En salig blandning på Studenternas Sunset Festival

Uppsalas nya festivalsatsning, Sunset Festival, gick av stapeln på Studenternas IP den första helgen i september. På scen stod bland andra popsensationen Bolaget tillsammans med en rad mindre kända artister. Framför scenen samlades en krokig skara fans med siktet inställt på en kväll med bra musik och fest. Ung Press reportern Indie Silvandersson var på plats.

I början av september gick stapeln av för den nya Sunset Festival på Studenternas IP i Uppsala. Istället för Homecoming Festival, som varit de senaste två åren, blev denna av. De två stora publiklockarna var det svenska Bolaget och den norska russeduon Soppgirobygget. Även DJ Özzi, Anis Don Demina, och Emoemy stod på scen. Klockan 15.00 slog dörrarna upp och folk började strömma in från köerna utanför, även om det till en början var en rätt gles skara framför scenen.

Line-upen kändes inte alltid helt polerad. De flesta i publiken säger att de där för att se Bolaget och Soppgirobygget. Det fanns en liten hängiven hop, främst yngre tjejer, som kommit för att se Emoemy; hon sticker ut i förhållande till de andra akterna, men inte nödvändigtvis på ett dåligt sätt. Vad som verkligen fick en att höja på ögonbrynen är mängden covers som gjordes under kvällen, av musiker som strikt sett inte är cover-artister. Det gällde både Emoemy och Anis Don Demina, vars kataloger inte räckte till för scenen. Don Demina plockade in allt från house-klassiker som “Don’t You Worry Child” till amerikanska 2010-talsdängan “Fuck You” av CeeLo Green, vilket spred en förnyad energi åt en, vid det här laget, redan uppspelt publik. Emoemy gjorde sina egna versioner av svenska klubbfavoriter, från Veronica Maggio till Kent, något som gick hem hos hennes fans, men som hos den här skribenten mottas med viss skepsis. Båda artisterna hade antagligen varit mer underhållande med fler egna låtar.

Med det sagt fanns det ändå ett stort engagemang i publiken. Vissa hade rest långt för att komma och se sina favoriter, men de allra flesta är från Uppsala eller närliggande trakter. Ett genomgående tema bland den senare gruppen är en sorts hopplös längtan efter fler lokala musikevenemang. Samtliga menar att man vill ha en mer levande scen i Uppsala, även om de flesta ser tveksamt på möjligheterna.

– Det känns inte som att det finns några ställen för det, säger en besökare.

Det verkar ligga någon sanning i det. En besökare, som tidigare besökt Homecoming Festival, ser positivt på att man nu bytt till en mer central plats; att ta sig till och från Homecoming var inte lika smidigt i och med att det hölls vid Polacksbacken. Dock sker ju Sunset Festival på Studenternas, ett ställe som i första hand tillhör Sirius, som fint fått flytta på sig under helgen. De dyra festivalpriserna är också något som flera beklagar. Jämfört med de riktiga festivaljättarna är Sunset Festival en billig affär, men biljetterna går ändå upp mot tusenlappen, och vill man ha något att äta eller dricka under festivalens gång är ju det heller inte något plånboken klarar sig lindrigt undan.

Många av de vuxna besökarna anmärker på åldersskillnaden i publiken. En hel del yngre tonåringar har tagit sig till festivalen, antingen med sina vänner eller med sina föräldrar, något som givetvis påverkar stämningen. Jag pratar med en grupp frustrerade unga vuxna, som kommit till festivalen för att festa och nu delar plats med barn och hitsläpade föräldrar. En besökare uttrycker även viss oro över huruvida det är en passande miljö.

Att det ska vara tolvåriga tjejer på samma ställe som en massa vuxna män som dricker öl känns lite konstigt, menar hon.

Det är ju utan tvekan så att festivaler inte längre är en självklar miljö enbart för vuxna. Samtliga artister på Sunset Festival har skaror av minderåriga fans, som i vissa fall rest långa vägar för att se sina favoriter, och som har föräldrar villiga att lägga pengar på det. För flera av de yngre fansen är det deras första festival.

Kanske är det i nuläget det här man kan begära av en festival i Uppsala —en något splittrad publik, till artister med vitt skilda energinivåer, men att det ändå blir av. Under kvällen växer den till en början glesa folkmassan till ett verkligt publikhav, och entusiasmen som väcks för första gången av Soppgirobyggets uppträdande räckte långt in, och fortsatt att förnyas, under kvällen. Folkfest, helt enkelt, om än inte allt man skulle vilja att den var.