“Det som förvånade mig är nog egentligen mötet med alla andra”: Pontus om Next Gen Democracy konferensen

Eline Mofors Drambo har varit i Riga och deltagit i Next Gen Democracy, ett samarbete mellan Nordiska Ministerrådet och Danska Journalistförbundet där journaliststudenter från Sverige, Belarus, Danmark, Lettland och Estland diskuterade AI och demokrati. Ung Press fick chansen att intervjua Eline om hennes upplevelse på Next Gen Democracy.

Pontus Ohlson var en av deltagarna i projektet Next Gen Democracy i Riga, där journaliststudenter från Sverige, Belarus, Danmark, Lettland och Estland fick delta i en fem dagar lång workshop. Projektet var ett samarbete mellan Nordiska Ministerrådet och Danska Journalistförbundet där deltagarna fick diskutera olika lösningar gällande AI-relaterade problem och demokrati. Ung Press har fått chansen att intervjua Pontus om hans upplevelse.

Vill du berätta lite om dig själv, vem är du?

– Jag heter Pontus Ohlson, är 21 år och pluggar för tillfället till journalist på Göteborgs universitet.

Jag har jobbat med journalistik till och från sedan 2021. Jag är från Växjö och där på Smålandsposten har de ett projekt som heter Ung-redaktionen, vilket är att gymnasieelever kan komma och jobba på arvode. Sen så har jag sommarjobbat på Smålandsposten varje sommar sen dess. 

Varför ville du följa med på Next Gen Democracy i Riga och hur fick du höra talas om det?

– Jag fick höra talas om det via mina lärare som skickade ut information om att delta och att det var kort varsel, så jag tänkte att jag kunde likaväl söka. Flera av mina kompisar hade gjort det och då tänkte jag att jag ger det ett försök och så får vi se vad som händer.

Hur såg ansökningsprocessen ut?

– Jag fick skicka en motivering där jag beskrev mina erfarenheter och vad jag tyckte var intressant. Jag poängterade att det kändes intressant att träffa folk från Belarus som bedriver journalistik i och med hur det ser ut med demokratin och deras relation till Ryssland. Det var också väldigt intressant sen på plats att få höra om deras erfarenheter av hur det är att vara från och bo i Belarus.

Vill du berätta lite mer om det?

– Det var mest att man inte vet så mycket om landet tycker jag. Jag fick höra av exiljournalisterna från Belarus att om man sysslar med riktig journalistik, som inte bara är propaganda, kan man inte vara verksam där. Det är inget jag har vetat om tidigare. 

Vad diskuterades angående AI utifrån ett journalistiskt perspektiv?

– Hela grejen kretsade kring att hitta lösningar på hur man som människa ska orientera sig när AI tar mer och mer plats. Jag utgår ju från ett journalistiskt perspektiv och många där hade samma bakgrund, men det var inte bara snack om det, utan det var mer AI i sig utifrån hur man kan använda det.

Vi fick i uppgift att komma på lösningar på AI-relaterade problem idag. De lösningarna behövde inte nödvändigtvis ha med journalistik att göra, utan det kunde vara gällande att sprida desinformation och att det kan bli stora kunskapsluckor och skillnader i vad folk kan om AI.

Vad pratade ni om för fördelar och nackdelar med AI?

– Fördelarna är att man kan göra saker på ett mycket effektivare och snabbare sätt.

Om man använder AI på rätt sätt så kan man ju gå igenom enormt stora datamängder samtidigt och hitta olika problem och saker som är värda att granska på ett mycket effektivare sätt än vad man kan göra manuellt.

Bekymrena med AI kan vara om man bara använder AI som sin främsta kunskapskälla, men inte ger den tydliga riktlinjer för vad den ska göra, utan ber den agera helt själv. Detta kan leda till att man inte vet vart informationen kommer ifrån. Under utbildningen tog de ett exempel där AI:n ibland använder ryska källor som är propaganda mer eller mindre. 

Man kan ju få en skev världsbild och det kan också sprida desinformation lättare. AI genererade klipp blir mer och mer verkliga, kommer man sluta tro på någonting överhuvudtaget liksom?

Diskuterade ni någon slags lösning på det här, vad kan man göra för att motverka desinformation? 

– Många av oss fokuserade på utbildning som ett sätt att göra det till en mer jämn spelplan. 

Det kan vara en ganska stor diskrepans mellan vad man hör om AI vilket kan leda till att man blir förvirrad och att många inte riktigt vet till vad, eller hur, man ska använda AI.

I vår arbetsgrupp utvecklade vi ett koncept för hur EU ska implementera AI i skolor. Vi tänkte att man kan  lägga in AI som ett ämne, eller justera existerande ämnen såsom matte eller teknik så att det fokuserar mer på AI och lär ut koncept som gör att man förstår hur AI fungerar. Detta skulle leda till att folk får en bättre förståelse för hur AI funkar och få en mer nyanserad bild så att alla hänger med i utvecklingen.

Vad tar du med dig från upplevelsen, var det något som förvånade dig särskilt? 

– Det jag tar med mig lite perspektiv på hur man kan använda AI. Jag ser saker lite annorlunda, med nya ögon.

Vi hade exempelvis en uppgift där man skulle analysera beskrivningen av ett sommarprat utifrån vissa kriterier och koda det utifrån ett gäng frågor såsom om det var en man eller kvinna, om personen var från ett annat land eller svensk. För varje sån fråga fanns en siffra som motsvarar ett svar och utifrån detta så kan man göra olika grafer och analyser. 

Det var bara siffror, svart på vitt. Det hade jag inte tidigare reflekterat över, att man kan jobba med en AI på det sättet. 

Det som jag tar med mig mest och också det som förvånade mig är nog egentligen mötet med alla andra. Folk som sysslar med liknande grejer i olika länder men har helt andra förutsättningar. Att folk fortfarande väljer att syssla med journalistik trots att man kan få straff för det, det är något man inte får glömma tänker jag. Man påminns om att Sverige kanske är det lättaste landet i världen att syssla med journalistik, och hur vi har offentlighetsprincipen.