Visby som vanligtvis har en lugn puls har plötsligt fått maxpuls.
Vart jag än vänder mig så kan jag inte skåda en enda tom gata. Det är människor precis överallt. Med det är inte bara staden som har hög puls, det går inte att gå runt som ung kvinna här utan att pulsen är hög.
Att befinna sig som ung kvinna eller allmänt ung person på Almedalsveckan är påfrestande. Ett av vårt lands största evenemang där våra politiker, företag och andra makthavare möts. Men de är ju inte själva, de har sällskap av tusentals andra besökare. Närmare bestämt 35 000 (år 2022).
Trots eller kanske på grund av de stora folkmassorna så hände det som inte fick hända förra året. Ing-Marie Wieselgren blev mördad den 6 juli 2022. Hon lämnade oss inte bara med en otrolig tomhet utan även med en frågeställning. Vart är säkerheten? Vart är ni som ska skydda oss? Vart är ni som ska se till att inte bara jag, utan alla andra kvinnor inte ska behöva vara rädda. För det är vi, vi är rädda. Ing-Marie Wieselgren blev ytterligare ett offer för hat mot kvinnor. Ett hat som är helt oförståeligt, och som har kostat så många kvinnor liv.
Att som kvinna veta att hotbilden är starkare mot mig än mot många andra män. Just bara för att jag är kvinna. Att det nästan är 10 gånger fler kvinnor än män som mördas är en tanke som då och då kommer över mig och inte minst när man går förbi Donners plats som blev mordplats för Wieselgren.
Men nu undrar man såklart vad som har hänt kring säkerheten i Almedalen ett år efter mordet. Det sägs att det ska vara fler poliser, fler vakter och allt fler övervakningskameror. Men frågan är om det kommer vara tillräckligt för att alla ska kunna känna trygghet. Att tro det, skulle jag vilja klassa som naivt. För det ska sägas att trygghet för bland annat kvinnor och HBTQI+ personer är tyvärr inte en självklarhet.
Eventuellt så är det just anledningen till att årets event har haft en aning mindre besökare (32 000 bekräftar Almedalensveckan per telefon). Rädslan tar över viljan. Att den otrygghet som har skapats begränsar en, istället väljer man soffan hemma, den trygga platsen och skådar talen genom skärmen. Min förståelse för dem som gör det valet är total. Känslan av trygghet som kvinna är inte stor, men min rädsla kommer aldrig att få bli större.
Reporter: Linnea Hallberg, St: Eriks Media
