Tre poeter om poesins makt

Kan poesi vara mer än bara ord på papper? På litteraturfestivalen i Uppsala menar tre poeter att svaret är ja. Genom språk, identitet och flerspråkighet använder de sina texter för att ifrågasätta makt och reagera på det som händer i samhället.

På Uppsala konstmuseum sitter publiken tyst. På scenen samtalar poeterna Olivia Tapiero, Athena Farrokhzad och Uljana Wolf om sitt sätt att skriva. Samtalet rör sig mellan personliga erfarenheter och bredare samhällsfrågor.

– Poesi kan fungera som ett slags poetiskt motstånd, ett sätt att använda språket för att ifrågasätta makt och lyfta fram erfarenheter som annars inte syns, säger Uljana Wolf. 

Hon menar att poesi inte bara handlar om att uttrycka känslor, utan också om att ta ställning till verkligheten. Att skriva blir ett sätt att ifrågasätta maktstrukturer och lyfta fram erfarenheter som annars inte syns. Wolf menar också att poesin kan vara en “motkraft till nationalistiska berättelser”.

Hon beskriver också poesin som en “motkraft till nationalistiska och uteslutande idéer” genom att ge fler sätt att förstå identitet och tillhörighet. Den öppnar upp för fler sätt att förstå vem som hör hemma och vem som inte gör det.

Språket återkommer hela tiden i samtalet och blir ett verktyg för att utmana makt. Alla tre poeter arbetar mellan olika språk och kulturer och betonar sambandet mellan identitet och flerspråkighet.

De ser flerspråkighet som något mer än en stilfråga, utan ett sätt att återspegla historier som präglas av rörelse, översättning och kulturell blandning. På så sätt blir språket också ett sätt att utmana makt och normer. Språket är inte fast, utan ett utrymme för att testa och ifrågasätta.

När samtalet fortsätter blir det tydligt att poesin inte begränsar sig till det intima. Även om den ofta utgår från personliga erfarenheter, anknyter den också till bredare frågor som utanförskap, tillhörighet och makt.

Att skriva handlar också om vilka berättelser som får ta plats – och vilka som inte får det. På så sätt blir poesin ett sätt att göra sin röst hörd i ett sammanhang där inte alla röster har samma synlighet.

I en tid då den offentliga debatten blir alltmer polariserad visar mötet i Uppsala en annan möjlighet. Genom poesin kan man ifrågasätta, nyansera och komplicera verkligheten. I slutändan är budskapet tydligt: poesin beskriver inte bara världen, den kan också förändra den.