Regi och manus: Ruben Östlund
Skådespelare: Claes Bang, Elisabeth Moss, Dominic West
Betyg: 4/5
I våras tog den hem guldpalmen för bästa film och den 25:e augusti är det premiär på de svenska biograferna. Under musikfestivalen Way Out West anordnades en förhandsvisning för besökarna i Göteborg. För visst är vi nyfikna på Ruben Östlunds tredje storfilm, i spåren efter Turist var förväntningarna inte annat än höga på nykomlingen The Square. I rollistan syns flera kända namn, bland annat Elisabeth Moss och Dominic West, men huvudnumret står Claes Bang för i rollen som den danske konstcuratorn Christian.
Handlingen utspelar sig tiden innan museets kommande utställning, kallad The Square, ska äga rum. En konstinstallation i form av en ruta på marken med en uppmaning intill; ”Rutan är en frizon där tillit och omsorg råder. I den har vi samma rättigheter och skyldigheter utan åtskillnad.” I en inledande scen rivs statyn av kungen på torget och ersätts omsorgsfullt av den självlysande rutan. En scen som väcker känslor, liksom flera av de som sedan följer.
The Square väjer inte för att kliva rakt in i samhällets aktuella ämnen, kliva på ömma tår. Ruben Östlund utmanar än en gång publiken med kontraster, för vilka blir vi i den stora massan när orättvisor sker mitt ibland oss? Vad innebär civilkurage? Vad krävs för att vi ska reagera?
The Square tar plats med sina 150 minuters speltid, men likväl lyckas Ruben Östlund med konststycket att fylla varje minut med mening. Inget lämnas åt slumpen och när allt är över är det få frågor som inte tagits upp. Samtidigt som det är en styrka hos filmen, kan det också bli påfrestande.
Flera kortare scener väcker frågor som kan diskuteras länge trots att sekvensen bara omfattar ett fåtal minuter.
Ett exempel är middagsscenen i finsalongen där det civiliserade skoningslöst konfronteras med det djuriska i konstens namn. En kontrast av mänsklig dualitet som här dras till sin spets då finklädda gäster möts av en avklädd apman.
För vad är det som gör en människa till något annat än ett djur? I scen efter scen klär Ruben Östlund långsamt av karaktärerna deras ytliga fasader, utsätter dem för stress och låter instinkterna ta över. Det handlar inte längre om att framstå som någon eller något, det handlar om att överleva.
Under ytan på varje scen kokar lager av drifter, behov, självkontroll, makt och hierarki samtidigt som skammen alltid väntar på oss runt nästa hörn och driver oss tillbaka mot vedergällningen.
Efter att bara ha nämnt en bråkdel av allt The Square har att berätta kan jag bara uppmana er att se den, – se den! Låt den kliva på ömma tår och prata sedan om hur det kändes och varför. Det är en film som inte lämnar dig oberörd.
Foto & text: Sara Höglund
