Död åt dagboken.

Jag skulle klassa mig själv som en kreativ person. Jag låtsas förstå mig på svåra konstnärer, jag gick estet i två veckor (innan jag kom på att jag inte kunde måla), och ibland skriver jag saker som denna text. En dag tidigt denna januari fick jag en tanke som alla smått kreativa fått, jag fick för mig att skriva dagbok varje dag. Hoppet om alla fantastiskt galna tankar min hjärna skulle producera dog dock snabbt ut när jag insåg att det suger att skriva dagbok. 

På ett kalas jag var på när jag gick i lågstadiet så vann jag chubby bunny challenge med en grov marginal, detta tyder på att jag gick i lågstadiet under YouTubes storhet, men det tyder också på min otroligt stora mun. Jag har alltid älskat att prata, så fort en tystnad kommer måste jag fylla den med första bästa tanke. Mitt bekräftelsebehov blir alltid direkt lättare när någon svarar, för då betyder det att de har lyssnat på lilla korkade mig. Det är även därför jag alltid intresserat mig av konst eftersom det måste diskuteras, jag får alltid något att säga, och ibland så lyssnar även folk. 

Dagböcker ska dock vara hemliga. Det är något som såklart är självklart, men jag förstod inte riktigt innebörden tills jag började skriva i den. Ibland så är jag faktiskt jätterolig, men ingen är där och skrattar förutom mig själv. Tanken om ett personligt ventilationsmedel är väl jättebra och meditativt, men jag tröttnar lätt på det. Jag skapar för att jag vill att andra ska se, men det bryter ju mot dagbokens grundlagar. Jag har inget intresse av att själv samla på mina tankar i fysiskt format. De jag uppskattar delar jag helst med mig i en form av bekräftelsesökande ritual, medan de jag låser in de jag ogillar någonstans mellan halsen och hjärtat, tills de okontrollerbart kommer ut och försämrar min relation till mig själv och de till min närhet.

Sanningen suger dock det mesta jag skriver i min dagbok. Jag får prestationsångest av tanken på att någon liten nyfiken jävel ska läsa det som ska manifesteras för min person och bli besviken. Ännu värre om jag faktiskt blir något och man hittar min dagbok i mitt dödsbo. Mina dumma dikter och tråkiga anekdoter kommer aldrig kunna bli en New York Times Best Seller efter min död, alla kommer få reda på att mitt intellektuella konstnärliga yttre bara var ett skådespel. 

Lösningen blev att jag även började skådespela i min dagbok. Timme efter timme försökte jag att få ut något som mina icke-existerande betraktare skulle häpnas av. Det närmaste till kvalitet jag kom var min dikt P-12 Jesus, vars första strof led: “P-12 Jesus, det är det som brudarna brukar kalla mig. Eftersom jag är precis som sonen, fast jag gör vatten till axe-bodyspray”, fast den kommer tyvärr inte ge mig något Augustpris. Att skriva om mitt liv, som en dagbok nog egentligen är till för, var ännu värre. Det är perverst att sitta och skriva om personer som inte har en aning om att de förekommer i mitt lilla projekt. Jag kan inte hjälpa att känna mig som en 14 årig på Ao3 som skriver homoerotisk fanfiction om One Direction. 

I mitt huvud skulle jag sitta på ett café med min lilla bok och skriva svår poesi som ingen runt omkring mig skulle förstå, eller så skulle jag runt midnatt maniskt behöva få ut allt skit som byggts upp under dagen, hög på rökelse och creddig jazz skulle jag skriva tills mina händer krampade. Sanningen är dock att mitt CSN räcker till ett cafébesök per halvår och att hela mitt rum skulle brinna ner om jag tände en rökelse på grund av hur ofantligt stökigt det är. En anteckningsbok kommer inte att göra mig till en bohemisk beatnik som bara filosoferar om den gyllene medelvägen. Jag är 17, trött, och gravt beroende av TikTok. Mina Pinterest-boards kommer inte att personifieras i form av mig för att jag spenderade 300 spänn på en MoleSkine med linjerade blad. 

Död åt dagboken. Misstolka mig rätt nu, det är inget fel med att ha en liten anteckningsbok på nattygsbordet, det är en sexig tanke. Jag vill dock förespråka att skita i att skriva i den. Ingen vettig person kommer att läsa den i respekt av dig, men alla kommer att tro att du är den otroligt kreativa, emotionella, och tålmodiga personen som alla vill vara. Spara dig stressen, behåll dagboken blank, och känn frigörelsen.