Så var partiledarnas tal i Almedalen

Det var extra het stämning i årets upplaga av Almedalsveckan, då det nu bara är några månader kvar till valet. Traditionsenligt höll partiledarna för respektive riksdagsparti tal. Dessa präglades i år av ett tydligt fotbollstema, ihop med ett som vanligt högt tonläge och debattklimat. Därtill presenterades ett antal intressanta vallöften och paroller.

Ung Medias reporter Adam Arpegård har analyserat och betygsatt varje partiledartal.

Ebba Busch (++++)

Kristdemokraterna

Den vice statsministern fick i år äran att inleda raden av partiledartal som Almedalsveckan innebär, och gjorde det som vanligt starkt. Detta trots den dråpliga stavningsmissen i bakgrunden, som stal de flesta rubrikerna. Hon är en erkänt duktig retoriker och, rent tekniskt, överglänser hon de flesta av sina partiledarkollegor med god marginal. Utöver Kristdemokraternas klassiska käpphästar om vård och värderingar, levererade hon också ett tydligt vallöfte om en kraftig höjning av barnbidraget till 2000 kr.

Därtill utnyttjade hon skärmen i bakgrunden på ett smart sätt, genom att bland annat visuellt påvisa ”hörnstenarna” i lanseringen av Kristdemokraternas ”Sverigedröm”, som talet kretsade kring.

Simona Mohamsson (++)

Liberalerna

Det var en, som vanligt, energisk Mohamsson som äntrade Almedalsscenen. Precis som när hon för ett år sedan, då som helt nyvald liberalledare, höll sitt första Almedalstal, betonade hon vikten av att kunna göra klassresor och talade även om sin egen.

Det märks dock att hon har betydligt mindre erfarenhet än många andra på den här nivån. En del av kopplingarna som drogs blev otydliga. Bland annat försökte hon koppla minskat gängvåld och politisk liberalism, vilket inte riktigt flög hos publiken. Därtill lanserade hon ett politiskt projekt som möjligen var ännu mer luddigt: att Sverige ska bli ”smartast i Europa”. Det var något mer oklart på vilket sätt man ville åstadkomma det.

Jimmie Åkesson (+)

Sverigedemokraterna

Inte SD-ledarens starkaste tal. Även om det var ett ganska klassiskt Åkesson-tal, vilket inte behöver vara fel, kändes det ganska fantasilöst. Utöver det något oklara vallöftet som presenterades, gällande ett ”medborgarveto mot tvångsblandning”, hade det här precis lika gärna kunnat vara ett sverigedemokratiskt tal från valrörelsen 2022.

Han dissekerade visserligen många, för sverigedemokrater, viktiga frågor. Däribland tandvården, svenska värderingar och plånboken. Men känslan av en brist på engagemang blev trots det större av skärmen han hade framför sig. Det gjorde att man inte fick den känsla av att han pratade direkt från hjärtat, en känsla Åkesson brukar vara bra på att förmedla.

Elisabeth Thand Ringqvist (++)

Centerpartiet

För att höja stämningen i Visby hade Centern båtat in över 800 partister, över dagen. Det ledde till en stor ljudkuliss och mycket applåder under ”ETR”:s debut på Almedalsscenen.

Partiledaren i fokus levererade kanske inte riktigt lika bra, men stod likväl för en godkänd debut. Ibland blev det dock lite väl tekniskt när hon diskuterade sina hjärtefrågor om företagande och arbetsmarknad. Dessutom saknades det bitvis en tydlig röd tråd mellan de olika delarna.

Däremot gjorde hon talet minnesvärt genom att bjuda på det kanske mest omfattande vallöftet som levererades under veckan. Nämligen att ersätta jobbskatteavdraget med en ”skattefri grundlön” på de första 15300 kr du tjänar, varje månad. Det skulle vara en omfattande förändring av hela det svenska skattesystemet.

Magdalena Andersson (++)

Socialdemokraterna

Det märks att Socialdemokraterna är nöjda med opinionsläget när man lyssnar på Andersson. Hon tar inga tydliga risker utan levererar det som förväntas, på ett tydligt och tryggt vis.

Hon lyckades nog dessutom ta hem ”SM i fotbollsreferens”, då Andersson lade åtminstone en tredjedel av talartiden på att berätta om hur det svenska fotbollslaget också är hela det svenska samhället.

Däremot saknades det en del sakpolitiska förslag. Hon talar som vanligt en hel del om välfärden och kritiserar där regeringen på flera punkter, men beskriver inte särskilt många egna idéer. I varje fall inte mer än att man ”vill satsa mer”.

Daniel Helldén (+++)

Miljöpartiet

Ett annat parti som är påtagligt nöjda med situationen är Miljöpartiet. Språkröret Helldén kunde givetvis ha spetsat till sin retorik ytterligare, för att nå de mest inbitna i miljöfrågan, men tar precis som Andersson inga risker.

Det var som vanligt fokus på klimat och miljö, där man på många punkter kritiserade regeringen för att göra för lite. Men det som väckte mest rubriker var löftet som levererades gällande arbetstidsförkortning. Det handlade om en tvåstegsreform där man först skulle sänka normalarbetstiden till 35 timmar, för att därefter gå ned till fyra arbetsdagar.

För att vara så pass orutinerad i dessa sammanhang, klarade han sig ändå någorlunda bra. Vissa formuleringar blev dock lite oklara, men levererade i varje fall en hel del sakpolitik som uppfattades tydligt.

Ulf Kristersson (++)

Moderaterna

Som vanligt levererade statsministern ett stabilt och tydligt tal. Han försökte framhäva sig själv som en ansvarstagande ledare, genom att peka på oroligheterna i omvärlden samt hur regeringen har tacklat dessa.

Däremot var det här inte veckans mest minnesvärda tal, då moderatledaren inte levererade mycket annat än sina vanliga käpphästar. Han riktade en del fokus på V och MP och betonade att ”det nu inte är tid för en farlig vänstersväng”. Han talade också om de marginaler hushållen skulle få vid ett omval.

Det blev dock intressant när han levererade ett nytt vallöfte från Moderaterna. Nämligen ett ”föräldraavdrag” som innebär en skattesänkning för småbarnsföräldrar som jobbar.

Nooshi Dadgostar (+++)

Vänsterpartiet

Även om vänsterledaren kanske inte riktigt slog Magdalena Andersson i antalet fotbollsreferenser, var hon ändå nära nog. Dadgostar var dessutom den enda partiledaren som höll sitt tal i matchtröja.

Politiskt var hon som alltid mycket kritisk gentemot regeringen, men hade kanske inte den riktigt så spetsiga retoriken hon kan ha. Talet var genomgående hoppfullt och bitvis smart retoriskt, bland annat greppet om att regeringen nu skulle ha börjat härma vänstern i ren desperation. Dessutom kom hon med en del nya vallöften, såsom en ”bebispeng” och en pensionshöjning på 2000 kr.

Det som drar ned betyget något är att hon inte är en lika bekväm talare som flera andra, och pappren hon hade framför sig förstörde en del av känslan.