Julie Delpy berättar om kulturella kollisioner med en blandning av humor och allvar och låter oss reflektera om vad som kan uppstå i möten människor emellan.
Julie Delpy går utanför sina ramar med Meet the Barbarians. Det är en film som på ett kvickt och humoristiskt sätt målar upp kulturella kollisioner mellan öst och väst. Med sitt skarpa manus och sitt sätt att uppmärksamma samhällsproblem på ett både sorgligt och komiskt sätt, lyckas Delpy få fram en historia som utmanar våra förutfattade meningar om världen. Detta är en film som väcker skratt, men även seriösa tankar om hur människor behandlar varandra.
Meet the Barbarians utspelar sig i en liten fransk by, Paimpont, där invånarna plötsligt får ta emot en grupp syriska flyktingar. Filmen följer hur byborna, som inte har mycket erfarenhet av migranter eller flyktingar, reagerar på denna plötsliga förändring. Vissa är välkomnande, medan andra bemöter dem med fördomar. En lärare i byn, Joelle, spelad av Julie Delpy själv, försöker förstå och hitta vägar att hjälpa flyktingarna, samtidigt som hon kämpar med att få byns invånare att öppna sig för den ovana situationen.
Delpy har valt en stil som är ganska jordnära och som påminner om en dokumentärfilm, där scenerna är intima och närvarande, samtidigt som det blandas med en komisk sitcom-stil där upplevelserna och konflikterna känns, på ett passande sätt, något överdrivna.
Att denna film är en komedi, trots att den tar upp djupa teman om de hemskheter som människor upplever i krig, var inte ett spontant val. Enligt Delpy själv, så ställde hon sig frågan tidigt i filmens process; ”Hur kan jag nå dem som annars är svåra att nå med detta ämne?” Svaret blev komedi.
Filmen tar redan under de första minuterna upp att det ibland finns ett problematiskt ”kastsystem” när det kommer till flyktingar. Medborgarna i Paimpont, även de mest konservativa, var öppna för att ta emot flyktingar när de troddes vara från Ukraina. När filmens riktning ändras och byborna får reda på att de istället kommer att ta emot flyktingar från Syrien, så uppstår uppror i byn, där avsky starkt förmedlas. Detta är ytterligare ett exempel på hur Julie Delpy tar upp samhällsproblem som en stor del av befolkningen ibland inte tänker på.
Visst kan filmen anses vara overklig och dramatisk och i vissa fall lite ojämn, när den hela tiden försöker blanda komik med allvar, men den lyckas ändå uppnå sitt syfte: att nå ut till människor. Julie Delpy gör det dessutom på ett väldigt bra sätt.
Reporter
Emma Mayoral Axelsson, Ung Media Väst
