Sverige har mycket att lära sig från Heated Rivalry

Nästan hela världen, inklusive mig, pratar på ett eller annat sätt om Heated Rivalry (2025) just nu. Det finns massor med artiklar som analyserar varför serien är så populär, huvudpersonerna Connor Storrie och Hudson Williams har fått besvara denna fråga mer än någon annan. Men frågan är inte varför serien är populär, frågan är hur. 

Hur Heated Rivalry är inte normen utan undantaget. En queer serie som får existera precis som Jacob Tierney hade tänkt sig när han började adaptionen av Rachel Reids bok med samma namn. Jag vill därför börja med lite statistik för jag tror att det är väldigt lätt att glömma att Heated Rivalry inte är en av de många tillgängliga queer berättelser just nu, utan en av de väldigt få.  

Deadline skriver att enligt organisationen GLAAD (som verkar för HBTQ personer) att HBTQ-representationen fortsätter att minska i filmer efter att ha nått en rekordnivå 2022. HBTQ-inkluderande filmer sjönk till 23,6% av utgåvorna från de tio största studiodistributörer under kalenderåret 2024, en minskning från 27,3% 2023 och 28,5% 2022. SRI  (Studio Responsibility Index) fann också att endast två filmer (mindre än 1%) innehöll transpersoner, 37% av HBTQ-karaktärerna hade mindre än en minut skärmtid och endast 27% hade mer än 10 minuter skärmtid, en minskning från 38 % förra året. Och HBTQ-karaktärer som är icke-vita utgjorde den lägsta andelen sedan 2019 på 36%. (Denna statistik är baserad på data från USA). 

Jag tror att kanske den viktigaste detaljen man bör komma ihåg är att Heated Rivalry är en kanadensisk serie. En Crave original som endast efter sin världssuccé förvärvades av HBO MAX. Jacob Tierney, regissören och manusförfattaren till serien, har under flera intervjuer nämnt hur han hade pitchat adaptionen till flera olika bolag, de flesta av dem från USA, innan han hamnade på Crave. Han berättade hur dessa amerikanska bolag ville ändra på allt som gör serien till vad den är idag, det vill säga en av de mest älskade serier världen om med det näst högst rankade tv-avsnittet i IMDb:s historia. 

Dessa företag ville ta bort sex scener, inte låta karaktärerna kyssas förens epsiode 5 och helt ärligt sagt censurera bort det som gör serien till en explicit och autentisk queer berättelse. Skotska regissören och skådespelaren Alan Cumming erkände hur “right now it is a fucking nightmare to to get anything with a queer story line made in this country (USA)”. Han påpekar också hur Heated Rivalry subventioneras delvis av kanadensiska skatteintäkter genom en statlig politik som syftar till att bevara landets distinkta kulturella produktioner. 

Heated Rivarly är populär för att Kanada faktiskt vågade satsa på en queer berättelse. Inte en “watered down version” av vad som USA tillåter utan en queer serie som inte ber om ursäkt för att den är queer. En queer serie med queer personer både bakom och framför kameran. 

Jag vill se samma initiativ från svenska filmskapare, och den svenska regeringen. Vi måste fortsätta stötta (unga)filmskapare som vill väcka berättelser som är viktiga för dem till liv. Och vem vet, vi kanske också kan skapa en lika stor masspsykos som Heated Rivalry – vi var väldigt nära med Young Royals. Ingen mer rädsla som resten av världen, jag vill se oss satsa på queer berättelser, speciellt när de håller på att försvinna mer och mer för varje år. Om det är något som vi ska ta ifrån Heated Rivarlys stora succe så är det att queer berättelser är viktiga och de bör berättas.