Bokmässan: Starter pack

Jag spanade in mängder av kändisar och igenkännbara ansikten. Alla kändisar är igenkännbara, men alla igenkännbara är inte kändisar. Och Douglas Thor bevisade att det inte bara är vänsterfolk som går på Bokmässan by night. Men vilka är de återkommande karaktärerna man stöter på under dagarna på Bokmässan? 

Kulturtanten – Din följeslagare genom varje seminarium på mässan. Har garderoben fylld av Gudrun Sjödén-klänningar i jordnära färger och ett halsband köpt på en marknad i Andalusien 1998. Prenumererar fortfarande på Vi läser och citerar gärna Kerstin Ekman i vardagliga konflikter. Dricker rödvin till allt – även till småkakor, och har alltid ett anteckningsblock redo för att skriva ner “en formulering jag vill använda i bokcirkeln”. Kan lukta lite rökelse eftersom hon “råkade hamna på ett yoga-retreat i Småland”. Är ständigt på jakt efter den där författaren som “sa något så klokt i Babel, du vet, hon med håret”. Får plötsligt starka känsloyttringar när ordet “folkrörelse” nämns. Har slutat använda plastpåsar men bär ändå hem högar av gratisbroschyrer i tygkassen. 

Kändisjägaren – Din ständiga kö-inträngare vid de största montrarna. Har aldrig läst en bok som inte legat på topplistan på Adlibris, och sträcker alltid mobilen högt över folkmassan och ropar “där är hon!” när en författare i glitterkavaj dyker upp. Samlar selfies som troféer, gärna med namnkunniga förläggare som hen inte vet vad de gör. Har en påse full av gratisgodis och signerat bokomslag, men kan inte förklara vad boken handlar om. Får något febrigt i blicken när David Lagercrantz skymtar förbi i korridoren, och berättar resten av året historien om “den gången jag nästan stötte ihop med Camilla Läckberg vid kaffeautomaten”. Har slutat läsa baksidestexter – det räcker med att veta vem som skrivit dem. 

Ironiska poeten – Din postironiska guide genom mässans poesihörna. Skriver dikter om falukorv, Excelark och “att vilja dö men ändå prenumerera på Disney+”. Låtsas aldrig bry sig om applåderna men räknar dem i smyg. Älskar att säga “det är inte konst, det är bara ett skämt” samtidigt som hela publiken anar att det är på blodigt allvar. Tar öl på seminariet i stället för kaffe, och klappar sin egen bok som om den vore en tam råtta. Har en publik som inte riktigt vet om de ska skratta eller gråta, och trivs i den förvirringen. Har slutat använda stor bokstav, för att “hierarkier är cringe”. 

Bookstagrammaren – Oftare än inte en medelålders kvinna med blond page och glasögon med svarta bågar, iklädd sin egen merch-tröja med Instagram-namnet tvärs över bröstet. Tar selfie så fort det finns möjlighet tillsammans med andra bookstagrammare som vimlar runt på Bokmässan. Tackar aldrig nej till recensionsexemplar, även fast de inte kommer att bli lästa. Den recenserar varje bok med emojis och ett ord som “stark”, “viktig” eller “mysig”, och avslutar med ett betyg enligt en femstjärniga skala. Hemma väntar en färgkoordinerad bokhylla på att fyllas på med fler fyndade böcker.

Kulturjournalisten – Har presspasset hängandes runt halsen och ett anteckningsblock fyllt av halvfärdiga citat tryckt mot bröstet. Springer mellan scenerna med en kaffe från presscentret i handen som ständigt skvätter på skjortan, och ursäktar sig alltid med “deadline, du vet”. Har memorerat hela mässgolvet utantill, men brukar tappa bort sig på vägen hem från jobbet. Ställer en fråga under seminariet som mer handlar om den egna spaningen än om författaren. Letar febrilt efter en stol i pressrummet för att skriva krönikan som måste in om fyrtio minuter, men fastnar i ett samtal om sin favoritförfattare. Har slutat skilja mellan småprat och intervjuer – allt är stoff. 

Litteraturstudenten – Din främsta konkurrent om mikrofonen under publikfrågestunden. Säger “intertextuell” i vardagssamtal och rynkar pannan varje gång någon nämner ordet “feelgood”. Har en tygkasse med citat av Marguerite Duras och ett anteckningsblock fyllt av halvfärdiga tankar om begär som struktur. Dricker svart kaffe i plastmugg och säger att det är ett statement. Sitter längst bak på seminariet, smånickar ironiskt och antecknar ordet “diskurs” utan kontext. Blev förskräckt när Han Kang vann Nobelpriset i litteratur förra året, och föredrar att läsa på originalspråk. Pratar om skrivkramp trots att hen aldrig publicerat något.  

BookTokaren – Inte för att förväxla med Bokstagrammaren. Tillhör generation Z och pratar lika snabbt som TikToks klipptakt. Börjar varje video med “okej, jag har just avslutat…” och andas tungt innan fortsättningen kommer. Skulle aldrig läsa en bok som inte redan passerat FYP minst tre gånger. Loggar allt på Goodreads – även halvlästa böcker, för statistiken är halva nöjet. Pratar om fiktiva karaktärer som om de gjort slut med hen personligen, och använder ordet “literally” i varje mening. Har en TBR-lista längre än sin livslängd. Filmar sig själv gråtandes över The Song of Achilles i The English Bookshops monter. 

Småbarnsföräldern – Din multitaskande armé på hjul. Håller till på Barnområdet med barnvagnen framför sig och ett krampaktigt tag i en liten hand. Äter lunch på pannkakscaféet och förbereder sig mentalt på syltkladd och fallen mat. Har alltid våtservetter inom räckhåll och en extra frukt i väskan för blodsockersvackor. Försöker hålla ett öga på sitt barn, ett öga på mobilen och ett tredje öga på kön till toaletterna. Är redo att starta konflikt med alla som råkar kliva för nära barnvagnen och får lätt panik när någon erbjuder godis utan tillåtelse. Har slutat sitta still längre än fem minuter i taget – livet är en konstant balansgång mellan logistisk planering och överlevnadsinstinkt. 

Vilka känner du igen?