Almedalsveckan är inte vad den en gång var – så resonerar de flesta i min omgivning. Från början handlade det om att nå ut till så kallat vanligt folk och inkludera de delar av befolkningen som annars ses över, men årets Almedalsvecka är väldigt olik Olof Palmes originalkreatur och präglas av helt andra ändamål.
Jag är en av många som ställt mig frågan vad företag som Agria Djurförsäkring, Telia och Volkswagen gör under politikerveckan i Almedalen. Jag är uppriktigt sagt frustrerad över att se dem där år efter år, då det tar uppmärksamhet från politiken som är anledningen till att vi alla är där.
Själv ser jag inget fel med en vecka enbart dedikerad åt att allmänbilda vanligt folk som politikerna annars inte når ut till. Allting måste inte handla om att företagen ska sälja mera eller locka kunder.
Sen var det ju just det – att det inte längre är ett event för gotlänningarna. Visst må det vara i Visby, men stadens lokalbefolkning har åkt bort för länge sedan och hyr ut bostäderna för höga ockerpriser till politiker, journalister, fotografer, statsvetare, organisationer och företag. Det blir helt enkelt mer ekonomiskt gynnsamt för dem att åka därifrån än att stanna kvar.
Färjebiljetterna kostar också en ganska stor slant, tillsammans med att lokala restauranger och butiker höjer sina priser, blir det mycket av en klassfråga om vem som har råd att åka dit.
Kanske borde man tillämpa ett extra fokus på att inkludera den så kallade arbetarklassen och lokalbefolkningen nästa år. För hur mycket jag än tycker om Almedalsveckan finns det annars ingen poäng med att fortsätta arrangera den.
Även den yngre delen av befolkningen är underrepresenterad. Jag stötte på Paulina Brandberg, Sveriges Jämställdhetsminister tidigt under veckan. Jag hade intervjuat henne under ett tidigare år och eftersom vi har gemensamma bekanta, tyckte jag inte att det var konstigt att gå fram och växla några ord. Samtalet ledde ganska snabbt in på att hon, precis som jag själv, upplevde att min generation knappt syntes till.
Det är tråkigt att se. Många politiker vill åtgärda framtidens problem men ogärna inkludera framtidens ledare. Hur kommer morgondagens debatter se ut?
Vill vi verkligen bli nästa USA? Joe Biden är 81 år och Trump är 78 år. Kan man i den åldern med säkerhet uttala sig om yngre medborgares behov – kan man i den åldern ens uttala sig med säkerhet om sina egna behov. Kommer samma generation sitta på makten trots föråldrade tankesätt och kognitiva svårigheter på ålderns höst idag som om tjugo eller fyrtio år? Om nästa generation aldrig släpps in i spelet är det fullt möjligt.
Vi behöver arrangemang som Almedalsveckan för att inte bara inkludera nästa generation utan alla i samhället som inte lyckas göra sin röst hörd. Veckan var menad att vara just ett verktyg för att åstadkomma detta men just nu försöker vi använda en hammare för att såga av plankor.
Reporter
Estelle Drewsen, Västra Pressen
