Susanna Fogels satir som är löst baserad på Reality Winners liv tar oss tillbaka till USA-valet 2016 med en “inte som andra tjejer”-twist.
Reality Winner har alltid ifrågasatt auktoriteter och närflygvapnet besöker hennes gymnasium tvekar hon inte med att ifrågasätta deras metoder och lögner. När rekryteraren får reda på att Reality kan prata farsi och pashto lovar han henne tjänstgöring i Afghanistan för att hjälpa krigsdrabbade människor, men istället hamnar hon i Maryland.
Där blir hon anställd som avlyssnare och översättare för flygvapnet. Genom Realitys översatta konversationer identifierar flygvapnet potentiella terrorister och genomför drönarattacker. När Realitys kollegor firar attackerna där civila allt för ofta stryker med står Reality tyst i bakgrunden, lika skyldig som den som avfärdade missilen. Skuldkänslorna kommer snabbt ikapp henne och hon utvecklar ett tvångsbeteende. Hon volontärarbetar, donerar pengar och gymmar om att övertyga sig själv att hon inte är en hemsk person. Tyvärr kommer vi inte närmare huvudkaraktären än såhär.
Reality blir senare anställd av CIA där hon fortsätter sitt arbete som översättare. Fortfarande präglad av skuldkänslor bestämmer hon sig för att läcka hemligstämplade dokument där det framkommer att regeringen har känt till Rysslands inblandning i USA-valet 2016. Därefter går det snabbt, Reality läcker dokumentet till en tidning och blir häktad av FBI innan artikeln ens hunnit publicerats. Vi följer henne genom rättegången, hennes tid i fängelset och hennes mammas kamp om att bevisa sin dotters oskyldighet.
Samhällskritiken faller platt
Problemet med Winner är att den befinner sig i en åsiktskorridor och vågar nästan inte gå längre än ytligt. Samhällskritiken faller platt och tematiken existerar enbart på ytan helt utan underliggande nederbörd. Filmen lyckas inte med att få tittaren att reflektera och skyndar igenom de delarna av Realitys berättelse som borde lyftas; häktet och rättegången och samhällskonsekvenserna tar aldrig plats och lämnar budskapet tomt.
Realitys självuppoffring var en tjänst för sitt land och en handling som hon ansåg vara patriotisk. Hon ville göra skillnad och skapa en bättre värld men istället blev hon lurad av flygvapnet till att bli en kugge i det maskineriet hon avskydde från första början. Den amerikanska publiken, som trots allt är filmens avsedda målgrupp, lämnar inte biosalongen med ifrågasättanden av nationen som svek henne, utan med en känsla av att hennes öde var oundvikligt och vid stunder välförtjänt, snarare än orättvist.
2.5/5 stjärnor.
Reporter
Helen Ashtari, Ung Media Väst
