16-åring från Göteborg: Sluta säg att vi är framtiden, ge oss makt nu!

Jag heter Niusha Mostafavi, 16 år och en av Göteborgs mest engagerade unga röster inom politik och samhällsfrågor.

Jag träffar politiker varje vecka. Jag är andra vice ordförande i Göteborgs ungdomsfullmäktige, grundare och ordförande för PUSH Sveriges lokalgrupp i Göteborg, styrelseledamot i PUSH Sverige, verksamhetsrevisor för Sveriges ungdomsråd och sitter i deras regionala referensgrupp. Jag samordnar projekt, planerar och håller tal, leder möten, skriver remissvar och representerar ungas perspektiv i frågor som rör allt från kollektivtrafik till jämlikhet och trygghet. I sommar börjar jag arbeta både som ung regionutvecklare och som samhällsutvecklare – för att fortsätta skapa verklig förändring, inte bara symbolisk närvaro.

Jag sitter i referensgrupper, skriver yttranden och försöker påverka riktiga beslut. Men varje gång jag säger det högt möts jag av samma fras:

“Vad duktig du är. Det är så fint att unga engagerar sig.”

Fint?

Det är inte “fint”. Det är nödvändigt. Och det borde vara självklart.

Vuxenvärlden älskar att säga att unga är framtiden – men vägrar låta oss vara med i nuet. Vi bjuds in till panelsamtal men inte till beslutsrummet. Vi får “inspirera” men inte rösta. Vi får applåder – men inte makt.

Det är inte så här demokrati ska fungera. Inte i ett land som kallar sig ungt, öppet och framtidsinriktat.

---

Demokrati är inte bara en ålder – det är en handling

Vi unga växer upp mitt i klimatkris, otrygghet, psykisk ohälsa och en framtid som ständigt skjuts upp. Men trots det är det ofta vi som sitter längst fram i debattsalen, mest aktiva i ideella organisationer och, är mest uthålliga på demonstrationer.

Och vi gör det utan lön, utan plats i maktens rum och ofta utan att ens bli tagna på allvar.

Det är inte vi som är problemet. Det är ett vuxensamhälle som vägrar släppa ifrån sig kontrollen, men förväntar sig att vi ska rädda framtiden.

---

Jag har ett budskap till er som sitter på makten:

Sluta säga att vi är framtiden. Sluta klappa oss på huvudet. Sluta använda ungas engagemang som pynt i era demokratiutredningar.

Släpp in oss på riktigt. Ge oss röst, plats, resurser och respekt.

Jag är 16 år. Jag vet hur man skriver remissvar, bygger ett ungdomsråd, planerar tal, organiserar möten, samordnar projekt och påverkar kommunpolitiken.

Jag kan vara ung och kapabel på samma gång. Det är inte en motsättning.

---

Vill ni ha en framtid värd att leva i? Då måste ni börja ta oss på allvar – nu.

/Niusha Mostafavi