Kan jag få min medicin eller?

Ännu en gång är min ADHD-medicin slut, och det tar över en månad till nästa tid. Det kanske inte är en stor sak för vissa, men för mig innebär det en katastrof.

Den vita burken med de små bruna amfetamin-tabletterna är slut, Concerta 54 mg. Det som får min vardag att gå runt, det som gör att jag kan vakna till liv på morgonen. Det som gör mitt liv enklare att leva. Då vet jag vad som gäller. Det är dags att återvända till psykiatrin. Med en klump av ångest i magen loggar jag in på “Alltid Öppet-appen” och klickar på min lokala psykiatrimottagning. Jag klickar på funktionen blodtryckskoll/receptförnyelse och blir ivägskickad till en ny sida för att välja en tid. Nästa lediga tid är den 6 juni. I skrivande stund tar medicinen slut i mitten av maj. Borde det vara så svårt att få ut min medicin trots att den är narkotikaklassad?

Jag har gått på Concerta (nästan) varje dag av mitt liv sedan jag fyllde 16. Det var då jag fick min ADHD-diagnos. Jag kan inte riktigt minnas hur jag var innan jag blev medicinerad, jag minns bara att det inte var bra. Att jag inte mådde bra. Känslan av att bli medicinerad var som att vakna. Jag kunde helt plötsligt leva mitt liv, få mer än ett E i betyg, jag orkade prata med folk och jag kände inte att tröttheten skulle ta död på mig. Jag hade ork att vara mig själv. 

Jag vill skriva om detta för att få människor att förstå. Förstå hur mycket jag faktiskt behöver min medicin och att den gör mig till en mer fungerande människa. För jag vet att många där ute (både med ADHD och utan) har åsikter om medicinering, men det har hjälpt mig så mycket att jag inte vet vad jag ska göra utan den. 

Medicinen är och har länge varit min ankare genom livet. Det är anledningen till att jag orkar vara mig själv, att jag klarar av att gå i skolan eller ha ett jobb.

Men tillbaka till min katastrof. Detta är inte första gången jag potentiellt behöver gå utan medicin. Inom psykiatrin fungerar det så att jag en gång om året gör en årskontroll, ett längre läkarbesök där jag får medicin utskriven för ett halvår framåt. När medicinen sedan tar slut behöver man boka en blodtryckskontroll. Då åker man till psykiatrin, svarar på några frågor om hur medicinen fungerar och får blodtrycket kontrollerat innan man går hem igen. Besöket brukar ta högst tio minuter. 

Det största problemet är att de ALDRIG HAR TIDER. 

Min medicin tar slut om två veckor, men nästa tid finns först om en och en halv månad. Får jag inte en tid måste jag ringa till en o-engagerad receptionist som inte riktigt bryr sig. En rutin jag har gjort många gånger, men hatar lika mycket varje gång. Jag måste böna och be till en random kvinna som jag inte känner och övertala henne att jag verkligen behöver min medicin. Oftast löser det sig, men samtalet får mig alltid att känna mig förödmjukad.

Dessa kvinnor (för det är nästan alltid en kvinna) har sagt till mig ungefär varannan gång jag ringer att jag borde ha mer framförhållning nästa gång så jag inte hamnar i denna situation igen. Det är nästan den kommentaren jag stör mig mest på. 

Detta är ju trots allt psykiatrin! 

Vi alla som går här har ju någon form av problem. Jag försöker ju. Det är därför jag ringer. Jag hade inte suttit med min telefon i högsta hugg och skämt ut mig om jag inte hade framförhållning. Jag har ADHD. En diagnos där ett av de vanligaste symtomen är att jag faktiskt har svårt att hålla koll på mina grejer.

Det bästa som kan hända är att de skriver ut en burk till mig som räcker till nästa gång det finns tid, men så ser oftast inte verkligheten ut.

Och jag är inte ensam om detta. Min vän, som går på högsta dosen av sertralin, en sorts antidepp/ångestdämpare, behövde åka in till akuten för att hon hade fått stora skakningar i kroppen. Hennes medicin hade inte blivit levererat hem till henne som den skulle och hon fick gå utan i några dagar. Hon, precis som jag, hatar när tanten i receptionen säger att hon ska ha bättre framförhållning. 

Jag vet inte hur detta system skulle se ut egentligen. Jag vet inte om det någonsin har varit bra, eller om det alltid har varit katastrof. Men jag har tillräckligt med lång erfarenhet av detta system för att se att det inte fungerar. Jag önskar att bara få mina tider, mina mediciner och att det inte ska behöva vara så sjukt krångligt för mig att överhuvudtaget fungera!