politiska budskap i film, samtidigt som man blundar för hur länder som producerar dessa filmer faller isär framför våra ögon. Konst och politik samspelar, den ena kan inte utesluta den andra.  

Att kändisar talar ut är inte alltid fruktbart, i få fall leder det till faktiska förändringar. Men man kan inte förneka att det leder till medvetenhet, och att erkänna att något är ett problem är det första steget för att åtgärda det. Att helt enkelt stänga dörrarna och låtsas som om omvärlden inte existerar är fegt. Mark Ruffalo var bland de få som inte var en fegis, han ägnade sin intervju med ET med att kritisera Trump, ICE och de levnadsvillkor som en vanlig medborgare ställs inför idag. Bridgerton-stjärnan Nicola Coughlan har genom att aktivt uttalat sig samlat in över 2 miljoner dollar för palestinska humanitära insatser och grupper som Palestine Children’s Relief Fund (PCRF). 

2025 har verkligen varit ett fantastiskt år för film. Ett av de bästa skulle jag säga. Vi har fått se superstjärnor som Chase Infiniti göra sin filmdebut i Paul Thomas Andersons One Battle After Another, med en fem minuters lång biljakt som får en att på riktigt sväva upp i biosätet. Se Ryan Coogler omdefiniera hur musik integreras i film i filmen Sinners, som får sin publik att uppleva något transcendent, och fått våra dagböcker lästa för oss i Joachim Triers Sentimental Value. Om filmer ska leva med lika mycket autenticitet som de får deras tittare att känna måste de stå för något mer än ett pris.

Utan att låta som en trasig skiva, så tycker jag inte att vi ska sluta med att ge ut priser och fira film. Jag vill exempelvis uppmärksamma bästa kvinnliga skådespelare i en film kategorin, som det här året bestod av bara vinnare för mig. Eva Viktor i Sorry, Baby, Renate Reinsve i Sentimental Value, Tessa Thompson i Hedda och vinnaren i kategorin Jessie Buckley i Hamnet. 

Jag, som många andra, kände mig även väldigt stolt när Stellan Skarsgård och Ludwig Göransson tog hem två Golden Globes för Sverige det här året. Skarsgård för bästa manliga skådespelare i en biroll och Göransson tog hem segern för musiken till storfilmen Sinners. Stellan Skarsgård uppmanade även människor att gå på bio: “Hopefully you will see it in the cinema. Because they are extinct species now. In a cinema, where the lights go down and eventually you share the pulse with some other people. That’s magic. Cinema should be seen in cinemas”.

Det är lite det jag vill säga med denna artikel. Filmer är inte ensamstående tavlor, de är delade upplevelser av glädje, sorg, ilska, ensamhet och kärlek. Låt oss inte separera dem från oss, låt oss inte separera hur dessa känslor påverkas av politik, och låt oss inte separeras från varandra. Vi delar en puls.  

Under sitt vinnartal för rollen Ava Daniels i serien Hacks på förra årets Emmys gala avslutade Hannah Einbinders sitt tal med “Go Birs, F**k ICE, and free Palestine”. Det här året har vi en kändis hit och dit bärande en brosch som man behöver förstoringsglas för att se texten “ICE OUT” på. Låt oss bli bättre. Låt oss fira film i all dess glans, samtidigt som vi ser till att även fira och uppmärksamma de människor som inspirerat filmerna.